9 augusti 1883

Natten emellan sistlidne söndag och måndag blef en af mina på gräsbete stående kor medelst elfva djupa knifshugg så svårt sargad att tarmarne föllo ut och voro dessa till en del afskurna. Den som kan lemna så tillförlitliga upplysningr om den eller de som föröfvat nidingsdådet att de kunna lagligen dömas erhåller Femtio Kronor. Båstad den 7 Aug. 1883. Aug. Tiljander.

Simpelt och skurkaktigt. Natten mellan sistlidne söndag och måndag föröfwades ett nidingsdåd af owanligt simpel och grym beskaffenhet. En ko, tillhörig grosshandlaren Aug. Tiljander samt gående på bete jemte andra kreatur å dennes egor intill Pershög, befans morgonen efter nämda natt wara illa stucket med knif å högra sidan. Der fans ej mindre än 11 större och mindre hugg, som genomträngt huden, derwid tarmarne utträngt och afskurits. Å wenstra sidan war äfwen flere tecken till skärningar. Då man fann kon i detta tillstånd, nedslagtades hon genast. Äfwen nyplanterade träd i allen till Pershög skadades och detta troligen af samma niding, ty stubbarne woro blodiga. Hwem skurken är wet man ej ännu, men det är att hoppas att spaningarne må leda till lyckligt resultat på det han må befordras till det strängaste straff lagen i ty fall stadgat. Femtio kronor äro, såsom af annons synes, utlofwade till den, som kan lemna upplysning om föröfwaren af nidingsdådet.

Folkskollärarevalet iBåstad. Med anledning af uppsatsen om skollärarevalet i n:r 7 och 8 af Båstads Tidning, anser sig under-tecknad, som aldrig varit van af osanning, skyldig yttra några ord i ämnet. Då insändaren icke behagat med någon underskrift tillkännagifva hvad han låter kalla sig, tager jag mig friheten benämna honom herr Obekant. Jag beklagar eder derföre att ni fann resultatet så beklagligt - det är icke så alldeles säkert att några andra finna det så,*) ty insändaren har sig bekant att Linderberg varit särskildt rekommenderad af seminarielärarne såsom särdeles passande för platsen och då förstår jag ej hvaruti det beklagliga skulle bestå. Hvad som deremot verkligen är beklagligt är det minst sagdt egenmäktiga sätt hvarpå valet försiggick och då det icke förut varit i tidningen synligt, vill jag söka beskrifva förloppet. Akten inleddes med afsjungandet af ps. 120, 7 v., hvarefter valförrättaren bönföll hos den Högste att Han måtte leda valet efter sin vilja och till en för samhällets yngre slägte lycklig utgång. Men sedan han sagt amen, blef det *) Än de andra insändarne då i förra numret af Båstads Tidning! Sättarens utrop.icke vidare fråga om att lemna valet i de anförtrodda händerna, utan valförrättaren tog detta i sin egen hand genom att föreslå att församlingen skulle enas med honom om att välja Fridolf. Då emellertid inte alla voro derom ense, begärdes öppen omröstning och utföll valet, oaktadt olagligheter som begingos, till Linderbergs favör. Att valet beklagas af de fleste aktade medlemmar skulle herr Obekant aktat sig för att yttra, ty derigenom gör ni er blott löjlig. Det synes väl bäst af valets utgång att de fleste röstade på Linderberg, och att de hade en annan åsigt än ni synes mägta förtörna er: men om ni icke anser dem som röstade på honom för aktningsvärda, så torde de dock kunna vara det i andra opartiskasamhällsmedlemmars tycke. Kapitlet »om historien om skollärarebefattningen härstädes» bevisar enligt insändarens mening att skolrådet, i synnerhet dess ordförande, handlat ytterst vårdslöst, som kunnat låta ett sådant oefterrättlighetstillstånd fortfara. Äfven edert påstående att de mera insigtsfulle af skolrådets ledamöter helst önskade få Fridolf till lärare är icke med sanningen öfverensstämmande, ty af skolrådets 7 ledamoter röstade 5 på Linderberg, och äfven om man bör medgifva att ordföranden är den insigtsfullaste, så betviflar ins. dock att den ledamot som röstade med honom är klokare än de 5 öfrige. Då protokollet påföljande söndag upplästes från predikstolen, lär uppläsaren ha «beklagat församlingens dåliga val, men mest beklagat tillställarne». Jag vill ej här närmare inlåta mig uppå hvad ett dylikt beteende kallas, men förmodar att domkapitlet kommer att derom yttra sig, i den händelse valet blir öfverklagadt. Hvad beträffar edert yttrande om en ofördragsam skolrådsledamot att han inga barn har, så lär det väl vara hans skyldighet att, detta oaktadt, stå på skolans bästa och det är väl på den grund som han under en lång följd af år blifvit hedrad med det förtroendet att inväljas i skolrådet, om detta än icke varrt för ordföranden behagligt. Dessutom eger hvarje röstberättigad medlem enligt svensk lag rätt att rösta till skollärare äfven om han aldrig sett några barn. Att Linderberg vid profvets afläggande var den klenaste kan jag icke heller gå in uppå. Kanske var ni icke närvarande under båda profdagarne? Att förargelsen är allmän inom samhället är icke sannt, min bäste herr Obekant. Det måtte blott vara «de mera insigtsfulle» som förarga sig öfver resultatet. Jag tror att de fleste äro nöjda med hvad som skett och så är äfven -r-

Natten mellan sistlidne söndag och måndag blev en av mina på bete stående kor genom elva djupa knivshugg så svårt skadad att tarmarna föll ut och var delvis avskurna. Den som kan lämna sådan pålitlig upplysning om den eller de som begick denna niding att de kan lagligen dömas får Femtio kronor. Båstad den 7 aug. 1883. Aug. Tiljander.

Enkelt och skurkaktigt. Natten mellan sistlidne söndag och måndag begicks en niding av ovanligt enkel och grym beskaffenhet. En ko, tillhörig grosshandlaren Aug. Tiljander och på bete tillsammans med andra djur på dennes ägor intill Pershög, befanns nästa morgon vara illa stucken med kniv på högra sidan. Där fanns inte mindre än 11 större och mindre hugg, som trängde genom huden, varvid tarmarna trängdes ut och avskurits. På västra sidan fanns även flera tecken på skärningar. När man fann kon i detta tillstånd slaktades hon genast. Även nyplanterade träd i alleen till Pershög skadades, vilket förmodligen var samma niding, ty stubbitarna var blodiga. Vilken skurk det är vet man ännu inte, men det är att hoppas att spaningarna leder till ett lyckat resultat så att han kan befordras till det strängaste straff lagen stadgar i sådan händelse. Femtio kronor är, såsom av annons framgår, utlovade till den som kan lämna upplysning om förövaren av nidingen.

Folkskollärarevalet i Båstad.

Med anledning av uppsatsen om skollärarevalet i nr 7 och 8 av Båstads Tidning anser sig undertecknad, som aldrig varit van vid osanning, skyldig att yttra några ord i ämnet. Då insändaren inte behagat med någon underskrift tillkännage vad han låter kalla sig, tar jag mig friheten att benämna honom herr Obekant. Jag beklagar därför att ni fann resultatet så beklagligt — det är inte så alldeles säkert att några andra finner det så,*) ty insändaren har för vana att Linderberg varit särskilt rekommenderad av seminarielärarna som särskilt lämplig för platsen, och då förstår jag inte vari det beklagliga skulle bestå. Vad som däremot verkligen är beklagligt är det minst sagt egenmäktiga sätt varpå valet gick till, och då det inte förut varit i tidningen synligt vill jag söka beskriva förloppet. Mötet inleddes med att psalmsamlingen 120, 7 vers sjöngs, varefter valförrättaren bad till den Högste att Han måtte leda valet efter sin vilja och till en för samhällets yngre släkte lycklig utgång. Men när han sagt amen blev det *) Än de andra insändarne då i förra numret av Båstads Tidning! Sättarens utrop.

inte vidare fråga om att lämna valet i de betrodda händerna, utan valförrättaren tog detta i sin egen hand genom att föreslå att församlingen skulle vara enig med honom om att välja Fridolf. Då emellertid inte alla var överens, begärdes öppen omröstning och utföll valet, trots olagligheter som begicks, till Linderbergs favör. Att valet beklagas av de flesta aktade medlemmar skulle herr Obekant aktat sig för att yttra, ty därmed gör ni er blott löjlig. Det synes väl bäst av valets utgång att de fleste röstade på Linderberg, och att de hade en annan åsikt än ni verkar kunna förtåla; men om ni inte anser dem som röstade på honom för aktningsvärda, så torde de dock kunna vara det i andra opartiska samhällsmedlemmars öga. Kapitlet »om historien om skollärarbefattningen härstädes» bevisar enligt insändarens mening att skolrådet, särskilt dess ordförande, handlat ytterst vårdslöst, som kunnat låta ett sådant eftersläntat tillstånd fortfara. Även ert påstående att de mer insiktsfulla av skolrådets ledamöter helst önskade få Fridolf till lärare är inte överensstämmande med sanningen, ty av skolrådets sju ledamöter röstade fem på Linderberg, och även om man måste medge att ordföranden är den insiktsfullaste, så betvivlar ins. dock att den ledamot som röstade med honom är klokare än de fem övriga. Då protokollet påföljande söndag lästes från predikstolen, lär uppläsaren ha »beklagat församlingens dåliga val, men mest beklagat tjänstgöringen». Jag vill inte här närmare inlåta mig på vad ett sådant beteende kallas, men förmodar att domkapitlet kommer att yttra sig härom, i händelse valet blir överklagat. Vad beträffar ert yttrande om en ointolerant skolrådsledamot att han ingen barn har, så lär det väl vara hans skyldighet att detta oaktat stå på skolans bästa, och det är väl på den grund som han under en lång följd av år blivit hedrad med förtroendet att väljas in i skolrådet, även om detta inte varit för ordföranden behagligt. Dessutom äger varje röstberättigad medlem enligt svensk lag rätt att rösta till skollärare även om han aldrig sett något barn. Att Linderberg vid proven var den svagaste kan jag inte heller gå in på. Kanske var ni inte närvarande under båda provdagarna? Att förargelsen är allmän inom samhället är inte sant, min bäste herr Obekant. Det måtte bara vara »de mer insiktsfulla» som förarga sig över resultatet. Jag tror att de fleste är nöjda med vad som skett och så är även […]