12 mars 1900

Om ersättning för skogseld orsakad af lokomotiv. Under denna rubrik finnes i Helsingborgs Dagblad för den 3 sistl. Februari införd en artikel från "sakkunnig person" rörande brandskador, som statens jernvägar förorsakat mellan Båstad-Grefvie och då denna "utredande artikel" i högsta grad afviker från de verkliga förhållandena och vittnar om ringa sakkännedom, beder jag få lemna följande upplysningar: Arealen, som jernvägen afbränt, är cirka 2 1/3 tunnland och icke som sakkunnig påstår 2 tunnland. Träden, som under åren 1892-1898 plantades, voro alla vid planteringstiden 8 à 5-åriga och således, då de afbrändes 5-11-åriga och icke som "sakkunnig" skrifver 2 och 8-åriga samt bestodo hufvudsakligast af björk och delvis gran. Värderingsmännen som inför domstol beedigat brandskadan, äro icke så okunniga som "den sakkunnige" synes tro, ty ena värderingsmannen har sedan 55 år varit och, som jag tror, är fortfarande plantör vid stora skogar och skogsplanteringar, som delvis stå under Kongl. skogsstyrelsens vård, och den andre är sedan 36 år tillbaka plantör vid Båstads skogar och måste båda således vara fullt lika så sakkunniga som "sakkunnig person", eller tror han kanske, att man nödvändigt måste vara öfverjägmästare för att vara sakkunnig? Hvad plantornas antal pr tunnland beträffar, som "sakkunnig" så vackert uträknat till precis 2,800 st. så vittnar just denna uträkning om stor okunnighet i skogsskötsel, och jag undrar just, huru en så glest planterad och för Kattegats vestanstormar utsatt ungskog skulle se ut efter 15 á 20 års förlopp. Säkert skulle då 20-25% af träden vara utdöda och resten bestå af krymplingar. Då jag emellertid har fullkomlig reda på antalet träd, som planterats pr tunnland, kan jag meddela "sakkunnig", att det varit cirka 6,000 och att detta är en normal beplantning torde Ni finna af "Buttlars" arbete rörande skogsodling (se sid. 105.) Han säger nemligen, att afståndet bör vara 1-1½ à 2 fot mellan plantorna i raderna och fyra (4) fot mellan raderna och att ett sådant tätt planterings-sätt, å en för stormar utsatt plats, är det enda riktiga, är ju tydligt nog, ty då lemnar ju den ena raden lä för den andra. Vidare synes af "sakkunnigs" artikel som skulle värderingsmännen intygat att å dessa 2 1/3 tunnland förtärts 14,800 träd, men detta är felaktigt, ty de hafva intygat, att cirka 14,000 träd, deribland cirka 800 st. större, värda 25 öre st. förstörts samt åsatt träden ett genomsnittspris af 12 öre pr st. = 1,680 kr. eller 200 kr. mindre än "sakkunnig" uppgifver. Efter många långa och djupsinniga beräkningar kommer slutligen "sakkunnig" till det resultat att afbrända skogen vore värd högst 133 kr. 70 öre. Frågas nu: finnes rim och reson i en sådan beräkning? Af offerter å omskolade gran- och björkplantor, som jag infordrat från större plantskolor framgår att: 3- á 5-åriga omskolade plantor ej kunna köpas under 8 a 12 öre st. plus emballage, och då härtill lägges planteringskostnader, ränta etc., så undras mig, om icke ett sådant träd efter 2-8 års tillväxt bör hafva 2 å 4 öres högre värde? Slutligen beträffande "sakkunnigs" insinuation angående "folk med rymliga samveten" frågar jag: tror Ni att en person, som hela sitt lif med lust, möda och stora kostnader verkat för att tå våra kala åsbackar skogbeklädda, skulle för snöd vinning sjelf antända sin skog? Nej! Och hvad nu personen i fråga beträffar så kan jag försäkra Eder att hans anseende är så stort och hans redbarhet så välkänd att han icke kan skadas af Eder smutskastning. Båstad i Mars 1900. Vän af sanning.

Om ersättning för skogseld orsakad av lokomotiv.

Under denna rubrik fanns i Helsingborgs Dagblad för den 3 sistl. februari en artikel från "sakkunnig person" om brandskador som statens järnvägar förorsakat mellan Båstad-Grefvie, och då denna "utredande artikel" i högsta grad avviker från de verkliga förhållandena och vittnar om ringa sakkännedom, ber jag få lämna följande upplysningar:

Arealen som järnvägen afbränt är cirka 2 1/3 tunnland och inte som sakkunnig påstår 2 tunnland.

Träden som under åren 1892–1898 planterades var alla vid planteringstiden 8 à 5-åriga och således, då de afbrändes, 5–11-åriga och inte som "sakkunnig" skriver 2 och 8-åriga, och bestod huvudsakligen av björk och delvis gran.

Värderingsmännen som inför domstol beedigat brandskadan är inte så okunniga som "den sakkunnige" synes tro, ty ena värderingsmannen har sedan 55 år varit och, som jag tror, är fortfarande plantör vid stora skogar och skogsplanteringar, som delvis står under Kongl. skogsstyrelsens vård, och den andre är sedan 36 år tillbaka plantör vid Båstads skogar och måste båda således vara fullt lika så sakkunniga som "sakkunnig person", eller tror han kanske att man nödvändigt måste vara överjägmästare för att vara sakkunnig?

Vad plantornas antal per tunnland beträffar, som "sakkunnig" så vackert uträknat till precis 2 800 st., vittnar just denna uträkning om stor okunnighet i skogsskötsel, och jag undrar just hur en så glest planterad och för Kattegats västanstormar utsatt ungskog skulle se ut efter 15 à 20 års förlopp. Säkert skulle då 20–25 % av träden vara utdöda och resten bestå av krymplingar.

Då jag emellertid har fullkomlig reda på antalet träd som planterats per tunnland kan jag meddela "sakkunnig" att det varit cirka 6 000 och att detta är en normal beplantning torde Ni finna av "Buttlars" arbete rörande skogsodling (se sid. 105.)

Han säger nämligen att avståndet bör vara 1–1½ à 2 fot mellan plantorna i raderna och fyra (4) fot mellan raderna och att ett sådant tätt planterings-sätt på en för stormar utsatt plats är det enda riktiga, är ju tydligt nog, ty då lämnar ju den ena raden lä för den andra.

Vidare synes av "sakkunnigs" artikel som skulle värderingsmännen intygat att på dessa 2 1/3 tunnland förtärts 14 800 träd, men detta är felaktigt, ty de ha intygat att cirka 14 000 träd, däribland cirka 800 st. större, värda 25 öre st. förstörts samt åsatt träden ett genomsnittspris av 12 öre per st. = 1 680 kr. eller 200 kr. mindre än "sakkunnig" uppgifver.

Efter många långa och djupsinniga beräkningar kommer slutligen "sakkunnig" till det resultat att afbrända skogen vore värd högst 133 kr. 70 öre. Frågas nu: finns rim och reson i en sådan beräkning?

Av offerter på omskolade gran- och björkplantor som jag infordrat från större plantskolor framgår att:

3- à 5-åriga omskolade plantor ej kunna köpas under 8 a 12 öre st. plus emballage, och då härtill läggs planteringskostnader, ränta etc., så undras mig om inte ett sådant träd efter 2–8 års tillväxt bör ha 2 à 4 öres högre värde?

Slutligen beträffande "sakkunnigs" insinuation angående "folk med rymliga samveten" frågar jag: tror Ni att en person som hela sitt liv med lust, möda och stora kostnader verkat för att få våra kala åsbackar skogbeklädda skulle för snöd vinning själv antända sin skog? Nej! Och vad nu personen i fråga beträffar så kan jag försäkra er att hans anseende är så stort och hans redelighet så välkänd att han inte kan skadas av er smutskastning.

Båstad i mars 1900.

Vän av sanning.