17 mars 1900

Attmin kära hustruAnna Gustafva Schweitzfödd Anderssonafled i Båstad, onsdagen den 14 mars 1900 kl. 4,30 e. m., i en ålder af 36 år, 1 mån, 19 dagar, sörjd och saknad af mig, barn, fader och öfriga anförvandter, är det min smärtsamma plikt tillkännagifva. Johan Schweitz.

Båstads sparbanks hufvudmän hade i onsdags årsstämma, som leddes af doktor Christer Nilsson. Sedan revisionsberättelsen delgifvits de närvarande beviljades styrelsen och bankens räkenskapsförare ansvarsfrihet för förvaltningen af gångna årets räkenskaper. Bankens ansvarssumma vid årets slut var 626,393 kr. 72 öre och enskilda fonden vid samma tid utgjorde 43,991 kr. 26 öre. Afgående styrelseledamöterna hrr Christer Nilsson, J. B. Dalmer och O. V. Berg återvaldes för åren 1901-1904, Till revisorer för granskning af 1900 års räkenskaper återvaldes hrr R. W. Holmer och J. Söderberg samt nyvaldes Axel Wikström; till deras suppleanter utsågos hrr Georg Berg och Carl Graff. Afgående hufvudmännen hrr A. Elmlund, Andreas Johansson, C. von Hauswolff, A. B. Berg, J. B. Dalmer och David Wesström återvaldes samtliga för åren 1901-1904. Slutligen bestämdes att samma arvoden som föregående år skola äfven för 1900 utgå åt styrelseledamöter och revisorer. Isbelagda voro i torsdags gatorna i Båstad, så att man blott med möda och försiktighet kunde stappla fram, utan att för hvartannat steg plantera en rofva, boroende på att ett lätt rägn föll på morgonen som hastigt och lustigt frös gifvande gatorna den besvärliga glasyren. Dess bättre följde rägn snart igen så att gatorna återtogo det vanliga smutsiga täcket.

Lokalbref från Båstad. Med anledning af ett s. k. fastlagsskämt, som af några "byns" ungdomar startades sistlidne "fastlagsmåndag" utspann sig mällan tvänne hvarandra mötande gummor å en af våra under vintertiden så föga trafikerade gator följande meningsutbyte. Fru J: "Goda Stina! Ved du om de e' sant ad här e' kommed sigenare till byen? Fru N: Jösses stolle, de e' ju bara daj aller som finaste töserna i byn, som ställa te o' klädde ud se o'ginge i kring o' färas mä' melkapågarne. Fru J: Näää hur sier du! O der hade vaed tjyva te Annersa o' bröded se ing i källaren o' taed 3 flasker saft o' de trodde jag hva' så säkert sigenarna som hadde vaed där. Men e' de som du siir sa ha' de nu inte vaed daj. Fru N: Nennemen du kan veda att daj fine ha' sina schåser för se, daj som andra. Som du ved ä' de' ont om påga i byen så daj få lof o' hetta på nået o' roa se ml' för da' e' ju bara på rolihed. Fru J: "Jaja" en kan så töcka men en må veda ad om vi la' vāra glötta färas på da' vised, så skolle en snart höra ad da' blaje visa om ed. Fru N: Åjo vi må veda ad da e' skillnad på dom som e' fina o' riga, o' voss som bara vi kunna få voss o' betala vår skatt så få vi va' nöjda o' laj daj andre ha så roligt daj vella. Nu skiljas våra gummor åt men efter att på hvardera hållet ha flyttat sig ett par steg, vände sig fru J. hastigt om utropande kanske da' va' daj same som polisen stämt för ad daj åkte på Löckebacken. Fru N: Jajamen, vesst va' da' sau. X.

En nykter och ordentlig Skräddaregesällerhåller stadigvarande kondition hos J. Johlin, Båstad.

Att min kära hustru Anna Gustafva Schweitz, född Andersson, avled i Båstad onsdagen den 14 mars 1900 kl. 4.30 e.m., i en ålder av 36 år, 1 mån, 19 dagar, sörjd och saknad av mig, barn, fader och övriga anhöriga, är det min smärtsamma plikt att tillkännage. Johan Schweitz.

Båstads sparbanks huvudmän höll på onsdags årsstämma, som leddes av doktor Christer Nilsson. Sedan revisionsberättelsen delgivits de närvarande beviljades styrelsen och bankens räkenskapsförare ansvarsfrihet för förvaltningen av gångna årets räkenskaper. Bankens ansvarssumma vid årets slut var 626 393 kr. 72 öre och enskilda fonden vid samma tid utgjorde 43 991 kr. 26 öre. Avgående styrelseledamöterna herrar Christer Nilsson, J. B. Dalmer och O. V. Berg återvaldes för åren 1901–1904. Till revisorer för granskning av 1900 års räkenskaper återvaldes herrar R. W. Holmer och J. Söderberg samt nyvaldes Axel Wikström; till deras suppleanter utsågos herrar Georg Berg och Carl Graff. Avgående huvudmännen herrar A. Elmlund, Andreas Johansson, C. von Hauswolff, A. B. Berg, J. B. Dalmer och David Wesström återvaldes samtliga för åren 1901–1904. Slutligen bestämdes att samma arvoden som föregående år skulle även för 1900 utgå åt styrelseledamöter och revisorer. Isbelagda voro på torsdags gatorna i Båstad, så att man blott med möda och försiktighet kunde stappla fram utan att för vartannat steg plantera en rofva, beroende på att ett lätt regn föll på morgonen som hastigt och lustigt frös, vilket gav gatorna den besvärliga glasuren. Dess bättre följde regn snart igen så att gatorna återtog det vanliga smutsiga täcket.

Lokalbrev från Båstad. Med anledning av ett s.k. fastlagsskämt, som av några "byns" ungdomar startades sistlidne "fastlagsmåndag", utspann sig mellan två varandra mötande gummor på en av våra under vintertiden så föga trafikerade gator följande meningsutbyte. Fru J: "Goda Stina! Vet du om det är sant att här är kommet signarier till byen? Fru N: Jösses stolle, det är ju bara då eller som finaste töserorna i byn, som ställer till och kläder ut sig och går omkring och färdas med melkpojkarna. Fru J: Näää hur säger du! Och där hade varit tjuvar till Andersa och brödde sig in i källaren och tog 3 flaskor saft och det trodde jag var så säkert signarier som hade varit där. Men är det som du säger så ha det nu inte varit då. Fru N: Nej men du kan veta att då fine ha sina schavser för sig, då som andra. Som du vet är det ont om piga i byen så då få lov och hetta på något och roa sig ml för då är ju bara på roligbeten. Fru J: "Jaja" en kan så tycka men en må veta att om vi lät våra glotta färdas på det viset, så skulle en snart höra att då blev visa om det. Fru N: Åjo vi må veta att då är skillnad på dom som är fina och rika, och voss som bara vi kunna få voss och betala vår skatt så få vi va nöjda och låt då andre ha så roligt då vela. Nu skiljas våra gummor åt men efter att på vardera håller ha flyttat sig ett par steg, vände sig fru J. hastigt om utropande kanske då va då samme som polisen stämte för att då åkte på Löckebacken. Fru N: Jajamen, visst va då så. X.

En nykter och ordentlig Skräddaregesäll erhåller stadigvarande kondition hos J. Johlin, Båstad.