30 augusti 1900

Förlisningen vid Båstad.Ett offer för dimma och storm.Sjöförklaring afgafs i går inför härvarande rådstufvurätt af kapten Andreas Jensen, befälhafvare å kuttern »Dewdrop» af Mandal, hvilken på resa från Methil till Königsberg med 108 tons stenkol den 25 dennes strandade strax vid Båstads hamn. Ur förklaringen återgifva vi följande: Tisdagen den 14 dennes lämnade kuttern Methil i fullt sjövärdigt skick. Resan fortsattes utan att något särskildt inträffade, till lördagen den 25 aug. kl. 12 midd., då Kullen pejlades i N. på gissad distans af 6'. På e. m. var det blickstillt med tät dimma och regn. Fartyget låg utan styrning nästan hela e. m. Omkring kl. 9 e. m. började vinden tilltaga med hårda kast från N.N.O. med förfärligt regn. Fartyget låg då för styrbords halsar. Gaffeltoppseglen nedtogos nu och samtidigt sågs land i lä på omkr.½ mils afstånd. Vinden tilltog till storm med oerhördt upprörd sjö. Då det genom pejlingar visade sig, att landet ej kunde klaras för styrbords halsar, vände man, så att »Dewdrop» skulle komma att ligga för babords halsar. Under vändningen sprang storskotet, ett 4-tums tåg af Manilla. Detta gjorde, att storbommen löpte tvärs ut och seglet slog våldsamt. Seglet firades, men blef hängande utombords och släpade, och bom och gaffel slogo oerhördt. Slutligen fastsurrades seglet efter ett svårt arbete. Man försökte få upp klyfvaren, men under den våldsamma seglatsen, då fartygets bog ständigt stod under vatten, var detta omöjligt. Omkring kl. 11 på aftonen högg kuttern upp på ett grund, men gick öfver. Åter försökte man få upp klyfvaren för att kunna klara land. Omkr. kl. 11,45 tog fartyget land igen och nekade att lyda roder. Bogen föll af mot stranden, och fartyget högg våldsamt och började fyllas af vatten. Man beslöt då kapa förriggen för att »Dewdrop» ej skulle brytas i stycken. Därefter blef kuttern äfven något lugnare, men svåra brottsjöar störtade alltjämt öfver däcket, hvarjämte en del af fartygets botten började flyta upp. Nödsignaler gåfvos och vid dagbräckningen kom folk ut till strandningsstället. Två lifbojar kastades öfver bord, försedda med en smal lina, de drefvo i land, och på detta sätt fick man ett groft tåg tillstranden, så att förbindelse med denna blef möjlig. Kl. 9 på morgonen sökte besättningen komma i land. Fartyget var då fullt af vatten, och sjön slog alltjämt öfver det. Med användning af stormoljaoch paraffin lyckades man uppnå stranden. Ankommen till Båstad, slöt kaptenen ackord med folk på land om att bärga hvad bärgas kunde af fartyg och inventarier snarast möjligt mot 35 % bärgningslön samt 65 % i bärgningslön förlasten. Fartyget står på en ytterst farlig plats och kan hvarje ögonblick splittras. Förklaringen beedigades af tvenne af de tre män, som jämte kapten Jensen utgjorde kutterns besättning.

Förlisningen vid Båstad. Ett offer för dimma och storm.

Sjöförklaring lämnades i går inför härvarande rådhusrätt av kapten Andreas Jensen, befälhavare på kuttern »Dewdrop» från Mandal, som på väg från Methil till Königsberg med 108 tons stenkol den 25 dennes stranded strax vid Båstads hamn. Ur förklaringen återger vi följande:

Tisdagen den 14 dennes lämnade kuttern Methil i fullt sjövärdigt skick. Resan fortsattes utan att något särskilt inträffade, till lördagen den 25 aug. kl. 12 midd., då Kullen pejlades i N. på gissad distans av 6'. På eftermiddagen var det blickstillt med tät dimma och regn. Fartyget låg utan styrning nästan hela eftermiddagen.

Omkring kl. 9 på kvällen började vinden tillta med hårda kast från N.N.O. med förfärligt regn. Fartyget låg då för styrbords halsar. Gaffeltoppseglen nedtogs nu och samtidigt sågs land i lä på omkring ½ mils avstånd. Vinden tilltog till storm med oerhört upprörd sjö. Då det genom pejlingar visade sig, att landet ej kunde klaras för styrbords halsar, vände man, så att »Dewdrop» skulle komma att ligga för babords halsar. Under vändningen sprang storskotet, ett 4-tums tåg av Manila. Detta gjorde, att storbommen löpte tvärs ut och seglet slog våldsamt. Seglet firades, men blev hängande utombords och släpade, och bom och gaffel slog oerhört. Slutligen fastsurrades seglet efter ett svårt arbete. Man försökte få upp klyfvaren, men under den våldsamma seglningen, då fartygets båg ständigt stod under vatten, var detta omöjligt.

Omkring kl. 11 på kvällen högg kuttern upp på ett grund, men gick över. Åter försökte man få upp klyfvaren för att kunna klara land. Omkring kl. 11.45 tog fartyget land igen och nekade att lyda roder. Bågen föll av mot stranden, och fartyget högg våldsamt och började fyllas av vatten.

Man beslöt då kapa förriggen för att »Dewdrop» ej skulle brytas i stycken. Därefter blev kuttern även något lugnare, men svåra brottsjöar störtade alltjämt över däcket, varvid en del av fartygets botten började flyta upp.

Nödsignaler gavs och vid dagbräckningen kom folk ut till strandningsstället. Två livbojar kastades överbord, försedda med en smal lina, de drev i land, och på detta sätt fick man ett grovt tåg till stranden, så att förbindelse med denna blev möjlig. Kl. 9 på morgonen sökte besättningen komma i land. Fartyget var då fullt av vatten, och sjön slog alltjämt över det. Med användning av stormolja och paraffin lyckades man uppnå stranden.

Ankommen till Båstad slöt kaptenen ackord med folk på land om att bärga vad som kunde bärgas av fartyg och inventarier snarast möjligt mot 35 % bärgningslön samt 65 % i bärgningslön för lasten.

Fartyget står på en ytterst farlig plats och kan varje ögonblick splittras.

Förklaringen beedigades av två av de tre män, som tillsammans med kapten Jensen utgjorde kutterns besättning.