8 januari 1884

Från Båstad. Julen, glädjens högtid, har äfven ryckt oss, annars under vintern på nöjen så vanlottade Båstadsbor med sig. Om hemmens fröjder, dessa, som hvar man från sin barndom har i så friskt minne, är här ej platsen att tala; nej jag åsyftar de herrliga julgudstjensterna, den glada nyårsbalen och den häpnadsväckande «trolleriföreställningen.« Då jag talar om hemmens julglädjer kommer jag ovilkorligen att tänka med vemod på det hem, handskmakare Wickströms, från hvilket denna glädje blifvit fördrifven och förrbytt i sorg, då maken, fadern, kort före helgen förlorade förståndets ljus och troligen derigenom framtiden ej heller gjordes särdeles ljus för familjen. Då jag i åtskilliga bref i Eder tidning fått lära, att presterkapet på flera ställen indragit ottesången, så få vi med glädje erkänna, att här allt göres för att göra såväl afton- som ottesång så högtidliga som möjligt. För dem, som älska »verldsliga» nöjen ha källarmästare Lundberg och mr. Eduards gjort sitt bästa. Nyårsbalen, oaktadt musiken var god, priset lågt samt sexa och sång vankades på köpet, hade märkligt nog ej főrmådt samla folk. Ett annat var förhållandet vid mr. Eduards föreställningar den 2 och 3 dennes. Publiken var vid särdeles godt lynne, och det får medgifvas, att något så »sevärdt« här sällan presteras. I B. T. har man under den märkvärdiga rubriken »Fallisemang» nyligen fått läsa, att en kypare skurit sig i handen, men »oaktadt den stora blodförlusten» nu är bättre. Att han skurit sig i handen af några skärfvar ganska illa, torde nog vara riktigt, men att han lupit fara att förblöda var en stor nyhet. Att händelsen varit så blodig, torde förklara orsaken, hvarför den räknades värdig delgifvas allmänheten. Detta föranleder mig omnämna, att undertecknad nyligen rakade sticka sig så illa af en knappnål, att nära en half droppa blod blef synlig, men att jag dock, Gud ske lof, är så återstäld, att jag med egen hand förmått delgifva Eder händelsen. I dag, fredag begrofs högtidligt stoftet af kapten S. Larssons hustru, som en längre tid haft bröstlidande och länge väntat döden.

Från Båstad.

Julen, glädjens högtid, har även dragit med sig både nöje och sorger för oss båstadsbor, som annars under vintern är så illa ställda när det gäller underhållning.

Om hemens glädje, de minnen vi alla bär från barndomen, är detta inte platsen att tala. Nej, jag avser de herrliga julgudstjänsterna, den glada nyårsbalen och den häpnadsväckande "trolleriföreställningen". När jag tänker på hemens juljubel måste jag med vemod komma ihåg ett hem — handskmakare Wickströms — från vilket denna glädje har förts bort och ersatts av sorg. Maken, fadern, förlorade kort före helgen förståndets ljus och gjorde därmed framtiden knappast ljusare för familjen.

Då jag i olika brev i er tidning läst att prästerna på många håll har avskaffat ottesången, kan vi glädjas över att man här gör allt för att göra både afton- och ottesång så högtidlig som möjligt.

För dem som älskar "världsliga" nöjen har källarmästare Lundberg och herr Eduards gjort sitt bästa. Nyårsbalen — trots att musiken var god, priset lågt och sex och sång serverades på köpet — lyckades märkligt nog inte locka många människor.

Annorlunda var läget vid herr Eduards föreställningar den 2 och 3 dennes. Publiken var i särskilt gott humör, och det måste erkännas att något så "värdigt att se" presteras här sällan.

I B. T. läste man nyligen under den märkliga rubriken "Fallisemang" att en kypare skadat sig i handen, men "trots den stora blodförlusten" nu mår bättre. Att han skadat sig ganska illa av några glassplitter är väl riktigt, men att han löpt fara att förblöda var en stor nyhet. Att händelsen var så blodig förklarar väl varför den ansågs värd att dela med allmänheten. Detta föranleder mig att nämna att jag nyligen själv skar mig så illa av en knappnål att nästan en halv droppe blod blev synlig. Men jag kan, Gud ske lof, glädja er med att jag återhämtat mig så väl att jag med egen hand kunnat dela denna händelse med er.

I dag, fredag, begravdes högtidligt kaptenen S. Larssons hustru, som länge lidit av bröstkval och länge inväntat döden.