GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTSTIDNING
8 juni 1901
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Från södra sluttningen afHallands ås. Vid Bokesliden delar sig vägen med en gren åt Båstad, hvilken förbi det skuggiga Krogstorp vid sidan af "Skrapareslätten" och genom Skeadal löper upp öfver Nöttehackar, hvarifran man norrut har en storartad utsikt över Syd-Hallands slätt och bort öfver milsbreda skogar hän mot Smålandsgränsen. Färdas man här vidare framåt kommer man ned i den mestadels kala Sinarpsdalen, där de långsluttande backhöjderna med sina korsande gärdesgårdar te sig som ett väldigt lapptäcke på en fattig torpares uppbäddade söndagssäng. Här gör dock Axeltorpsdalen med sin smala, löfträdskransade bäckfåra och lilla fors samt allen längst där uppe en undangömd vattenmölla ett öfverraskande inhugg i åsen, Ej långt därifrån hinner man fram till Båstad, "Västkustens pärla", en af landets vackraste och mest uppfriskande badorter, som på senare år blifvit mycket besökt. Fortsätter vid Bokesliden vägen ut mot Torekov, passerar man snart Grefvie kyrkoby, hvilken torde ha ett af de mest vanlottade lägen i Bjärebygden. Väl har man äfven här i synnerhet från kyrkotornet en vidsträckt utsikt öfver land och haf, men närmaste omgifningen förefaller torftig. På 1300-talet torde dock Grefvie ha varit häradets mest bemärkta samhällsplats. Under 1308 firade de svenska härtigarne Erik och Waldemar julen i Grefvie. Bjäre härad omfattar en gammal bygd, kanske en af de äldsta i gamla Thule. Därom vittna de många ättehögar, hvarmed i synnerhet bygdens västligaste del är öfversållad. Oftast allra högst uppe på backarne höja sig dessa kullar, som mina om de gamle banbrytarnes kämpasagor, dem ingen numera täljer. Till och med deras namn äro oftast glömda, Hovaldshögen, belägen i Förslöfs västligaste del och Dagshögen utmed stranden ej långt från Torekov, äro do enda, som ortens befolkning ännu nämner, men sagan om Hovald och Dag känner ingen. För 70 i 80 år nedan var Bjärebygden nästan helt och hållet ett skogland. Men skogen är nu till största delen undanröjd och dagligen rödjer man undan mer. I senare år har man dock börjat tänka på att åter plantera skog uppe på backhöjderna af åsen. Nu aflidne hofrättsrådet Lejman à Olstorp samt häradshöfding S. Wieslander i Tvekarp voro de första, som började plantera sinaägor här uppe. I våra dagar har Kristianstads läns skogsodlingsförening tagit planteringen om hand. Så utplanteras numera årligen 100-tals tunnland af de annars i sig själfva så godt som värdelösa åsbackarne.I lång tid var Bjärebygden förbisedd och betraktad - jag hade så nära sagt – som en civilisationens utkant. Det är väl därför som folket här än i dag bibehållit en viss gammaldags prägel och i seder och bruk synbarligen skiljer sig från sina sydliga och västliga grannar.Men nu sedan en af Sveriges förnämsta järnvägslinier genomskär häradet, åker daglidags storfolk genom vår bygd, och mången ögonblicksbild stannar nog kvar hos främlingen samt minner om "det vackra Bjäre". Men hvad de se ur blott en liten flik af våra många härliga landskapsvyer.(Calle Z.
Vid Bokesliden delar sig vägen med en gren åt Båstad, vilken förbi det skuggiga Krogstorp vid sidan av "Skrapareslätten" och genom Skeadal löper upp över Nöttehackar, varifrån man norrut har en storartad utsikt över Syd-Hallands slätt och bort över milsbreda skogar hen mot Smålandsgränsen.
Färdas man här vidare framåt kommer man ned i den mestadels kala Sinarpsdalen, där de långsluttande backhöjderna med sina korsande gärdesgårdar ter sig som ett väldigt lapptäcke på en fattig torpares uppbäddade söndagssäng. Här gör dock Axeltorpsdalen med sin smala, löfträdskransade bäckfåra och lilla fors samt alleen längst där uppe en undangömd vattenmölla ett överraskande inhugg i åsen.
Inte långt därifrån hinner man fram till Båstad, "Västkustens pärla", en av landets vackraste och mest uppfriskande badorter, som på senare år blivit mycket besökt.
Fortsätter vid Bokesliden vägen ut mot Torekov, passerar man snart Grefvie kyrkoby, vilken torde ha ett av de mest vanlottade lägen i Bjärebygden. Väl har man även här i synnerhet från kyrkotornet en vidsträckt utsikt över land och hav, men närmaste omgivningen förefaller torftig. På 1300-talet torde dock Grefvie ha varit härads mest berömda samhällsplats. Under 1308 firade de svenska härtigarne Erik och Waldemar julen i Grefvie.
Bjäre härad omfattar en gammal bygd, kanske en av de äldsta i gamla Thule. Därom vittnar de många ättehögar, varmed i synnerhet bygdens västligaste del är översållad. Oftast allra högst uppe på backarna höja sig dessa kullar, som minnen om de gamle banbrytarnes kämpasagor, dem ingen numera täljer. Till och med deras namn är oftast glömda. Hovaldshögen, belägen i Förslöfs västligaste del, och Dagshögen utmed stranden inte långt från Torekov, är dock endast de som ortens befolkning än nämner, men sagan om Hovald och Dag känner ingen.
För 70 till 80 år sedan var Bjärebygden nästan helt och hållet ett skogland. Men skogen är nu till största delen undanröjd och dagligen röder man undan mer. I senare år har man dock börjat tänka på att åter plantera skog uppe på backhöjderna av åsen. Nu avlidne hofrättsrådet Lejman à Olstorp samt häradsöfding S. Wieslander i Tvekarp voro de första, som började plantera sina ägor här uppe. I våra dagar har Kristianstads läns skogsodlingsförening tagit planteringen om hand. Så utplanteras numera årligen 100-tals tunnland av de annars i sig själva så gott som värdelösa åsbackarne.
I lång tid var Bjärebygden förbisedd och betraktad — jag hade så nära sagt — som en civilisationens utkant. Det är väl därför som folket här än i dag bibehållit en viss gammaldags prägel och i seder och bruk synbarligen skiljer sig från sina sydliga och västra grannar.
Men nu sedan en av Sveriges förnämsta järnvägslinjer genomskär härads åker dagligen storfolk genom vår bygd, och många ögonblicksbild stannar nog kvar hos främlingen samt minns "det vackra Bjäre". Men vad de se är blott en liten flik av våra många härliga landskapsvyer. (Calle Z.)
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
