YSTADSPOSTEN

21 juni 1901

YSTADSPOSTEN – 21 juni 1901

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

"Femte afdelningen."Lundaminnen från 70-talet.(För Dagbl. Yst,-P:n.)II.

»De blifvit män i staten, de forna pojkarne» - Lundagossarna från slutet af 70-talet åtminstone de allra fleste af dem, om också icke någon af dem lyckats krafla sig så svindlande högt upp på samhällsstegen. Och de kifvas numera näppeligen mera om maten, ty de ha hvar i sin stad blifvit så situerade att de med temligt lugn kunna åse täflan och kifvet omkring sig. Innan jag öfvergår till dem som de sista åren af decenniet voro gröna ungdomar, nyss klädda i hvita mössan, får jag dock i förbigående erinra om en af de »gamle», en som hunnit upp på en hög pinne, nämligen nuvarande polismästaren i Stockholm Theodor Hintxe, som aflade sin hofrättsexamen 1877 och redan 1885 var polisintendent i hufvudstaden. Af de »unges» - och jag hoppas att de ännu efter ett qvarts sekel må känna sig unga som då i själ och sinne - sitta icke mindre än fem stycken som välbestälda kyrkoherdar. Ystadsteologerna ha i allmänhet haft god tur och goda »gåfvor». I Ilstorp predikar Axel M. väldeliga. Han var alltid i Lund ansedd som framtidsman, och kamrater emellan spåddes gossen med Thomandershufvudet minst en biskopsstol. Han har nöjt sig med mindre. Måhända erinrade han sig hvad hofpredikanten H. på sin tid sade till domprosten Olbers: »Det blåser på höjderna.» Måns B. är herde i Vesterstads församling, i Glumslöf uppe vid Landskrona har ChristianVilhelm G. hamnat, i Kyrkhult svänger Nils S., den genomsnälle vännen, sedan 1895 sitt andans svärd, medan den prudentlige Mårten H. kommit ut ur stiftet och är kyrkoherde i Eskelhem på Gotland, der han för öfrigt har fått god vind i seglen, i det att han äfven tjenstgör som konsistorieamanuens. Mårten sjöng gerna och helst duetter – smäktande månskensduetter - med unga flickor, ty fruntimmerskarl var han som ingen annan i afdelningen. Som förut nämts gjorde femte afdelningen i allmänhet icke mycket väsen af sig i »det sociala». De sutto helst nere i salongen vid småborden och applåderade eller skrattade åt oss andre, som från scen och tribun åtogo oss att roa menskligheten. Men ett undantag härifrån var dock Anders Christer N., provinsialläkare i Båstad, som med nit och duglig het deltog i arbetet för det allmänna bästa och den allmänna trefnaden. Anders Christer gick och gälde för att vara en smula stram,men de som kommo honom närmre inpå lifvet visste allt för väl, att han var den snällaste och mest vänfasta kamrat samt derjemte som man brukar säga - ett godt hufvud.

Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI