SMÅLANDS ALLEHANDA
17 oktober 1901
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Morgondagens första mål var Båstad, den fashionabla badorten vid Laholmsbuktens strand. Pittoreskt byggd på Hallandsåsens sluttning, erbjöd den lilla köpingen, den första plats i Skåne, till hvilken jag anlände, en rätt säregen syn. Eleganta villor omväxlade med låga hyddor, det ena badhotellet efter det andra inbjöd till besök, och lifligt gestikulerande engelsmän och tyskar gjorde taflan rätt liflig. Min väg förde mig förbi köpingens kyrka och fortsatte sedan mot väster i en lång stigning utmed åssidan, högt öfver det brusande hafvet. En sista blick på utsikten och sedan vidare. Vildt och ödsligt var det uppe på åsen. Jordmånens magerhet tycktes meddela sig åt gårdarne däruppe; små och dåligt byggda gjorde de intet gladt intryck. Först bort mot Torekow, ett fiskläge, som jag af botaniska skäl besökte, blef åsen bördigare och mindre kuperad.
Morgondagens första mål var Båstad, den fashionabla badorten vid Laholmsbuktens strand. Pittoreskt byggd på Hallandsåsens sluttning, erbjöd den lilla köpingen, den första plats i Skåne dit jag anlände, en rätt säregen syn. Eleganta villor omväxlade med låga hyddor, det ena badhotellet efter det andra inbjöd till besök, och livligt gestikulerande engelsmän och tyskar gjorde tavlan rätt livlig.
Min väg förde mig förbi köpingens kyrka och fortsatte sedan mot väster i en lång stigning utmed åssidan, högt över det brusande havet. En sista blick på utsikten och sedan vidare. Vildt och ödsligt var det uppe på åsen. Jordmånens magerhet tycktes meddela sig åt gårdarna däruppe; små och dåligt byggda gjorde de intet glatt intryck. Först bort mot Torekow, ett fiskläge som jag av botaniska skäl besökte, blev åsen bördigare och mindre kuperad.
Min väg förde mig förbi köpingens kyrka och fortsatte sedan mot väster i en lång stigning utmed åssidan, högt över det brusande havet. En sista blick på utsikten och sedan vidare. Vildt och ödsligt var det uppe på åsen. Jordmånens magerhet tycktes meddela sig åt gårdarna däruppe; små och dåligt byggda gjorde de intet glatt intryck. Först bort mot Torekow, ett fiskläge som jag av botaniska skäl besökte, blev åsen bördigare och mindre kuperad.
