YSTADS ALLEHANDA
29 oktober 1901
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Anmodad av redaktören för Skånska Trädgårdsföreningens tidskrift att skriva något för denna tidning om användandet m. m. av frukt och grönsaker, finner jag en särskild anledning därtill, då jag har på kullatrakten även ser hur sorgligt det står till med kännedomen om vegetabiliers och frukters värde framför andra näringsämnen! Särskildt i denna stenblandade mylla skulle utmärkta produkter kunna avvinnas jorden, och likväl är förhållandet det att på hela Kullen, med dess härliga vegetation, växa eller odlas mycket litet grönsaker och frukt. Så kan f. n. här i Mölle knappt uppdrivas ett blomkålhuvud, spenat eller salat, rädisor eller någon som hälst frukt eller bär, och ändock har varje Möllebo sin trädgård. Från Krapperup, Kockenhus och Stubbarp torgföras endast potatis, rötter, lök, vax- och skärbönor - tisdagar och fredagar -, vilket uppköpes genast, och förgäves söka badgästerna efter andra grönsaker, frukt och bär. Bigarråer, som funnos, togos ned och torgfördes före slutet av juli, men voro ej fullt mogna. I min trädgård sitta de kvar ännu - under skydd av nät och äro nu utomordentligt saftiga och söta. Här i skogarne finnes en utomordentlig mängd av goda, stora blåbär, men det finnes ingen, som gitter att plocka dem, fastän jag erbjudit 50 öre pr liter åt många. Den som vill hava sådana bär måste sjālv plocka dem. Samma var förhållandet här om dagen i Båstad, Torekow och på Hallands Vädero. På sist nämda ö växa förfärligt mycket stora, vackra björnbär och det skulle löna sig för någon att dār inkoka sådana i stor skala. Båstad utmärker sig genom allmän plantering av goda, stora hasselnötter och en del goda valnötter; ett sälsynt stort och vackert valnötsträd fins hos handlande Söderberg. Tyvärr ej endast här på Kullen, utan nästan över allt, är förhållandet att nötters, frukters och grönsakers näringsvärde »framför all annan föda» är av befolkningen okändt; man ringaktar dessa födoämnen och värderar dem alldeles icke.
Anmodad av redaktören för Skånska Trädgårdsföreningens tidskrift att skriva något för denna tidning om användandet med mera av frukt och grönsaker, finner jag en särskild anledning därtill, då jag på Kullatrakten även ser hur sorgligt det står till med kännedomen om grönsakers och frukters värde framför andra näringsämnen! Särskilt i denna stenblandade mylla skulle utmärkta produkter kunna avvinnas från jorden, och likväl är förhållandet det att på hela Kullen, med dess härliga vegetation, växa eller odlas mycket lite grönsaker och frukt. Så kan för närvarande här i Mölle knappt uppdrivas ett blomkålshuvud, spenat eller sallad, rädisor eller någon som helst frukt eller bär, och ändå har varje Möllebo sin trädgård. Från Krapperup, Kockenhus och Stubbarp torgförs endast potatis, rötter, lök, vax- och skärbönor – tisdagar och fredagar – vilket uppköpes genast, och förgäves söker badgästerna efter andra grönsaker, frukt och bär. Bigarråer, som fanns, togs ned och torgfördes före slutet av juli, men var ej fullt mogna. I min trädgård sitter de kvar ännu – under skydd av nät och är nu utomordentligt saftiga och söta. Här i skogarna finns en utomordentlig mängd av goda, stora blåbär, men det finns ingen som vågar att plocka dem, fastän jag erbjudit 50 öre per liter åt många. Den som vill ha sådana bär måste själv plocka dem. Samma var förhållandet här om dagen i Båstad, Torekow och på Hallands Vädero. På sistnämnda ö växa förfärligt många stora, vackra björnbär och det skulle löna sig för någon att där inkoka sådana i stor skala. Båstad utmärker sig genom allmän plantering av goda, stora hasselnötter och en del goda valnötter; ett sällsynt stort och vackert valnötsträd finns hos handlande Söderberg. Tyvärr inte endast här på Kullen, utan nästan överallt, är förhållandet att nötters, frukters och grönsakers näringsvärde »framför all annan föda» är av befolkningen okändt; man ringaktar dessa födoämnen och värderar dem alldeles icke.
