31 juli 1884

Lifstids straffarbete. Härtill dömdes pigan Bina Nilsson af häradsrätten härstädes efter med henne vid urtima ting den 29 d:s hållen ransakning, angående tilltal för barnamord. Bina Nilsson, född den 4 april 1861 i Renneslöfs församling af Höks härad i Hallands län af numera aflidne föräldrarne Nils Peter Gummesson och Karna Andersdotter, hade vistats i föräldrahemmet tills hon blifvit konfirmerad. Hon hade derpå först tagit tjenst i Renneslöf, der hon för 2 à 3 år sedan födt ett oäkta barn, hvars uppfostran besörjes af barnets fader. Denne ville, enligt den anklagades uppgift, ingått äktenskap med henne, men hennes föräldrar hade icke velat tillåta det. Efter att derpa hafva vistats i föräldrahemmet någon tid, hade hon åter antagit tjenst. Under år 1882 hade hon kommit i tjenst hos grosshandlare Tiljander i Båstad och derifrån till fotografen Dahlqvist i Helsingborg. Före ankomsten dit hade hon blifvit hafvande, hvilket hon tillstått för, bland andra, en hennes medtjenarinna Martina Richter, hvilken skulle nu befinna sig i Hessleholm. - I medio af sistl, maj månad hade hon måst lemna tjensten hos Dahlqvist I början af juni månad hade hon kommit till Malmö och der fått bo hos en fiskhandlerska Bengta Börjes. Den 19 i samma månad födde hon barnet, en ganska stor och välskapad flicka. Barnmorskan Malin Nyman i Malmö hade biträdt henne vid förlossningen. Fadren till barnet uppgaf hon vara en handskmakare-gesäll i Båstad. Under hennes nuvarande belägenhet i Malmö hade folk derstädes visat sig särdeles välvilliga och hjelpsamma mot henne. - Hon hade dock redan den 1 juli, sin värdinna ovetande, lem nat staden och rest med barnet och sitt tyg till Örtofta, hvarest hon uppehållit sig något och under tiden varit inne hos fru Simons-son, som der har någon slags restauration, och velat, men ej fått köpa kakor, En natt hade hon då tillbragt i ishuset vid ån. Aftonen derpå hade hon, enligt egen uppgift, afdagatagit barnet på det sätt, att hon knutit en sten af några skålpunds vigt i ett medhaft kläde, som derpå fästs om barnet, hvilket kastats ut i Bråån, en biflod till Löddeström. Hon hade derpå gått åt jernvägen uppåt och inträffat i Eslöf kl. 5 på morgonen, hvarifrån hon kl. 8 samma morgon rest med tåget till Helsingborg. – Der hade hon nu helsat på sina bekanta, tillstått för dem att hon födt barn i Malmö, men tillika föregifvit att barnetblifyit hemtadt med skjuts till hennes fasters hem i Halland för att der uppfostras. Omsider hade hon dock börjat frukta att misstänkas, hvarför hon för att afleda misstankarne skrifvit ett bref, som hon föregaf hafva kommit från hennes faster Kristina, rörande barnet. Men ett annat bref, skrifvet af henne för en annans räkning, röjde att det förevisade brefvet från fastern var skrifvet af den anklagade sjelf. Hon hade då hos stadsfiskalen i Helsingborg angifvits samt tagits i förhör, bekänt sitt brott och blifvit häktad. Såsom motiv till brottet uppgaf hon fruktan för att återvända till sina anförvandter med ännu ett barn, äfvensom att icke veta sig någon utväg för barnets försörjning; och medgaf hon, att hon «några dagar före brottets utöfvande beslutit sig derför» Såsom vittnen hade inkallats och blefvo hörde: Johanna Björk från Helsingborg, hos hvilken den anklagade vistats några dagar efter lemnandet af tjensten hos Dahlqvist och till hvilket hon återvändt med tåget från Eslöf. Denna Johanna Björk hade fattat misstankar, men det hade känts svårt för henne att vara angifvare, hvarföre hon vid ett samtal med snickare Lilja angående den anklagade, hade önskat att Lilja måtte i stället anmäla henne hos polisen; Bengta Börjes, Ma-lin Nyman och Anna Larsson från Malmö intygade, hvad om den tilltalades vistelse derstides här ofvan är antecknadt; Emanuel Simonsson från Örtofta, som jemte sin brorson, en 13-årig gosse, på aftonen den 7 d:s varit i Bråån för att fiska, intygade att det döda barnet funnits med händer och fötter synliga öfver vattnet, men med midten af kroppen af stenen neddragen under vattenytan, äfvensom att liket var iklädt de klädespersedlar, som nu för rätten förevisades och af de flesta vittnena igenkändes såsom den anklagades tillhörighet; fjerdingsmannen Måns Rasmusson från Örtofta som hade emot-tagit anmälan, och till vederbörande länsman inlemnat rapport om det hemska fyndet, hade varit med vid den af provincial-läkaren J. L. Lundblad verkstäld medikolegala besigtningen samt ombesörjt likets nedsättande i en graf å Örtofta kyrko-gård; och fru Simonsson, hos hvilken den anklagade velat men ej fått köpa kakor, intygade att en hennes 9-åriga flicka hade observerat att det hos henne inkomna fruntimret hade det klädet om barnet, hvari stenen var bunden, då liket hitta-des i ån, äfvensom att fru Simonsson rentvättade de liket påklädda klädespersedlarne. Barnet var odöpt, oaktadt den anklagade af barnmorskan fru Malin Nyman lemnats en skriftlig anvisning att hos vederbörande pastor söka få barnet kristnadt. Domen, som jemlikt föreskriften i 14 kap. 1 § strafflagen, fäldes öfver tilltalade Bina Nilsson, skall underställas kungl. hofrättens pröfning.

Livstidsstraff för barnamord. Häradsrätten här fattade denna dom efter rannsakning vid ett urtima ting den 29:e då, angående tiltalet mot pigan Bina Nilsson för barnamord.

Bina Nilsson, född den 4 april 1861 i Renneslöfs församling, Höks härad, Hallands län, av numera avlidne föräldrarna Nils Peter Gummesson och Karna Andersdotter, hade bott i föräldrahemmet tills hon konfirmerades. Hon tog därefter tjänst i Renneslöf, där hon för två till tre år sedan födde ett oäktat barn, vars uppfostran bekostades av barnets fader. Denne ville, enligt den anklagades uppgift, gifta sig med henne, men hennes föräldrar tillät det inte. Efter att ha varit hemma en tid tog hon igen tjänst. År 1882 kom hon i tjänst hos grosshandlaren Tiljander i Båstad och därefter hos fotografen Dahlqvist i Helsingborg. Innan hon kom dit blev hon gravid, vilket hon tillstod för bland annat sin medtjänarinna Martina Richter, som då skulle befinna sig i Hessleholm. I mitten av maj månad måste hon lämna tjänsten hos Dahlqvist. I början av juni kom hon till Malmö och fick bo hos fiskhandlerska Bengta Börjes. Den 19 samma månad födde hon ett barn, en ganska stor och välskapad flicka. Barnmorskan Malin Nyman i Malmö assisterade vid förlossningen. Fadren till barnet uppgav hon vara en handskmakargesäll i Båstad. Under hennes tid i Malmö visade människor där sig särskilt välvilliga och hjälpsamma mot henne. Hon lämnade dock redan den 1 juli, utan att hennes värdinna visste det, staden och reste med barnet och sitt tyg till Örtofta, där hon vistades något och under tiden var inne hos fru Simonsson, som där driver någon slags restauration, och ville köpa kakor men fick det inte. En natt tillbringade hon i ishuset vid å:n.

Kvällen därpå avslu­tade hon barnet, enligt egen uppgift, på så sätt att hon knöt en sten på några skålpunds vikt i ett medhavt kläde, som sedan fästes om barnet, vilket kastades ut i Bråån, en biflod till Löddeström. Därefter gick hon mot järnvägen och kom till Eslöf kl. 5 på morgonen, från där hon kl. 8 samma morgon reste med tåget till Helsingborg. Där hälsade hon på sina bekanta, tillstod för dem att hon fött barn i Malmö, men föregav samtidigt att barnet hemtats med skjuts till hennes faster hem i Halland för att uppfostras där. Till slut började hon frukta att bli misstänkt, varför hon för att avleda misstankarna skrev ett brev som hon föregaf kom från hennes faster Kristina, angående barnet. Men ett annat brev, skrivet av henne för en annans räkning, röjde att det visade brevet från fastern var skrivet av den anklagade själv. Hon anmäldes därefter hos stadsfiskalen i Helsingborg, förhördes, bekände sitt brott och blev häktad.

Som motiv till brottet angav hon fruktan för att återvända till sina anhöriga med ännu ett barn, såväl som att hon inte visste hur hon skulle försörja barnet. Hon medgav att hon "några dagar före brottets utförande beslutit sig därför".

Som vittnen inkallades och hördes: Johanna Björk från Helsingborg, hos vilken den anklagade vistats några dagar efter att hon lämnat tjänsten hos Dahlqvist och till vilken hon återvände med tåget från Eslöf. Denna Johanna Björk hade fattat misstankar, men det hade känts svårt för henne att vara angifvare, varför hon vid ett samtal med snickare Lilja angående den anklagade önskade att Lilja i stället skulle anmäla henne hos polisen; Bengta Börjes, Malin Nyman och Anna Larsson från Malmö intygade vad som ovan är antecknat om den tilltalades vistelse där; Emanuel Simonsson från Örtofta, som tillsammans med sin brorson, en 13-årig gosse, på kvällen den 7:e varit i Bråån för att fiska, intygade att det döda barnet fanns med händer och fötter synliga över vattnet, men med mitten av kroppen neddragen under vattenytan av stenen, såväl som att liket var klädt i de klädespersedlar som nu förevisades för rätten och av de flesta vittnena igenkändes som den anklagades egendom; fjärdingsmannen Måns Rasmusson från Örtofta, som mottagit anmälan och inlämnat rapport om det fruktansvärda funnet till vederbörande länsman, hade varit med vid den medikolegala besiktningen verkställd av provinciallä­karen J. L. Lundblad och ombesörjt likels begravning på Örtofta kyrkogård; och fru Simonsson, hos vilken den anklagade velat men inte fått köpa kakor, intygade att hennes 9-åriga flicka observerat att det hos henne inkomna fruntimmret hade det kläde om barnet vari stenen var bunden, då liket hittades i å:n, såväl som att fru Simonsson rentvättade de likels påklädda klädespersedlar.

Barnet var odöpt, oaktat den anklagade av barnmorskan fru Malin Nyman lämnats en skriftlig anvisning att hos vederbörande pastor söka få barnet kristnat.

Domen, som enligt föreskriften i 14 kap. 1 § strafflagen, fattades över tilltalade Bina Nilsson, ska underställas kungl. hofrättens prövning.