9 augusti 1884

Folkmötet i Båstad. Folkmötet i Båstad d. 7 aug. var icke så talrikt besökt som man hade väntat, hvartill orsakerna torde böra sökas dels i den pågående skörden, dels i de båda andra folkmöten, som i dagarne hållas inom valkretsen. Mötet hölls å hotell Victorias gård, hvarest en talarestol, smakfullt prydd med blommor, flaggor och grönt, var uppsatt. Sedan goodtemplarnes i Båstad musiksextett spelat ett n:r, bestegs talarestolen af den ene inbjudaren, kyrkoherde J. Malmborg i Båstad, som förklarade att han uppstege på talarestolen, dertill tvingad, emedan han förhastat sig att deltaga i inbjudningen till mötet; men sade han: "jag tröstar mig, när jag begår en dumhet, dermed att det ej är första och troligen ej blifver sista gången". Han ville nu endast öppna mötet, önska samtliga deltagarne välkomna och uppmana dem att välja ordf., hvartill han ville föreslå riksdagsm. O. Andersson i Lyckorna. Mötet hade visserligen ingenting häremot att invända, men ansåg dock, att en af inbjudarne borde blifva ordförande och ville dertill enhälligt utse kyrkoherde M., hvilken tackade för förtroendet, men bestämdt undanbad sig, emedan han för tillfället led af en åkomma på tungan, hvilken hindrade honom då han talade. Postmästare C. v. Hausswolff, som då föreslogs, kunde ej åtaga sig uppdraget, emedan han ej för tillfallet kunde disponera sin tid. Mötet utsåg nu handl. Aug. Tiljander till ordförande och till sekreterare tjenstförrättande kronolänsmannen i Båstad, Olsson. Ordföranden tackade för förtroendet, bad om fördragsamhet, om han ej som sig borde skulle kunna sköta uppdraget, och framlade program: Rösträtten (den politiska och kommunala), försvarsväsendet, grundskatterna och utseendet af riksdagsmannakandidat. Fabrikör C. Liedman från Dala ville äfven hafva nykterhetsfrågan dryftad. Då ordet förklarats fritt, bestegs talarestolen af riksdagsm. O. Andersson, som anförde, att på folkmöten vanligen brukade vara uppsjö på talare, men då det såg ut som skulle här ingen uppträda, så ville han med några korta ord redogöra för några af frågornas ståndpunkt vid de sista riksdagarne. Hvad först den politiska rösträtten beträffade, vore det alla nogsamt bekant, att jordegarne och många med dem yrka nedsättning af valcensus, men vid riksdagen hade ej något sådant kunnat genomdrifvas, emedan Första kammaren på alla framställningar i sådant syfte svarat ett bleklagdt nej. Så hade det hittills varit och så skulle det bli till dess man på ett eller annat sätt finge flera folkvänliga personer inom nämnde kammare, hvilket dock troligen blefve svårt, så länge valcensus vore så hög som för närvarande. Man hade länge sökt med ljus och lykta efter sådana kandidater till Första kammaren, men sällan lyckats få dit mer än 30 à 40 stycken. Ville för sin del föreslå att valcensus sänktes till hälften af den nuvarande (till 2,000 kr:s inkomst eller ett taxeringsvärde af 40,000 kronor). Önskade vidare att denna kammares ledamöter, i likhet med Andra kammarens, erhölle arvode, emedan de då ej sutte vid riksdagen endast för att bevaka egna intressen. Angående den kommunala frågan hade otaliga motioner allt sedan nya riksdagsordningens införande förekommit; sjelf hade tal. Inlemnat dylika. Motionerna hade afsett att begränsa en persons rösträtt till 1/2. af församlingens; lagutskottet hade sänkt detta till 1/1. och sålunda gått en medelväg, för att om möjligt vinna Första kammarens bifall, men förgäfves. I år läto vi bero vid hvad lagutskottet hemställt och hoppas på större bevågenhet af Första kammaren vid en kommande riksdag. Ordf. frågade, om flere talare önskade uppträda, och framställde, då ingen anmälde sig, proposition. Mötets beslut blef: Angående politiska rösträtten: 1:o Valcencus till Första kammaren sänkes till hälften mot nu; 2:o. Första kammarens ledamöter åtnjuta arvode i likhet med Andra kammarens. 3:o. Strecket för politisk rösträtt sänkes till 500 kr. Angående kommunala rösträtten: 1:o. Antogs en 20 proc. röstskala för röstning i fråga om utgifter. 2:o. Alla val förrättas pr capita. Kom så i ordning försvarsväsendet. Ordf. ansåg att vi böra behålla indelningsverket, men att alla i mån af inkomst bidraga till det samma, ty grundskatterna, tillkomna i en aflägsen tid, då helt andra förhållanden än nu förefunnos, voro olämpliga och orättvisa, så t. ex. hade adeln ju numera ingen rusttjenst. Beväringens öfningar borde utsträckas till 60 dagar. Hr O. Andersson gillade fullkomligt att utgifterna till försvarsväsendet delades på alla, men kunde deremot ej dela ordförandens tanke hvad indelningsverket anginge; detta var redan i hela Sverge utdömdt och borde ej lappas. För närvarande utgjordes försvaret af 23,000 man, ty öfriga n:r voro vakanta (här redogjorde tal. med en mängd siffror för denna styrkas fördelning i landet på de särskilda regementena). Det vore en dårskap att behålla detta och på samma gång få utsträckt värnepligt. Ansåg, att vi böra bygga på det kungl. förslaget om 25,000 man värfvade trupper,(jemte 3,000 korporaler, hvilka i förslaget blifvit upptagna bland befälet) samt beväring med 60 dagars öfningstid. Vi skulle då i farans stund ega ett försvar af 176,000 man. Redogjorde för de kostnader, som detta, äfven om kommunerna skulle utgöra en del af legan, komme att draga med sig. Kongl. förslaget sade 29 milj., utskottet hade prutat och kammaren hade låtit förslaget undergå samma skärseld, hvadan man slutligen kommit till 25 milj. eller 2 mera an nu. Så hade äfven öfnings-tiden nedprutats från 90 till 60 dagar. Då dessa kostnader delades på alla, skulle det ej blifva så betungande som nu. Var öfvertygad om att försvarsfrågan fallit framåt. Alla Skånes folkmöten hade uttalat sig för 1883 års förslag, samt önskade och hoppades talaren att detta skulle göra så med. C. Liedman: Stam och ej för lång värnepligt vore att anbefalla; ville helst afväpning, emedan krig vore ett ondt; rättvisa, ej våld borde regera, religionen ålade oss detta, hvilket vi få lära redan på skolbänken. Liknade militärväsendet vid en kräfta, som fräter landet; men ansåg att, då vi för närvarande ej kunde undvara försvar, borde detta ej göras tyngre än förut, ty då reste våra ynglingar till Amerika. Kapten S. Nilsson, Ramsjö, ordade om rösträttens utsträckning och önskade en upplyst riksdagsman, men afbröts af ordföranden, som förklarade att han borde hålla sig till den fråga, som nu diskuterades. Beslut fattades: Stam, 60 dagars boväringsöfning. (Flere röster: vi ha tillräckligt lång öfning.) Till riksdagsmannakandidat föreslogs enhälligt O. Andersson, hvilken då begärde ordet, sägande, att då inga flera kandidater uppträdde, men han blifvit nämnd, ville han hembära mötet sin tack för de 7 år han varit kretsens representant och vore än mera tacksam derför att han ännu åtnjöt förtroende; hade hoppats att flere skulle anmäla sig; han hade ej gjort mycket väsen af sig, men hade ständigt sökt verka för de stora frågornas lyckliga lösning. Uppmanade de närvarande att infinna sig vid valet och rösta efter öfvertygelse. S. P. Pettersson, Glimminge, framstälde samma uppmaning, bad valmännen att hålla i hop, ty enighet gåfve styrka: förordade O. Andersson. Beslut: Mötet utser till sin kandidat O. Andersson. I nykterhetsfrågan talade C. Liedman i Dala, framhållande dess stora betydelse. Härefter afslöt ordf. mötet.

Folkmötet i Båstad.

Folkmötet i Båstad den 7 augusti var inte så talrikt besökt som man hade väntat, vilket förmodligen berodde dels på den pågående skörden, dels på två andra folkmöten som hölls samtidigt inom valkretsen.

Mötet hölls på Hotel Victorias gård, där en smakfullt prydd talarstol med blommor, flaggor och grönt var uppsatt. Efter att goodtemplarnas musiksextett i Båstad spelat ett nummer tog kyrkoherden J. Malmborg i Båstad talarstolen. Han förklarade att han steg upp på den, tvungen av att han förhastat sig att delta i inbjudningen till mötet, men sade: "Jag tröstar mig, när jag begår en dumhet, därmed att det inte är första och troligen inte blir sista gången". Han ville endast öppna mötet, välkomna deltagarna och uppmana dem att välja ordförande. Han föreslogs då riksdagsmannen O. Andersson i Lyckorna. Mötet hade ingenting mot detta, men ansåg att en av inbjudarna borde bli ordförande och ville enhälligt utse kyrkoherden M. Han tackade för förtroendet men avböjde bestämt, då han för tillfället led av en tungåkomma som hindrade honom när han talade.

Postmästare C. v. Hausswolff, som då föreslogs, kunde inte åta sig uppdraget då han inte kunde disponera sin tid. Mötet utsåg därför handlanden Aug. Tiljander till ordförande och till sekreterare kronolänsmannen i Båstad, Olsson.

Ordföranden tackade för förtroendet, bad om tålamod om han inte skulle kunna sköta uppdraget på rätt sätt, och presenterade programmet: Rösträtten (den politiska och kommunala), försvarsväsendet, grundskatterna och valet av riksdagsmannakandidat.

Fabrikören C. Liedman från Dala ville även att nykterhetsfrågan skulle behandlas.

Efter att ordet förklarats fritt tog riksdagsmannen O. Andersson talarstolen. Han anförde att det på folkmöten vanligen brukade finnas många talare, men då det såg ut som om ingen skulle uppträda, ville han med några ord redogöra för några av frågorna ställning vid de senaste riksdagarna. Angående den politiska rösträtten sade han att det var väl känt att jordägare och många med dem krävde sänkning av valcensus, men vid riksdagen hade inget sådant kunnat genomdrivas, då Första kammaren svarat nej på alla framställningar i saken. Detta hade varit så hittills och skulle förbliva så tills man på ett eller annat sätt fick in flera folkvänliga personer i nämnda kammare, vilket dock troligen skulle bli svårt så länge valcensus var så högt som för närvarande. Man hade länge sökt efter sådana kandidater till Första kammaren, men sällan lyckats få dit mer än 30 à 40 stycken. Han föreslog att valcensus sänktes till hälften av det nuvarande (till 2 000 kronors inkomst eller ett taxeringsvärde av 40 000 kronor). Han önskade vidare att denna kammares ledamöter, i likhet med Andra kammarens, erhölle arvode, då de då inte skulle sitta vid riksdagen endast för att bevaka egna intressen.

Angående den kommunala frågan hade otaliga motioner förekommit sedan nya riksdagsordningens införande. Talaren själv hade lämnat in sådana. Motionerna hade avsett att begränsa en persons rösträtt till 1/2 av församlingen; lagutskottet hade sänkt detta till 1/1 och således gått en medelväg för att vinna Första kammarens bifall, men förgäves. I år lät man bli vid det lagutskottet hemställt och hoppades på större välvilja från Första kammaren vid en kommande riksdag.

Ordföranden frågade om flera talare önskade uppträda, och då ingen anmälde sig framlade han proposition. Mötets beslut blev:

Angående politiska rösträtten: 1. Valcensus till Första kammaren sänkes till hälften mot nu; 2. Första kammarens ledamöter åtnjuta arvode i likhet med Andra kammarens. 3. Gränsen för politisk rösträtt sänkes till 500 kronor.

Angående kommunala rösträtten: 1. En 20 procents röstskala för röstning i fråga om utgifter antogs. 2. Alla val förrättas per capita.

Därefter kom försvarsväsendet upp.

Ordföranden ansåg att vi borde behålla indelningsverket, men att alla enligt inkomst skulle bidra till det, ty grundskatterna, från en avlägsen tid då helt andra förhållanden än nu förelåg, var olämliga och orättvisa. Adeln hade ju numera ingen rusttjänst. Beväringens övningar borde utökas till 60 dagar.

O. Andersson gillande fullständigt att utgifterna till försvarsväsendet delades på alla, men kunde inte dela ordförandens tanke angående indelningsverket; det var redan i hela Sverige avskaffat och borde inte lappas. För närvarande bestod försvaret av 23 000 man, då övriga nummer var vakanta. (Här redogjorde talaren med många siffror för denna styrkas fördelning i landet på de särskilda regementena.) Det vore dårskap att behålla detta och samtidigt få utökat värnepligt. Han ansåg att vi borde bygga på det kungliga förslaget om 25 000 man värvade trupper, (jämte 3 000 korporaler, vilka i förslaget tagits upp bland befälet) samt beväring med 60 dagars övningstid. Vi skulle då i farans stund äga ett försvar av 176 000 man. Han redogjorde för kostnaderna som detta, även om kommunerna skulle utgöra en del av lönen, skulle medföra. Det kungliga förslaget nämnde 29 miljoner, utskottet hade minskat detta och kammaren hade låtit förslaget undergå samma beskärning, varpå man slutligen kommit till 25 miljoner eller 2 mer än nu. Övningstiden hade även nedskärts från 90 till 60 dagar. Då dessa kostnader delades på alla skulle det inte bli så betungande som nu. Han var övertygad om att försvarsfrågan utvecklats framåt. Alla Skånes folkmöten hade uttalat sig för 1883 års förslag, och talaren önskade och hoppades att detta möte skulle göra detsamma.

C. Liedman: Värnepliktsarm och inte långt värnepligt vore att rekommendera; han ville hellre av allt väpning, då krig var ont; rättvisa, inte våld borde regera. Religionen ålade oss detta, vilket vi får lära redan på skolbänken. Han liknade militärväsendet vid en kräfta som äter upp landet; men ansåg att då vi för närvarande inte kunde undvara försvar, borde detta inte göras tyngre än förut, ty då reste våra ungdomar till Amerika.

Kapten S. Nilsson, Ramsjö, talade om rösträttens utökning och önskade en upplyst riksdagsman, men avbröts av ordföranden, som förklarade att han borde hålla sig till frågan som nu diskuterades.

Beslut fattades: Värnepliktsarm, 60 dagars beväingsövning. (Flera röster: Vi har tillräckligt lång övning.)

Till riksdagsmannakandidat föreslogs enhälligt O. Andersson, som då begärde ordet. Han sade att då ingen annan kandidat uppträdde men han blivit nämnd, ville han tacka mötet för de sju år han varit kretsens representant och var än mer tacksam för att han ännu åtnjöt förtroende. Han hade hoppats att flera skulle anmäla sig. Han hade inte gjort mycket väsen av sig, men hade ständigt sökt verka för de stora frågoras lyckliga lösning. Han uppmanade de närvarande att infinna sig vid valet och rösta efter övertygelse. S. P. Pettersson, Glimminge, framställde samma uppmaning och bad valmännen hålla ihop, ty enighet gav styrka. Han förespråkade O. Andersson.

Beslut: Mötet utser till sin kandidat O. Andersson.

I nykterhetsfrågan talade C. Liedman i Dala och framhöll dess stora betydelse.

Därefter avslöt ordföranden mötet.