3 december 1884

"Klingen - bjellror! Låt oss muntre wara", tänfte Båstadsborna i måndags, och af tanken blef handling; ty ett slädparti - hwars make i wåra bygder ej på länge skådats – bestående af ej mindre än ett tjogtal slädar, samlades wid middagstiden å torget och rusade å stad till Ö. Karup. Härligt wäder! Klingande före! Hwad kunde wäl deltagarne mera begära. På Karups gästgifwaregård inmundigades kaffetåren m. m., hwarefter det åter bar å stad hem, så att kindens rosor på hwarje pelsklädd Venus ännu mera uppblomstrade. De brunno ännu klart, då hela sällskapet samlades på hotell Victeria, der L. Schweitz i äkta schweitzerstil arrangerat bal med harpoklang och violintoner, efter hwilka dansen med lif och lust fortgick till efter midnatt. Tillstädes woro samhällets både "lojala och liberala" - kanske äfwen en och annan radikal - dock alla "lika tecknade". Inga misshälligheter, inga partistrider förekommo.Lojaliteten ådagalades särskildt dermed att h. m. konungens skål i warma och wärdiga ordalag utbragtes af en bland samhällets framstående medlemmar, hwilken må hafwa äran af tillställningen, som war särdeles lyckad. En blandad kör uppstämde "Ur swenska hjertans djup" och deri instämde så många af sällskapets medlemmar, som hade "million" i halsen. Man sjöng ock, "Om studentens Iyckliga dar", och alla erkände att dagen eller rättare aftonen war glad. Och annat kunde det ej wara på grund af wäl träffade anordningar.

Klingen – bjellror! Låt oss muntra vara", tänkte båstadsborna på måndagen, och av tanken blev handling. Ett släd­parti – vars motsvarighet inte skådats länge i våra bygder – bestående av inte mindre än tjugo slädar samlades vid middagstiden på torget och rusade till Ö. Karup. Härligt väder! Klingande före! Vad kunde väl deltagarna mera begära.

På Karups gästgifvaregård inmundigades kaffetåren m.m., varefter det åter bar till stad hem, så att kindens rosor på varje pelsklädd Venus ännu mera uppblomstrade.

De brunno ännu klart, då hela sällskapet samlades på hotell Victeria, där L. Schweitz i äkta schweitzerstil arrangerat bal med härpoklang och violintoner, efter vilka dansen med liv och lust fortgick till efter midnatt. Närvarande voro samhällets både "lojala och liberala" – kanske även en och annan radikal – dock alla "lika tecknade". Inga misshälligheter, inga partistrider förekom.

Lojaliteten ådagalades särskilt därmed att hans majestäts konungs skål i varma och värdiga ordalag utbragtes av en bland samhällets framstående medlemmar, vilken må ha äran av tillställningen, som var särdeles lyckad.

En blandat kör uppstämde "Ur svenska hjertans djup" och däri instämde så många av sällskapets medlemmar som hade "million" i halsen.

Man sjöng även "Om studentens lyckliga dar", och alla erkände att dagen eller rättare sagt aftonen var glad. Och annat kunde det inte vara på grund av väl träffade anordningar.