SYDHALLAND
27 maj 1902
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Från Båstad.(Bref till Sydhalland.)Båstad den 18 maj 1902.I mycket går vårt samhälle stadigt, om än sakta, framåt. Nu på försommaren uppföras icke mindre än två nya villor, och längre fram på året skola uppföras ännu tvänne, den ena af en grosshandlare från Göteborg, som redan inköpt tomt. Så ha vi fått en ryggåstuga. Den är uppförd strax invid stranden. I den gamla stugan med sina minnen från århundraden tillbaka håller man på med de sista arbetena för restaureringen af densamma,
För öfrigt ar man icke öfverdrifvet fosterländsk här i Båstad. Så har t. ex. en flagga, som för en sju eller åtta år selan skänktes till Båstads folkskola af nu aflidne urmakaren L. Lindvall, med villkor att den skulle hissas vid större bemärkelsedagar, däribland Gustat II Adolfs dödsdag, samt under skolans examensdagar under de senaste fyra åren legat gömd och glömd å folkskolans vind. Ingen enda gång har den varit synlig, vanvårdad har den legat i en skräpvrå – icke ens på donatorns begrafningsdag, ehuru han tillhörde skolrådet. Hvad är anledningen till att man så litet vårdar sig om en vacker och i välmening skänkt gåfva som därtill är en symbol af hvad vi älska mest, vår nationella frihet?
Ett oskick, som jag anser mig böra påpeka, är att vår annars så snygga och rätta badhuspark under de senare åren, såväl vinter som som sommar, apterats till hönsgård. En hel massa fjäderfä, höns, änder och kalkoner göra dagligen härjningstag på gräsplaner och gångar, uppsprätta trädrötter och göra förfång på gräs och blommor. Det vore tillständigt, att ägaren af alladessa kacklande vandaler tillhölles att hålla djuren inom hans råmärken, så att de icke anställa skada på offentliga platser, hvilket naturligtvis väcker stor förargelse hos många,Lokalpatriot.
Båstad den 18 maj 1902.
I många avseenden går vårt samhälle stadigt, om än långsamt, framåt. Nu på försommaren byggs inte mindre än två nya villor, och senare under året ska två till uppföras, varav en av en grosshandlare från Göteborg, som redan köpt tomt.
Vi har fått en ryggåstuga. Den är uppförd strax invid stranden. I den gamla stugan med sina minnen från århundraden tillbaka pågår de sista arbetena för restaureringen.
För övrigt är man inte överdriven patriot här i Båstad. En flagga som för sju eller åtta år sedan skänktes till Båstads folkskola av urmakaren L. Lindvall, som nu är död, med villkoret att den skulle hissas vid större bemärkelsedagar, bland annat Gustaf II Adolfs dödsdag, samt under skolans examensdagar, har under de senaste fyra åren legat gömd och glömd på folkskolans vind. Den har aldrig varit synlig en enda gång, vårdslös har den legat i en skräpvrå — inte ens på donatorns begrafningsdag, även om han tillhörde skolrådet. Vad är anledningen till att man så lite bryr sig om en vacker och väl menad gåva som dessutom är en symbol för det vi älskar mest, vår nationella frihet?
Ett missförhållande som jag anser mig böra påpeka är att vår annars så snygga och välordnade badhuspark under senare år, både vinter och sommar, använts som hönsbacke. En massa fjäderfä, höns, änder och kalkoner gör dagligen härjningstag på gräsplaner och gångar, uppspräcker trädrötter och skadar gräs och blommor. Det vore lämpligt att ägaren av alla dessa kakslande djur förbjöds att hålla dem utanför sitt område, så att de inte orsakar skada på offentliga platser, vilket naturligtvis väcker stor förargelse hos många.
Lokalpatriot.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
