27 januari 1885

Bankoväsendet i Båstad. Redaktionen har mottagit följande skrifvelse:Krig i fred. "Frid på jorden" förkunnades redan för snart ett par tusen år sedan, och vårt land har nu, Gudi lof, länge kunnat fröjda sig åt yttre sådan; men vikingablodet kokar ännu i norden, och samhällen finnas, der man söker alla möjliga och omöjliga anledningar till inbördes tvistigheter. Ett sådant samhälle är vårt lilla, lilla Båstad. Få platser, kunna uppletas, der partierna så söka öfverflygla hvarandra. Hvarje obetydlighet, som rör det allmänna, framkallar de häftigaste debatter vid stämmor, föregångna af ifriga och trägna röstvärfningar. Än går det ena, än det andra partiet segrande och jublande ur striden. Om sjelfva lifligheten vore nu ej annat än godt att säga, så vida anledningen vore omsorg om det allmännas bästa; men då just detta åsidosättes, då personer offentligen i mer eller mindre förtäckta ord beröfvas heder och ära för enskilda intressens eller fiendskaps skull, då går ifvern för långt. Till dessa reflexioner föranledes Eder korrespondent af följande. För ett par år sedan bildades inom Bjäre härad en folkbank med namn "Båstads och kringliggan-de orts folkbank“, hvilken skulle hafva sitt säte i Båstad. Initiativet togs, om jag ej missminner mig, af handl. Aug. Tiljander, som ock valdes till bankens ordförande. Banken började sin verksamhet, och allt förespådde en god framtid, men redan tidigt lära åtskilliga tvistigheter förekommit inom den från skilda trakter valda styrelsen, hvilka tvister föranledde flere delegare att utträda ur banken. Nu för några dagar sedan kallade två af styrelsens medlemmar delegarne till extra bankstämma, för att höra, huruvida denna godkände deras åtgärd, att de afsatt förmannen. Till ordförande på stämman utsågs sedan kyrkoherden S. Malmborg afsagt sig förtroendet, enperson som tycktes sköta denna befattning allt annat än opartiskt. Ett par protokoll upplästes, hvilka skulle försvara styrelsens åtgärd, men, enligt hvad undertecknad kunde förstå, ej innehöllo något i sak, ej heller några fakta, utan endast lösa beskyllningar. Efter en längre diskussion, der ordet utan vidare togs än af den ene, än af den andre; der man genom hojtningar och stampningar sökte öfverrösta ej omtyckta talare, der man trugade hvarandra i ansigtet med käppar; der man talade om "vraug" och på allt sätt lade i dagen, att enskilda intressen föranledt hela tillställningen, tog man sig före att utan att förmannens afsättning på något sätt blifvit godkänd, välja ny sådan. Det må dock ej förtigas att bland de många grofheter -- sådana man knappast skulle kunnat tänka sig af folk, hvilka göra anspråk på att kallas bildade, ja, sådan, som ej ens kunnat försvaras i den mest obildades mun, - som utslungades, högst få kommo från medlemmar inom vårt samhälle, utan hufvudsakligen från andra personer. Om ofvan omförmälda val redan i och för sig af en opartisk granskare måste anses vare en ren olaglighet, så framträdde oförskämdheten ännu tydligare, då det vid röstsammanräkningen visade sig, att två röstsedlar mera än närvarande medlemmar blifvit aflemnade. Nu utbröt naturligtvis oljudet med fördubblad styrka, och man måste vara allt annat än pultron för att kunna möta de ilskna blickar, hvilka en och annan, spetsande sina vaxande mustascher, utslungade. Vid den omröstning, som nu ånyo företogs, valdes handl. L. P. Petersson med två rösters pluralitet till ordförande med uteslutande af herr Tiljander, som erhöll de öfriga rösterna. Åtskilliga personer reserverade sig emot hela valet. Då det emellertid sålunda lyckades att utesluta denne sednare, bör man glädja sig, att valet föll på en så högt aktad och ansedd person som L. P. Petersson; men det vore dock både min och många andra delegares önskan att utan alla omsvep få veta, hvad styrelsen anklagar sin förre ordförande för. Man fick höra huru han vid stämman bevisade sina vedersakare, att de pådiktat honom åtminstone "en lögn"; kanske är det samma förhållande med flera beskyllningar. Det vissa är emellertid, att banken under den gångna tiden åtnjutit allmänhetens förtroende; och som jag, utan att vilja taga hvarken den enes eller andres parti, är rädd att bankens anseende lider genom dylika tvister, i hvilka åtskilliga af dess ledare uppträda snarare som turkar än civiliserade menniskor, anser jag det vara dessa tvistigheters tillställares oafvisliga skyldighet, inför allmänheten söka rättfärdiga sig och ej för enskilda intressen sätta på spel en för vår ort så nyttig inrättning. Delegare i Båstads och kringliggande orts folkbank.

Bankoväsendet i Båstad.

Redaktionen har mottagit följande skrivelse:

Krig i fred.

"Fred på jorden" förkunnades redan för snart ett par tusen år sedan, och vårt land kan nu, Gud lov, länge glädja sig över sådan yttre fred; men vikingarnas blod kokar ännu i norden, och samhällen finns där man söker alla möjliga och omöjliga anledningar till inbördes tvister. Ett sådant samhälle är vårt lilla, lilla Båstad. Det finns få platser där partierna så söker överträffa varandra. Varje obetydlighet som rör det allmänna framkallar de häftigaste debatter vid stämmor, föregångna av ivriga och trägna röstvärvningar. Än går det ena, än det andra partiet segrande och jublande ur striden. Om själva liveligheten vore inget annat än bra att säga, så länge anledningen vore omsorg om allmänhetens bästa; men då just detta åsidosätts, då personer offentligt i mer eller mindre förtäckta ord berövas ära och heder för enskilda intressen eller fiendeskapets skull, då går ivrern för långt.

Till dessa tankar föranleddes er korrespondent av följande.

För ett par år sedan bildades inom Bjäre härad en folkbank med namnet "Båstads och kringliggande orts folkbank", vilken skulle ha sitt säte i Båstad. Initiativet togs, om jag inte missminner mig, av handlanden Aug. Tiljander, som också valdes till bankens ordförande. Banken började sin verksamhet, och allt förespådde en god framtid, men redan tidigt ska olika tvister ha förekommit inom den från olika trakter valda styrelsen, vilka tvister föranledde flera delegater att utträda ur banken. För några dagar sedan kallade två av styrelsens medlemmar delegaterna till extra bankstämma för att höra huruvida denna godkände deras åtgärd att de avsatt förmannen.

Till ordförande på stämman utsågs kyrkoherden S. Malmborg efter att han hade avsagt sig förtroendet, en person som tycktes sköta denna befattning allt annat än opartiskt.

Ett par protokoll oplästes, vilka skulle försvara styrelsens åtgärd, men enligt vad undertecknad kunde förstå innehöllo de inget i sak, inte heller några fakta, utan endast lösa anklagelser.

Efter en längre diskussion där ordet utan vidare togs än av den ene än av den andre; där man genom höjningar och stampningar sökte överrösta opopulära talare; där man trugade varandra i ansiktet med käppar; där man talade om "opak" och på alla sätt lade i dagen att enskilda intressen föranlett hela tillställningen, tog man sig före att utan att förmannens avsättning på något sätt blivit godkänd välja ny sådan.

Det må dock inte förtigas att bland de många grotheter — sådana man knappast skulle kunnat tänka sig av folk som gör anspråk på att kallas bildade, ja, sådana som inte ens kunnat försvaras i den mest obildades mun — som utslungades, högst få kom från medlemmar inom vårt samhälle, utan huvudsakligen från andra personer.

Om ovanstående val redan i och för sig av en opartisk granskare måste anses vara en ren olaglighet, så framträdde oförskämdheten ännu tydligare då det vid röstsammanräkningen visade sig att två röstsedlar mer än närvarande medlemmar blivit avlämnade.

Nu utbröt naturligtvis oorden med fördubblad styrka, och man måste vara allt annat än fetig för att kunna möta de ilska blickar som en och annan, spetsande sina växande mustascher, utslungade.

Vid den omröstning som nu åter företogs valdes handlanden L. P. Petersson med två rösters majoritet till ordförande med uteslutande av herr Tiljander, som erhöll de övriga rösterna. Olika personer reserverade sig mot hela valet. Då det emellertid således lyckades att utesluta denne senare, bör man glädja sig att valet föll på en så högt aktad och ansedd person som L. P. Petersson; men det vore dock både min och många andra delegaters önskan att utan omsvep få veta vad styrelsen anklagar sin före detta ordförande för. Man fick höra hur han vid stämman bevisade sina motståndare att de tillagit honom åtminstone "en lögn"; kanske är det samma förhållande med flera anklagelser.

Det säkra är emellertid att banken under tiden ånjutit allmänhetens förtroende; och då jag, utan att vilja ta någons parti, är rädd att bankens anseende lider genom sådana tvister i vilka olika av dess ledare uppträda snarare som osivila än civiliserade människor, anser jag det vara dessa tvistigheters skapares oavvisliga skyldighet inför allmänheten söka rättfärdiga sig och inte för enskilda intressen sätta på spel en för vår ort så nyttig inrättning.

Delegat i Båstads och kringliggande orts folkbank.