6 mars 1885

En dödsruna. Att äfven underklassens menniskor ha sin historia skall nedanstående visa: Lunds stifts och troligen hela rikets äldste klockare Nils Peter Lindström i Förslöf har den 14 sistl. febr. slutat sin långa lefnad. Han har i många år varit senior för stiftets klockare; men för något annat har han just icke utmärkt sig. Han var son af sjömannen Jonas Lindström i Båstad, der han föddes den 15 okt. 1790; försökte först fadrens yrke någon tid, derefter började han studera och blef, enligt egen uppgift, student 1811, sedan han blott ett år användt boken, hvarefter han predikade i tre stift tills han blef vikarierande klockare 1817; tog klockare-examen och blef ordinarie klockare i Förslöt och Grefvie pastorat 1818. Att det icke var hans mening att alltid förblifva blott klockare visas deraf, att han undergick förnyad studentexamen den 10 febr. 1825 och åter predikade samt tänkte blifva prest, dertill han var nära på vippen; men lärer qvällen före prestvigningen i något Bacchi tempel i Lund glömt bort sig sjelf så att hans påbörjade prestbana måste upphöra för alltid, hvarför han gjorde likasom köpman Drillberg: "då för honom sillen skämdes i butiken, slog han sig slitjemt uppå musiken"eller rättare på sången, så att han förblef i sina dar endast klockare, ty spela kunde han aldrig. I många år har han hållit substitut och sjelf skött ingenting. Han trifdes bäst i glada vänners lag, hvaraf han mången gång hade olägenhet. Men hans hästminne var i olyckan hans skyddsengel. Bland många historier härom skola vi blott berätta en: Då han en gång traskade hem från ett husförhör med husförhörslängden under armen var hufvudet honom för tungt så att både han och husförhörslängden föllo bums i gropen, derifrån han glömde upptaga boken, som der förderfvades af vatten; men han hade så starkt minne att han uppsatte en annan husförhörslängd, deri han återgaf alla namnen och siffrorna, som den förstörda hade innehållit. Om han icke följde med sin tid, så såg han åtminstone tiden fara, ty han var samtida med sju svenska konungar och tvenne gånger gift: 1:o den 3 okt. 1817 med, såsom i den tiden brukligt var, företrädarens dotter på stället Johanna Sandberg, som dog den 13 sept. 1842, och 2:o den 29 aug. 1845 med en smålandspiga Kristina Svensdotter, som för ett par år sedan afled. Med dessa hustrur hade han 16 barn. X.

En dödsruna.

Att även underklassens människor har sin historia ska följande visa:

Lunds stifts och troligen hela rikets äldste klockare Nils Peter Lindström i Förslöf avled den 14 februari. Han var i många år senior för stiftets klockare, men för något annat utmärkte han sig inte särskilt.

Han var son till sjömannen Jonas Lindström i Båstad, där han föddes den 15 oktober 1790. Han försökte först sitt fars yrke ett tag, därefter började han studera och blev enligt egen uppgift student 1811, efter att ha använt böckerna endast ett år. Sedan predikade han i tre stift tills han blev vikarierande klockare 1817. Han tog klockareexamen och blev ordinarie klockare i Förslöt och Grefvie pastorat 1818.

Att det inte var hans avsikt att för alltid förbli endast klockare framgår av att han genomgick förnyad studentexamen den 10 februari 1825 och började predika igen. Han tänkte bli präst och var nära på vägen dit, men sägen säger att han kvällen före prestvigningen i något Bacchi tempel i Lund glömde bort sig själv, så hans påbörjade prestbana måste upphöra för alltid. Därför gjorde han som köpman Drillberg:

"då för honom sillen skämdes i butiken, slog han sig slitjemt uppå musiken"

eller snarare på sången, så att han förbiev endast klockare sina dagar, ty spela kunde han aldrig. I många år hade han tjänstgörande och skötte själv ingenting. Han trivdes bäst i glada vänners sällskap, vilket ofta förde honom i olägenheter. Men hans goda minne var hans skyddsängel i olyckorna. Vi ska berätta en av många historier: En gång när han traskade hem från ett husförhör med husförhörslängden under armen var huvudet honom för tungt, så att både han och husförhörslängden föll bums i gropen. Han glömde att hämta upp boken, som förstördes av vatten. Men han hade ett så starkt minne att han opställde en ny husförhörslängd där han återskapade alla namn och siffror som den förstörda hade innehållit.

Om han inte följde med sin tid såg han åtminstone tiden fara, ty han var samtida med sju svenska kungar och var två gånger gift: 1:o den 3 oktober 1817 med, som var brukligt på den tiden, företrädarens dotter Johanna Sandberg på stället, som dog den 13 september 1842, och 2:o den 29 augusti 1845 med en smålandspiga Kristina Svensdotter, som avled för ett par år sedan. Med dessa hustrur hade han 16 barn.

X.