8 juli 1902

Från Skånes nord-västhörn.(Resebref till Sydhalland.) Detta bref handlar hufvudsakligen om badorter och kyrkor. En underlig sammanställning, tycker man kanske, men hvem kan hjälpa att under en resa man får ideer, lika främmande för hvarandra som momenten i en dröm om natten? "Nordens Sorento" var visst en god reklam för Båstad, ty frekvensen därstädes tyckes vara större än någonsin. Äfven jag har varit där men endast under några timmar, ty jag hör till dem som icke förstå sig på det moderna badortslifvet. Detta lif saknar nämligen ett moment som för mig är lika viktigt som vattnet och brödet, och det är kroppsrörelse. Bevars, man kan ju, om man vill, gåhur långt bort som hälst från den punkt, där badhusparken eller den konventionella "promenaden tar slut, ensam och oförstådd som en öfverårig mö går till lifvets slut. Men då synes det mig bättre att flacka omkring på turistmanér och titta på den ena badorten efter den andra. Då smakar badet bra och maten likaså, men hvad smakar det att bada och äta, då kroppen är lat och tung af stillasittande? Påståendet är berättigadt under förutsättning att man i det stora hela är frisk eller åtminstone endast tillhör de inbillade sjuke, och jag misstänker att det är de som till stor del befolka badorterna. Man behöfver icke gå långt i Båstad för att finna att samhället har två viktiga uppgifter som vänta på lösning. Den ena är att egna nödig omsorg åt sina båda gator som äro minst sagdt ohyggliga att färdas på, och den andra att söka få ihop medel till att under konstförståndig ledning få sin gamla präktiga spetsbågskyrka någorlunda återstäld, ty med henne ha samhällets ädla skuggor och vorde fäder handskats förskräckligt pietetslöst, t. ex. bland annat smetat henne hvit både utan och innan och gifvit henne till takbetäckning ett lappvärk af plåt, spån och tegel. Den kyrkan skulle, om fädernas missgärningar utplånades, utgöra en värdefullt tillskott till Båstads great attractions.

Från Skånes nordvästhörn. (Resebrev till Sydhalland.)

Detta brev handlar huvudsakligen om badsorter och kyrkor. En underlig sammanställning, tycker man kanske, men vem kan låta bli att få idéer under en resa, lika främmande för varandra som momenten i en dröm på natten?

"Nordens Sorento" var visst en god reklam för Båstad, ty besöksfrekvensen där tycks vara större än någonsin. Även jag har varit där men endast under några timmar, ty jag hör till dem som inte förstår mig på det moderna badorstslivet. Detta liv saknar nämligen ett moment som för mig är lika viktigt som vattnet och brödet, och det är kroppsrörelse. Visst, man kan ju, om man vill, gå hur långt bort som helst från den punkt där badhusparken eller den konventionella "promenaden" tar slut, ensam och outförstått som en överårig flicka går till livets slut. Men då verkar det mig bättre att vandra omkring på turistmaner och titta på den ena badorten efter den andra. Då smakar badet bra och maten likaså, men vad smakar det att bada och äta då kroppen är lat och tung av stillasittande?

Påståendet är berättigat under förutsättning att man i det stora hela är frisk eller åtminstone endast tillhör de inbillade sjuka, och jag misstänker att det är de som till stor del befolkar badorterna.

Man behöver inte gå långt i Båstad för att finna att samhället har två viktiga uppgifter som väntar på lösning. Den ena är att ägna nödig omsorg åt sina båda gator som är minst sagt ohyggliga att färdas på, och den andra att söka få ihop medel till att under konstförståndig ledning få sin gamla präktig spetsbågskyrka någorlunda återställd, ty med den ha samhällets ädla skuggor och värdiga fäder behandlats förskräckligt pietetslöst, bland annat smälat den vit både utan och inom och givit den till takbetäckning ett lapverk av plåt, spån och tegel. Den kyrkan skulle, om fädernas missgärningar utplånades, utgöra ett värdefullt tillskott till Båstads stora sevärdheter.