12 juli 1902

Båstad.(Sommarbref till Hels.-Posten.) Det är ej första och blir trolligen ej heller sista gången jag för den ärade allmänheten med ordets makt prisar den fagra landsända, som i något svunnet sekel fått namnet Båstad. Ett par kanoner, minnesmärken från gångna tider, vittna om, att äfven denna lilla idylliska ort pröfvat örlog och strid, men nu ligger den stilla och fredligt, speglande villor och stugor i Skeldervikens betydligt nyckfulla spegel, medan trollen i åsen ofvanför hamra gyllene skördar åt folket dernere i köpingen; alla menniskorna, hvilka konkurrensen dömt att bli något så fattigt som – småtroll. Båstad har två och en half gata eller kanske tre; det är för undertecknad en ständig labyrint att finna lösningenupplösningen på den hemlighetsfulla tredje gatan, vidare finnes en massa gränder, och der sådana saknas, tar men hjelpskutt genom grannens trädgård. Traskhinder förekomma sällan. Butiker ha vi, både gamla och hemtrefliga, och nya och tidsenliga, så ingen skall tro, att man behöfver ta cigarrer och knappnålar och andra oundgängliga nödvändighetsartiklar med sig hit; de förefinnas, väntande på afsättning. Nu är det så, att Båstad inte alltid har legat der det nu ligger, det har aldrig något samhälle med anor gjort, utan det har flyttat så småningom, och detta förklarar, hvarför den gamla kyrkan, enligt uppgift från 1100-talet, har sitt läge nästan utanför köpingen. Ledsamt nog kommer väl Båstads historia i mera ingående detaljer att förbli oskrifven, om ej någon i danska riksarkivet söker få nyckeln till de olika episoderna från förr, ty under en svår brand, som hemsökt det lilla samhället, ha kyrkböckerna brunnit upp. Troligen gömde de på mycket af intresse från den tid, då Skåne och Halland voro danska provinser, och underligt är det att märka hur språket – det danska – ännu iförvriden form lefver qvar på folkets läppar. Båstad har varmbadhus och detta kunde också kallas the review of reviews, ty derifrån utströmma alla till badorten ingångna nyheter och meddelanden, der får man veta temperatur och väderleksutsigter; som oftast kyla, regn och blåst; der får man på svarta taflan alla möjliga lokala underrättelser och på ett väldigt bord ligga dagens on dit i form af magstjelpta tidningar och d:o tidskrif ter till ens förfogande. Har man så bekanta, kan man vara säker att stöta på dem just vid denna centralpunkt, och lösenordet: "Nej, är du här!" ljuder förmiddagen om på verandan eller i hallen. Och tro aldrig på något inkognito! Nej, "fröken i luckan” har en tjock, tjock bok, i hvilken du måste rista dina runor med den äran och der förekomma celebra stjernor på alla möjliga konstellationer, konstens, vetenskapens och vitterlekens. Båstad kunde vara stolt öfver sina badgäater, om inte de hade så långt mera skäl att vara stolta öfver det, ty fagrare plats får man leta efter. Der är "höga berg och djupa dalar" (fortsättningen på visan är mera individuell), och här är hafvet eller ärligast bara en vik af det, men en beundrandsvärdt vacker sådan, den ligger der somen glimmande stålgördel, besatt med stenar, röda, grönskiftande, bruna och grå. Jag säger ej att strandpromenaden är den mest tilltalande af Båstads flerbundrade vägar, men den är "via" hafvet, och derför måste man älska den. Unga damer med långa, besvärligt modernakäppar och en smula väl omotiverade hufvudbonader freqventera denna promenad och ut i sommarqvällen klinga de glada skratten, sådana de endast ljuda i ungdomens år. Att det finns tennisplan och restauranter, societetslokal, kallbadhus, park och hotell hade jag så när glömt att tala om. Men kom nu med, min ärade läsare, skall jag följa dig ordentligt upp till hotellet, det ligger vid torget, snedt emot skolhuset, ett trappgafvelhus utan traditioner. Hotellet är utmärkt och har du som jag stor förkäriek för vackra och rara små fröknar, som servera dig "ditt dagliga bröd", skall du stanna här, ty du har sannerligen funnit hamnen. Mat får du också, men du får ej vara längsam i vändningarna, ty de 150 abonnenterna tyckas ega någon jonglörskicklighet att, genast de fyllda karotterns komma in, länsa dem, men det gör ingenting, det sätter bara lif i spelet. Uppe på en höjd, Hallandsås första terass, ligger Pershög, också en restaurant och desslikes societetslokal, der den yngsta ungdomen dansar om onsdagarna, och der herrar och familjer leka Hasselbacken om söndagseftermiddagarns, då Karlshamns eller Ronneby eller någon annan stads gu’dådra flitigt rinner ned i punschglasen och derifrån i – törstande strupar. Utflyktsställen finns här godt om, och stora char à bane'er får man hyra till moderat pris, man kan på det sättet eller också i segelbåt få se både Torekovs fiskläge och Houfs hallar, men till Kassafors, der man kan njuta af lifligt laxfiske och af de härligaste hvitskummiga fall, kan man endast komma per vagn eller cykel. Nu just stå Båstads förtjusande trädgårdar fulla af blommande rosor. Det doftar af sommarens finaste aromer från dessa finhyllta blomsterdrottningar, hvilka år från år brytas för att tala lyckans och hyllningars, kärlekens eller vördnadens språk Stormen skakar hårdhändt deras blad till marken, men en dags sol, en natts regn, och nya, starka, lifsvarma knoppar svälla ut i yppigskönhet. Jasminerna ha nästan tagit farväl; de lefva så fullt, att deras tillvaro måste bli kort, men här har funnits en slösande rikedom af dessa "söderländskor I Norden", och man kunde gå Storgatanfram och ta en qvist här och hvar, der en buske stack at en gren som en gifmild hand. När jag afslutar detta bref, regnar det som om luften vore hufvudsite för lejda gråterskor och gatan är plaskvåt, men det ser ej alldeles hopplöst ut ändå, öfver sjön är det temligen ljust och jagtror, att det blott är en by och ej syndafloden, som hemsöker min lilla fridfulla sommarvrå.E. K―a.

Båstad

(Sommarbrev till Hels.-Posten.)

Det är inte första gången och troligen inte heller sista gången jag för den ärade allmänheten med ordets makt prisar den vackra landsändan som i något svunnet sekel fick namnet Båstad. Ett par kanoner, minnesmärken från gångna tider, vittnar om att även denna lilla idylliska ort prövat krig och strid, men nu ligger den stilla och fredligt, speglande villor och stugor i Skeldervikens betydligt nyckfulla spegel, medan trollkarlarna i åsen ovanför hamrar gyllene skördar åt folket därnere i köpingen; alla människorna som konkurrensen dömt att bli något så fattigt som – småtroll.

Båstad har två och en halv gata eller kanske tre; det är för undertecknad en ständig labyrint att finna lösningen på den hemlighetsfulla tredje gatan. Vidare finns en massa gränder, och där sådana saknas, tar man hjälpskutt genom grannens trädgård. Traskhinder förekommer sällan. Butiker ha vi, både gamla och hemtrefliga, och nya och tidsenliga, så ingen ska tro att man behöver ta cigarrer och knappnålar och andra oumbärliga nödvändigtighetsartiklar med sig hit; de finns, väntande på försäljning.

Nu är det så att Båstad inte alltid har legat där det nu ligger – inget samhälle med anor har gjort det – utan det har flyttat så småningom, och detta förklarar varför den gamla kyrkan, enligt uppgift från 1100-talet, har sitt läge nästan utanför köpingen. Ledsamt nog kommer väl Båstads historia i mera ingående detaljer att förbli skriven, om inte någon i danska riksarkivet söker få nyckeln till de olika episoderna från förr, ty under en svår brand som hemsökt det lilla samhället ha kyrkböckerna brunnit upp. Troligen dolde de på mycket av intresse från den tid då Skåne och Halland voro danska provinser, och underligt är det att märka hur språket – det danska – ännu i förvriden form lever kvar på folkets läppar.

Båstad har varmbadhus och detta kunde också kallas the review of reviews, ty därifrån utströmma alla till badorten ingångna nyheter och meddelanden. Där får man veta temperatur och väderlek sutsikter – oftast kyla, regn och blåst. Där får man på svarta tavlan alla möjliga lokala underrättelser och på ett väldigt bord ligga dagens on dit i form av magstjälpta tidningar och liknande tidskrifter till ens förfogande.

Har man så bekanta kan man vara säker att stöta på dem just vid denna centralpunkt, och lösenordet: "Nej, är du här!" ljuder förmiddagen om på verandan eller i hallen.

Och tro aldrig på något inkognito! Nej, "fröken i luckan" har en tjock, tjock bok i vilken du måste rista dina runor med ära och där förekommer berömda stjärnor på alla möjliga konstellationer – konstens, vetenskapens och litteraturens. Båstad kunde vara stolt över sina badgäster, om inte de hade så långt mera skäl att vara stolta över det, ty vackrare plats får man leta efter.

Det är "höga berg och djupa dalar" (fortsättningen på visan är mera individuell), och här är havet eller ärlighet bara en vik av det, men en beundransvärd vacker sådan. Den ligger där som en glimmande stålgördel besatt med stenar – röda, grönskiftande, bruna och grå.

Jag säger inte att strandpromenaden är den mest tilltalande av Båstads flerbundrade vägar, men den är "via" havet, och därför måste man älska den. Unga damer med långa, besvärligt moderna käppar och en smula väl omotiveradeÀ huvudbonader frekventer denna promenad och ut i sommarkväll klinga de glada skratten, sådana de endast ljuder i ungdomens år.

Att det finns tennisplan och restauranter, societetslokal, kallbadhus, park och hotell hade jag så när glömt att tala om. Men kom nu med, min ärade läsare – ska jag följa dig ordentligt upp till hotellet. Det ligger vid torget, snedt emot skolhuset, ett trappgavelhus utan traditioner. Hotellet är utmärkt och har du som jag stor förkärlek för vackra och sällsynta små fröknar som serverar dig "ditt dagliga bröd", ska du stanna här, ty du har sannerligen funnit hamnen. Mat får du också, men du får inte vara långsam i vändningarna, ty de 150 abonnenterna tycks ega någon jonglörskicklighet att genast de fyllda karotternas komma in, länsa dem, men det gör ingenting – det sätter bara liv i spelet.

Uppe på en höjd, Hallandsås första terrass, ligger Pershög, också en restaurant och likaså societetslokal, där den yngsta ungdomen dansar om onsdagarna, och där herrar och familjer leka Hasselbacken om söndagseftermiddagarna, då Karlshamns eller Ronneby eller någon annan stads gudomliga flitigt rinner ned i punschglasen och därifrån i – törstande strupar.

Utflyktsställen finns här gott om, och stora char à banes får man hyra till måttligt pris. Man kan på det sättet eller också i segelb få se både Torekovs fiskläge och Houfs hallar, men till Kassafors, där man kan njuta av lif ligt laxfiske och av de härligaste vitskummiga fall, kan man endast komma per vagn eller cykel.

Nu just står Båstads förtjusande trädgårdar fulla av blommande rosor. Det doftar av sommarens finaste aromer från dessa finhyllta blomsterdrottningar, vilka år från år bryts för att tala lyckans och hyllningars, kärlekens eller vördnadens språk. Stormen skakar hårdhandtÀ deras blad till marken, men en dags sol, en natts regn, och nya, starka, lifsvarma knoppar svälla ut i yppig skönhet.

Jasminerna ha nästan tagit farväl; de lever så fullt att deras tillvaro måste bli kort, men här har funnits en slösande rikedom av dessa "söderländskorna i Norden", och man kunde gå Storgatan fram och ta en kvist här och där, där en buske stack ut en gren som en gifmild hand.

När jag avslutar detta brev regnar det som om luften vore huvudsäte för lejda gråterskor och gatan är plaskvåt, men det ser inte alldeles hopplöst ut ändå. Över sjön är det ganska ljust och jag tror att det blott är en by och inte syndafloden som hemsöker min lilla fredlig […]

E. K―a.