21 september 1852

BLANDKORN. I Lunds Veckoblad har en insändare upprullat en tafla ur Sveriges framtid, sådan han förmodar, att den kunde blifva, om landets sydliga och mellersta provinser genom jernvägar sattes i närmare förbindelser med hvarandra. Ins, skrifver: Jag såg en stor syn; jag såg ångfartyg ila till Ystad från Lübeck, Rostock, Stralsund, Stettin, Danzig, Königsberg, Memel, Riga och alla Svenska Östersjöhamnar. Jag frågade, hvad betyder detta? Men se, också till Westervik ila ångfartyg från Reval, Petersburg, Helsingfors, Wiborg; hvad är på färde? Snart löses gåtan; det är tvenne jernvägar, den ene från Ystad, och den andre från Westervik, hvilka mötas i en stad på Skånes nordvestra kust. Här hade uppstått en stor stad; jag vet ej om det var lilla Båstad, som blifvit förvandlad till ett Genua, eller Torekow, som, förbunden med Wäderön, bildade ett nytt Corinth, eller det var Engelholm, som blifvit ett Venedig; nog af, jag såg en hamn med tusendetals fartyg; mindre ångfartyg ila till Jutlands, Holsteins, Selands, Norges och Sveriges hamnar; men större, ofantliga ångskepp, jag tror deribland hela svenska flottan, försedd med ångmaschiner, bilda kommunikation med Englands, Frankrikes, Nederländernas, Spaniens, Afrikas, Nordoch Sydamerikas, ja sjelfva Ulimaroas och Chinas hamnar. Och då jag såg på jernvägarne, hade en mängd städer uppvuxit, och Lund hade ej längre blott en metropolitan-kyrka, utan hade sjelf blifvit en metropolis för gamla och nya veriden; allt hvad Europeisk vetenskap och konst hade att erbjuda, koncentrerades hit för att möta nya verldens nya bildningsformer. Genom ryska hamnarne strömmade Asiens rikedomar och folk, för att i det nya Rom ingå frändskap med Europas och Amerikas bildning och industri -- "Så! och detta endast genom tvenne jernvägar och en flotta, som ligger och ruttnar; sannerligen, det var stora sakergenom litet." -- Jag kastade derpå mina blickar inåt landet och fick se en sådan välmåga, civilisation, frihet och magt, att jag af idel förvåning, glädje och stolthet gaf till ett hopp, men deraf halfvaken, tyckte jag att sjelfva privatbanksherrarne hoppat med af patriotism och med utsträckta armar ropat till de oförskräckta filialbankarne: "vi vilja ock vara med, vi äro ju dock barn af samma moder, låtom oss förena oss."

BLANDKORN.

I Lunds Veckoblad har en insändare målat upp en tavla över Sveriges framtid, sådan han föreställer sig att den skulle kunna bli, om landets södra och mellersta provinser genom järnvägar sattes i närmare förbindelse med varandra. Insändaren skriver:

Jag såg en stor syn; jag såg ångfartyg ila till Ystad från Lübeck, Rostock, Stralsund, Stettin, Danzig, Königsberg, Memel, Riga och alla svenska Östersjöhamnar. Jag frågade, vad betyder detta? Men se, även till Westervik ila ångfartyg från Reval, Petersburg, Helsingfors, Wiborg; vad är på väg? Snart löses gåtan; det är två järnvägar, den ena från Ystad och den andra från Westervik, vilka möts i en stad på Skånes nordvästra kust. Här hade uppstått en stor stad; jag vet inte om det var lilla Båstad, som hade förvandlats till ett Genua, eller Torekow, som, förenat med Wäderön, bildade ett nytt Korint, eller det var Engelholm, som hade blivit ett Venedig; hur som helst, jag såg en hamn med tusentals fartyg; mindre ångfartyg ila till Jyllands, Holsteins, Själlands, Norges och Sveriges hamnar; men större, ofantliga ångkepp, jag tror däribland hela svenska flottan, försedda med ångmaskiner, bildar förbindelse med Englands, Frankrikes, Nederländernas, Spaniens, Afrikas, Nord- och Sydamerikas, ja själva Ulimaroas och Chinas hamnar. Och när jag såg på järnvägarna hade en mängd städer uppväxt, och Lund hade inte längre bara en metropolitankyrka, utan hade själv blivit en metropolis för gamla och nya världen; allt vad europeisk vetenskap och konst hade att erbjuda concentrerades hit för att möta nya världens nya bildningsformer. Genom ryska hamnar strömade Asiens rikedomar och folk, för att i det nya Rom ingå vänskapsband med Europas och Amerikas bildning och industri -- "Så! och detta endast genom två järnvägar och en flotta, som ligger och ruttnar; sannerligen, det var stora saker genom litet." -- Jag kastade därpå mina blickar inåt landet och fick se en sådan välmåga, civilisation, frihet och makt, att jag av ren förvåning, glädje och stolthet gav till ett hopp, men derav halfvaken, tyckte jag att själva privatbanksherrarne hoppat med av patriotism och med utsträckta armar ropat till de oförskräckta filialbanks [...]