8 september 1885

Till Halmstad. Bland de något öfver tusen Helsingborgare, som i söndags med extra tåg gjorde en tur till Halmstad var äfven undertecknad. Inpackade i tjugoåtta vagnar, sammanlånade från flera jernvägar, började vi resan härifrån något öfver sex på morgonen. Detta var en tur för de mindre bemedlade, för dem som högst sällan hafva råd att uppoffra något af sina mödosamt hopsparade penningar på resor. Utryckta från verkstädernas qvafva och helsoförstörande luft skulle de nu ut att för några timmar andas frisk luft och på samma gång roa sig en smula. Tåget gick emellertid, i början draget af tvenne lokomotiv, ganska fort. Sedan dock det ena lokomotivet redan vid Ödåkra lemnat oss blef det flere gånger rätt klent bestaldt med farten. Det gick ju ändå och passagerarne sökte att roa sig så godt de kunde. Att beskrifva de trakter vi foro förbi är öfverflödigt. De flesta känna dem redan och de öfrige söka nog att med det första göra sig bekanta med de ganska många sevärdheter som en tur utåt Skåne-Hallandsbanan haratt bjuda på. Öfvergången af Hallandsås är särdeles rik på täcka, ja vid flera ställen rätt vilda naturscenerier. Den långa, djupa skärningen i åsens norra sida, sprängd i den hårda graniten, talar om ett det mest storartade arbete på hela denna bana. Och sedan den strax nedanom vidtagande höga banken, som lär vara den högsta i Sverige. Då tåget här rusar åstad i sin star-kaste fart nästan hisnar man, då blicken kastas ner i dalen. Strax nedanom är man vid Båstad. Den lilla köpingen med sitt vackra läge på åsens grönklädda sluttning med det blanka hafvet utbredt vid sin fot ter sig från stationen utomordentligt täck och behaglig. På återresan tycktes hela Båstad stå i brand. Gnistrande bloss, skimrande solar och mångfärgade raketer aftecknade sig starkt mot den mörka natthimlen och upplyste trakten deromkring. Det var fyrverkeri i det vackra strax ofvanför belägna Pershög. Öfver det enformiga halländska slättlandet rullade emellertid vårt långa tåg åstad öfver allt helsadt af nyfikna folkskaror, som vid hvarje station uppgick till hundratal. Här hade tågbetjeningen ett förfärligt göra att hålla folket från tåget. De klängde sig fast vid vagnarne och måste formligen ryckas derifrån och kastas åt sidorna. Den mesta säden synes häruppe ännu ute på de vidlyftiga åkrarne. Jorden lyder också merändels under de stora gårdarne, de flesta utarrenderade till danska landtbrukare, som oftast hafva mer än de kunna sköta. Deraf det sena arbetet. Ändtligen efter fyra och en half timmas färd rullade tåget in på bangården i Halmstad. Här var en oöfverskådlig menniskomassa oss till mötes, följd af fyra vackra fanor samt en musiksextett. Vagnarne öppnades och ut myllrade hela skaran, blandande sig med de glada Halmstadslaxarne. Företrädde af musiken tågade vi nu åstad mot Halmstad, en ganska lång och smutsig väg, samt hamnade med få undantag alla välbehållna i det vackra Tivoli, Halmstads utan gensägelse fagraste prydnad. Härifrån spridde man sig nu åt alla håll och kanter. Undertecknad med sällskap gjorde en tur med ångbåt uppåt Nissan till det s. k. Furet, en obetydlig plats med dans- och kägelbana, restaurationer m. m. Midtemot ligger Laxön, en konkurrent till Furet. I tivoli serverades middag hela eftermiddagen till det billiga priset af 1: 50. Ordningen var här mycket god. Klockan 4 gafs konsert af dragonmusiken, till hvilken entré betaltes. Klockan 5 hade sångföreningen "Sångens Vänner" en ganska talrikt besökt konsert i goodtemplarnes vackra ordenssal. Alla sångnumren emottogos med stormande bifall, som flere gånger höjde sig till verkligt jubel. Flere af sångerna sjöngos da capo. Mycket mera vore att säga om Halmstad och vårt glada lif der, men då ännu ett extratåg kommer att afgå härifrån dit nästa söndag är ju tillfälle beredt för dem som icke voro med i söndags att då göra en tur dit och då sjelfve se hvad en beskrifning i allt fall icke kan åskådliggöra. Vid sjutiden voro emellertid alla vagnarne i det närmaste fullsatta och precis 7,20 rullade tåget åstad mot hemmet. Musik följde oss till stationen och en oräknelig menniskomassa bjöd oss med kraftiga hurrarop farväl. Lyckligt och väl anlände vi efter fem och en half timmars resa åter till Helsingborg kl. ½ 1 på natten. Olof P,

Till Halmstad.

Bland de något över tusen helsingborgare som i söndags med extratåg gjorde en tur till Halmstad var även undertecknad. Packade i tjugoåtta vagnar, sammanförda från flera järnvägar, började vi resan härifrån något över sex på morgonen. Detta var en tur för de mindre bemedlade — för dem som högst sällan ha råd att offra något av sina mödosamt hopspäcade penningar på resor. Utrivna från verkstädernas kvava och hälsoförstörande luft skulle de nu ut för några timmar andas frisk luft och på samma gång roa sig lite.

Tåget gick emellertid i början, draget av två lokomotiv, ganska fort. Men sedan det ena lokomotivet redan vid Ödåkra lämnade oss blev det flera gånger rätt klent bestallt med farten. Det gick ju ändå och passagerarna sökte att roa sig så gott de kunde. Att beskriva de trakter vi for förbi är överflödigt. De flesta känner dem redan och de övriga söka nog att med det första göra sig bekanta med de ganska många sevärdheter som en tur utåt Skåne-Hallandsbanan har att bjuda på. Övergången av Hallandsås är särdeles rik på täcka, ja vid flera ställen rätt vilda naturscenerier. Den långa, djupa skärningen i åsens norra sida, sprängd i den hårda graniten, talar om ett det mest storartade arbete på hela denna bana. Och sedan den strax nedanför vidtagande höga banken, som lär vara den högsta i Sverige. Då tåget här rusar åstad i sin starkaste fart nästan hisnar man, då blicken kastas ner i dalen. Strax nedanför är man vid Båstad. Den lilla köpingen med sitt vackra läge på åsens grönklädda sluttning med det blanka havet utbredt vid sin fot ter sig från stationen utomordentligt täck och behaglig. På återresan tycktes hela Båstad stå i brand. Gnistrande bloss, skimrande solar och mångfärgade raketer aftecknade sig starkt mot den mörka natthimlen och upplyste trakten deromkring. Det var fyrverkeri i det vackra strax ovanför belägna Pershög. Över det enformiga halländska slättlandet rullade emellertid vårt långa tåg åstad överallt hälsat av nyfikna folkskaror, som vid varje station uppgick till hundratal. Här hade tågbetjeningen ett förfärligt göra att hålla folket från tåget. De klängde sig fast vid vagnarna och måste formligen ryckas därifrån och kastas åt sidorna.

Den mesta säden synes häruppe ännu ute på de vidlyftiga åkrarna. Jorden lyder också merändels under de stora gårdarna, de flesta utarrenderade till danska lantbrukare, som oftast ha mer än de kunna sköta. Därav det sena arbetet.

Slutligen efter fyra och en halv timmars färd rullade tåget in på bangården i Halmstad. Här var en oöverblicklig människomassa oss till mötes, följd av fyra vackra fanor samt en musiksextett. Vagnarna öppnades och ut myllrade hela skaran, blandar sig med de glada Halmstadslaxarna.

Företrädd av musiken tågade vi nu åstad mot Halmstad, en ganska lång och smutsig väg, och hamnade med få undantag alla välbehållna i det vackra Tivoli, Halmstads utan gensägelse fagra prydnad. Härifrån spridde man sig nu åt alla håll och kanter. Undertecknad med sällskap gjorde en tur med ångbåt uppåt Nissan till det så kallade Furet, en obetydlig plats med dans- och kägelbana, restaurationer m.m. Mitt emot ligger Laxön, en konkurrent till Furet.

I Tivoli serverades middag hela eftermiddagen till det billiga priset av 1:50. Ordningen var här mycket god. Klockan 4 gavs konsert av dragonmusiken, till vilken entré betaldes. Klockan 5 hade sångföreningen "Sångens Vänner" en ganska talrikt besökt konsert i goodtemplarrnas vackra ordenssal. Alla sångnumren emottogs med stormande bifall, som flera gånger höjde sig till verkligt jubel. Flera av sångerna sjöngos da capo.

Mycket mera vore att säga om Halmstad och vårt glada liv där, men då ännu ett extratåg kommer att avgå härifrån dit nästa söndag är ju tillfälle beredt för dem som icke voro med i söndags att då göra en tur dit och då själva se vad en beskrivning i allt fall inte kan åskådliggöra.

Vid sjutiden voro emellertid alla vagnar i det närmaste fullsatta och precis 7,20 rullade tåget åstad mot hemmet. Musik följde oss till stationen och en oräknelig människomassa bjöd oss med kraftiga hurrarop farväl.

Lyckligt och väl anlände vi efter fem och en halv timmars resa åter till Helsingborg kl. ½ 1 på natten.

Olof P.