13 januari 1886

Båstad. Goodtemplarorden. Distristssekreteraren i Kristianstads distriktloge af Werldsgoodtemplarorden skrifwer till Båstads tidning: 3:o) Af distriktsekreteraren D. Wessström. Att paginerade protokollsböcker borde tillhandahållas distriktets underordnade loger i och för förekommandet af "utrifning", underslef och willerwalla wid anklagelser. Bifölls af distriktslogen.

Båstads-krönikaafCalle Glader. Tack för i fjol! Och som det nu är första gången i år som jag har den äran, så är det äfven min första skyldighet att önska hvar och en läsare, som hvarje helgfri onsdag fördjupasina tankar och sinnen i spalterna på Båstads-tidningen - ett godt nytt år. Ja, ett godt nytt år tillönskar Calle Glader hvarje prenumerant af Båstads tidning, och läsaren kan vara öfvertygad om, att mina önskningar komma från djupet af min själ. Ja, det händer till och med många gånger att jag ta'r dem så djupt att det käns långt ned i - tårna. Er, mine herrar, önskar jag allt godt som ett godt år kan ha' att bjuda på, framför allt stora förtjenster så att ni utan någon synnerlig kännbarhet kan taga undan 2:50 för att dermed prenumerera på Båstads tidning - ty den förutan kommer ni ej i någon delo med hvarandra. Och e'r, mina damer, ja e'r vet jag sannerligen inte hvad jag skall önska, hade ej det låga spannmålspriset varit, så skulle jag önskat e'r en riklig tillgång på fästemänner, men nu får jag inskränka mig till att önska E'r goda vänner och dagligt bröd, samt friska tänder att tugga med o. s. v. Dessa mina önskningar - gäller så väl bra som bättre folk. Jag tager mig nu friheten att för ett ögonblick återföra läsaren till den mot seklers höjder flydda åttiofemman. O du flydda åttiofemma! Du drog oss ändå vid näsan innan du flydde. Den sista förhoppning du gaf oss här på jorden var, att vi skulle fått på - pelsen - -- och sedan vid bjellrors klang fått åkt in uti åttiosexan på släde; men, O ve - du svek oss. Vid det vi slumrande lågo och väntade på sexan drog du, under tårar, bort, medtagande det hvita snötäcke, du under sista dagarne, med mycken möda, gaf åt den frysande jorden - lemnande oss, som uppå jorden bo, lik som vår herre lemnade Adam och Eva - på bara marken - med näsan midt i ansigtet. Detta förbisedt äro vi dig dock tacknämliga. Gamla åttiofemma! jag har alltid varit svag för femmor och dito »sexor», och jag känner en tung saknad för hvarje femma som går. Nu tror läsaren kanhända jag menar en annan femma, - men nej, visst inte, jag menar året åttiofem, det år som bjudit hela Skåne och Halland åka - ja, åttiofemma! det var du, som gjorde Skåne-Hallandsbanan färdig, hela linien Halmstad-Helsingborg, men du glömde att göra vägen mellan stationen och Båstad färdig och det förargar mig. Eller kanhända du gjorde det i en god mening; »förlåt då om jag dig sårat». Var det kanhända din mening att du ville lära Skåningar och Hallänningar att dra samma väg; du hade kanhända samma ädla tanke som bolaget, då det sprängde Hallandsåsen; du ville göra dessa båda folk till ett. - Äfven jag har arbetat i samma syftemål, Jag har en längre tid åt dessa båda provinsers folk meddelat undervisning i skånska och halländska språken, men allt har varit förgäfves, de är och förblifver tvenne folk, och just derför måste vi här vid Båstad ha' tvenne vägar - den ena för skåningar och den andre för hallänningar. För att slippa träda i hallänningarnes fotspår, har vi här vid Båstad, vid den såkallade malamöllan lagt några stycken stockar öfver bäcken, och på dessa. ser man dagligen, vid hvarje tågs afgång, ett halft dussin välfödda skåningar, göra på fyra ben sin flit för att komma öfver bäcken och sedan i smuts öfver öronen försöka uppnå vår station, den högste bland alla. Ofta händer, att en och annan som är ovan vid att krypa, gör en liten öfverhalning, och lodar bäckens djup, och då, för att ej likna en vanlig halmstadslax, medföljer strömmen ända ned till gropmöllan. Roligt måste det i alla fall vara att se när dessa annars så oppstinata hemlandsvänner och folk i radvis på fyra ben praktisera sig öfver bäcken på en stock. Vi hoppas dock att åttiosexan skall hjelpa oss på benen igen. Hvad mera har åttiofemman gjort oss? Jo, du har vidare befriat vårt lilla fredliga samhälle från alla rallare, samt tröstat våra sörjande domestiker, sedan du val bevärdigat oss med ett nytt bergsprängande folkslägte. Vår handelskår har du öfverhopat med kunder, så att deras lefnadshimmel är, Gudi vare lof, molnfri. Våra båda banker, såväl sparbank som folkbank äro dess bättre blifne fullproppade med guld, silfver och sedlar, så nu kan man få, blott mar att ta' i. De, som varit trötta vid den jordiska stråten, har du låtit gå hädan, m. m. Ditt sista verk här på jorden kommer dock att ropa hämd öfver dig, ty hur mycket oskyldigt blod kommer ej att flyta, ochtill hur mången tant har du ej bäddat en förtidig graf - blott för hundskatten. Detta är första gången vi träffas på sexan och jag hoppas det ej skall blifva den sista, Prenumerera blott på vårt platsorgan, Båstads tidning.

Goodtemplarorden. Nyårsdagen wid gudstjensten blåste Goodtemplarmusiksextetten i kyrkan coraler, som wid tillfället hördes högtidligt. Denna musikkår har under November månad då musikkåren ytterligare inöfwade qwartettmusik, förkofrat sig till sin fördel. Det är med nöje man hör den.

Båstad.

Goodtemplarorden. Distriktssekreteraren i Kristianstads distriktloge av Världsgoodtemplarorden skriver till Båstads tidning:

3:o) Från distriktsekreteraren D. Wessström. Att paginerade protokollsböcker borde tillhandahållas distriktets underordnade loger för att förekomma "utrifning", underslef och villervalla vid anklagelser. Bifölls av distriktslogen.

Båstads-krönika av Calle Glader.

Tack för i fjol! Och som det nu är första gången i år som jag har den äran, så är det även min första skyldighet att önska var och en läsare, som varje helgfri onsdag fördjupar sina tankar och sinnen i spalterna på Båstads-tidningen - ett gott nytt år. Ja, ett gott nytt år tillönskar Calle Glader varje prenumerant av Båstads tidning, och läsaren kan vara övertygad om att mina önskningar kommer från djupet av min själ. Ja, det händer till och med många gånger att jag tar dem så djupt att det känns långt ned i - tornen. Er, mine herrar, önskar jag allt gott som ett gott år kan ha att bjuda på, framför allt stora förtjänster så att ni utan någon synnerlig kännarhet kan ta undan 2:50 för att därmed prenumerera på Båstads tidning - ty utan den kommer ni inte i någon del med varandra. Och er, mina damer, ja er vet jag sannerligen inte vad jag ska önska, hade inte det låga spannmålspriset varit, så skulle jag önskat er en riklig tillgång på fästemän, men nu får jag inskränka mig till att önska er goda vänner och dagligt bröd, samt friska tänder att tugga med o. s. v. Dessa mina önskningar gäller såväl bra som bättre folk. Jag tar mig nu friheten att för ett ögonblick återföra läsaren till den mot seklers höjder flydda åttiofemman.

O du flydda åttiofemma! Du drog oss ändå vid näsan innan du flydde. Den sista förhoppning du gav oss här på jorden var, att vi skulle fått på - pälsen - -- och sedan vid bjällornas klang fått åkt in i åttiosexan på släde; men, O ve - du svek oss. Vid det vi slumrande lågo och väntade på sexan drog du, under tårar, bort, medföljade det vita snötäcke, du under sista dagarna, med mycket möda, gav åt den frysande jorden - lemnande oss, som på jorden bo, lik som vår herre lämnade Adam och Eva - på bara marken - med näsan mitt i ansiktet. Detta förbisett är vi dig dock tacksamma. Gamla åttiofemma! Jag har alltid varit svag för femmor och dito "sexor", och jag känner en tung saknad för varje femma som går. Nu tror läsaren kanhända jag menar en annan femma, - men nej, visst inte, jag menar året åttiofem, det år som bjudit hela Skåne och Halland åka - ja, åttiofemma! Det var du, som gjorde Skåne-Hallandsbanan färdig, hela linjen Halmstad-Helsingborg, men du glömde att göra vägen mellan stationen och Båstad färdig och det förargár mig. Eller kanhända du gjorde det i en god mening; "förlåt då om jag dig sårat". Var det kanhända din mening att du ville lära skåningar och hallänningar att dra samma väg; du hade kanhända samma ädla tanke som bolaget, då det sprängde Hallandsåsen; du ville göra dessa båda folk till ett. - Även jag har arbetat i samma syfte. Jag har en längre tid åt dessa båda provinsers folk meddelat undervisning i skånska och halländska språken, men allt har varit förgäves, de är och förblir två folk, och just därför måste vi här vid Båstad ha två vägar - den ena för skåningar och den andre för hallänningar. För att slippa träda i hallänningarnas fotspår, har vi här vid Båstad, vid den så kallade malamöllan lagt några stycken stockar över bäcken, och på dessa ser man dagligen, vid varje tägs avgång, ett halvt dussin välfödda skåningar göra på fyra ben sin flit för att komma över bäcken och sedan i smuts över öronen försöka uppnå vår station, den högste bland alla. Ofta händer, att en och annan som är ovan vid att krypa, gör en liten överhalning, och lodar bäckens djup, och då, för att inte likna en vanlig halmstadslax, medföljer strömmen ända ned till gropmöllan.

Roligt måste det i alla fall vara att se när dessa annars så oppstubborna hemlandsvänner och folk i radvisa på fyra ben praktisera sig över bäcken på en stock. Vi hoppas dock att åttiosexan ska hjälpa oss på benen igen. Vad mera har åttiofemman gjort oss? Jo, du har vidare befriat vårt lilla fredliga samhälle från alla rallare, samt tröstat våra sörjande domestiker, sedan du väl bevärdigat oss med ett nytt bergsprängande folkslag. Vår handelskår har du överöst med kunder, så att deras livnadshjälp är, Gud vare lof, molnfri. Våra båda banker, såväl sparbank som folkbank är dess bättre blivna fullproppade med guld, silver och sedlar, så nu kan man få, blott man tar i. De, som varit trötta vid den jordiska stråten, har du låtit gå hädan, m. m. Ditt sista verk här på jorden kommer dock att ropa hämnd över dig, ty hur mycket oskyldigt blod kommer inte att flyta, och till hur många tant har du inte bäddat en förtida grav - blott för hundskatten. Detta är första gången vi träffas på sexan och jag hoppas det inte ska bli den sista. Prenumerera blott på vårt platsorgan, Båstads tidning.

Goodtemplarorden. Nyårsdagen vid gudstjänsten blåste Goodtemplarmusiksextetten i kyrkan koraler, som vid tillfället hördes högtidligt. Denna musikorkester har under november månad då orkestern ytterligare inövade kvartettsmusik, förkofrat sig till sin fördel. Det är med nöje man hör den.