27 januari 1886

Källarmästare L. Schweitz i Båstad har af konditor Olsson i Engelholm för en summa af 400 kronor köpt en paviljong, som nu kommer att placeras wid badhuset å den s. k. strandpromenaden. Det är samma eleganta paviljong, som förut warit uppstäld wid Torslund i granskapet af Engelholm.

Småskollärarinnewal förrättades i Båstad under förliden wecka. Man hyste allmänt den förhoppningen, att fru Åberg, dotter till framlidne källarmästare Lundberg, skulle erhålla platsen, och hon war äfwen sökande till densamma. Men det wille sig emellertid ej bättre än, att hon blef förbigången af en medsökerska, som hwad betyg beträffar ansågs bättre meriterad. Fru Åberg harnemligen endast sysslat med privatunderwisning, men ansågs det oaftadt wara fullt kompetent till den plats, hwartill hon nu anmält sig som sökande, endast hon haft betyg att framwisa. Allmänt deltagande hyses emellertid för fru Åberg med anledning af, att hon sålunda blifwit förbigången, isynnerhet som hennes ekonomiska ställning är i högsta grad betryckt.

På obekant sätt bortkom på aftonen den 16 Januari på vägen mellan Båstad och Westra Karup, en plånbok, innehållande värdehand-lingar. Den som återställer plånboken med dess innehåll, erhåller 20 kronor i belöning. Egaren till det förlorade, anvisas af DAWID WESSTRÖM.

Torsdagen den 4 nästa Februari låta borgenärerne uti aflidne Källarmästaren Hans Lundbergs i Båstad konkurs genom offentlig auktion, som å stället förrättas, försälja massans återstående lösbo, bestående af silfver, nysilfver, möbler, linnevaror, diverse husgerådsartiklar m. fl. andra varor, äfvensom en del osäkra fordringar. Vid samma tillfälle försäljes diverse möbler m. m. tillhörande Kongl. Telegrafverket. Auktionen börjas kl. 10 f. m. och erhålla vederhäftige köpare anstånd med betalningen till den 1 instundande Maj. Båstad den 20 Januari 1886. Aug. Elmlund.

Lahom -- Båstad.Resebref till B. T. Till Båstad! Ja, dit gälde resan. Det skulle följaktligen förunnas mig den äran att före min hädanfärd ur detta jordiska lifvet få öfverskrida 56:te breddgraden och sätta min fot på den heliga skånska jorden - något som jag ej hade vågat drömma om. Det torde kanhända bära vittne om brist på uppfostran att aldrig hafva varit i Skåne, men, hurusomhelst, det var verkligen första gången, som jag nu skulle få se en flik af Sveriges gasgognares stora fädernesland, och det må derföre icke väcka förundran, att jag betraktade den lilla resan på fattiga 16 kilometer, och som skulle vara expedierad på 43 minuter - att jag, som sagdt, betraktade denna lilla färd såsom en högst vigtig tilldragelse i mitt lif. Jag omgjordade följaktligen mina Jag omgjordade följaktligen mina länder och upphann utan några vidare äfventyr Laholms stationshus, fick mig en biljett och satt några minuter derefter i allsköns ro hopkrupen borta i en vrå vid ett kupéfönster, genom hvilket jag uppmärksamt betraktade det förbiilande landskapet. De 16 kilometerna och de 43 minuterna voro snart tillända, och slutligen befann jag mig kry välbehållen på perrongen till Båstads stationshus. På en fjerdingsvägs afstånd kunde jag nu skönja den celebra Båstadsköpingen och midt i husmassan en mycket egendomlig och besynnerlig byggnadskomplex, som starkt påminde om tornbyggnaden i Babel, sådan den finnes afritad i Barths bibliska historia. Efter en half timmas vandring var jag ändtligen inne på Båstads storgata, som sträckte sig rak som en linial samt bred och vacker fram mot den der besynnerliga byggnaden, som jag vid närmare påseende fann vara stadens kyrka. Den som varit i Falkenberg har kanhända lagt märke till, att hvarannan menniska derstädes är «pottemakare», och liksom Falkenberg är krukornas stad, så är Båstad ett hemvist för nästan idel skomakare. I hvartannat hus i Båstad bor en skoflikare, och af köpingens 1000 innevånare äro 900 riddare af lästen. Om Båstadsborna icke sörjt för något annat, så ha de åtminstone haft omtanka om att ej behöfva gå barfotade. Min första visit gälde Båstadiensarnes krönikor och lokalkorrespondent hr «Calle Glader», en mycket rolig herre, som verkligen gör skäl för sin signatur, och som visade mig den utsökta artigheten att tjenstgöra som mins ciceron i den lilla köpingen. Vi besågo bland annat den så kallade strandpromenaden, en liten täck utkant, der källaremästare Schweitz nedlagt mycket arbete och omkostnad, och om sommartiden utgör ett af de vackraste partierna i köpingen, desslikes må omnämnas Pershög, Båstadsbornas Aranjuez, som intager ett prydligt och dominerande läge på en afsats uppe på åsen. Sedan vi sett oss om här och der, styrde vi våra steg till församlingens »pontifex maximus», anmälde oss och fingo företräde, hvarefter presentationen i vederbörlig ordning försiggick. Och nu skall jag säga, att conversationen tog fart; Båstadshjordens herde är nemligen trots sina 70 år ännu i besittning af både humör och vigör af prima qvalité och en muntrationsförmåga, som man kunde hafva lust att afundas honom. Samtalet hade ej räckt länge, förän vi voro midt in i den gamla klassiska fornverlden, herr kyrkoherdens älsklingsgebit, och nu fingo både greker och romare defilera förbi i tur och ordning från Anabasens och Iliadens celebre författare ända bort till Eneidens och Metamorfosernas ej mindre celebra auktorer. Lustiga citater och tokroliga öfversättningshistorier serverades utan all ända, och sjelfve «Sjökan Hågren», glorvördig i åminnelse och känd sedan «skolpojksformationen», måste dansa ned från hyllan och läggas på sträckbänken, för det han identifierar begreppen «dumhufvud», «baron» och «friherre», och detta till pá köpet på en tid, då aristokratien i vårt land ej gerna lät servera sig artigheter af slik natur. Sedan vi sålunda i allsköns ro och gamman förnött ett par timmar under angenämt glam, skedde uppbrottet, hvarvid herr »pontifex» sjelt följde oss till nedersta trappsteget af «vishetens tempel», som han fann för godt att uttrycka sig, betygelser af ömsesidig reverens utbyttes, och Båstadstidningens representanter helsades med ett hjertligt «Välkomne åter». Innan jag slutar mitt resebref vill jag omnämna, på särskild uppmaning af herr «Calle Glader», att i söndags en sexa afdansades och en mycket animerad borgarebal afåts (uttrycken äro herr »Calle Gladers» egna) på hotellet i det goda Båstad. Hvad balen anbelangar, så ber äfven samme person, att i tidningen särskildt få framföra sin tacksamhet åt en festkomitérad skräddare, som så rikligen ombesörjde välfägnaden åt sextetten, i hvilken min Båstadsciceron utgjorde en integrerande del. Slutligen vill jag äfven berätta att, enligt hvad jag hörde sägas, det finnes godt om, »läsare» i den lilla vackra köpingen, och ingenting ondt finnes ju i det, efter hvad jag kan förstå. Goodtemplare finnas naturligtvis äfven i Båstad liksom all annanstädes på jorden, men lära ej vara särdeles lifskraftiga i sin verksamhet. Qvasimodo.

Målet emellan garf. A M. Graff i Båstad och nämndeman A. P. Cronholm i Engelsbäck, angående kronohingsten å Axelstorp, blef ej afgjordt denna gång heller. Det var förvisadt från hofrätten för vittnes hörande. 2:ne st. som förut varit delegare i rusthållet, fingo, ehuru jäf emot dem anfördes, höras i målet. Ena vittnet åbo O. P. Johansson i Dalen, försökte tvenne gånger att aflägga vittneseden, men efter framsägandet af eden till en början blef han alldeles stum, en följd af rusdrycken, ty oaktadt den bästa vilja i verlden, var han oförmögen att kunna framsäga ett enda ord, i anledning hvaraf målet uppsköts till den 15 mars.

Källarmästare L. Schweitz i Båstad har av konditor Olsson i Engelholm för 400 kronor köpt en paviljong, som nu kommer att placeras vid badhuset på den så kallade strandpromenaden. Det är samma eleganta paviljong som tidigare hade varit uppställd vid Torslund i närområdet av Engelholm.

Småskollärarinnevalet förrättades i Båstad under förra veckan. Man näde allmänt förhoppningen att fru Åberg, dotter till framlidne källarmästare Lundberg, skulle erhålla platsen, och hon var även sökande till densamma. Men det ville sig emellertid inte bättre än att hon blev förbigången av en medsökerska som vad betyg beträffar ansågs bättre meriterad. Fru Åberg har nämligen endast sysslat med privatundervisning, men ansågs det oaktat vara fullt kompetent till den plats till vilken hon nu anmälde sig som sökande, bara hon haft betyg att förevisa.

Allmänt deltagande hyses emellertid för fru Åberg med anledning av att hon således blev förbigången, i synnerhet som hennes ekonomiska ställning är i högsta grad betryckt.

På okänt sätt försvann på kvällen den 16 januari på vägen mellan Båstad och Västra Karup en plånbok innehållande värdepapper. Den som återställer plånboken med dess innehåll erhåller 20 kronor i belöning. Ägaren till det förlorade anvisas av DAVID WESSTRÖM.

Torsdagen den 4 nästa februari låter borgenärerna till avlidne källarmästaren Hans Lundbergs i Båstad konkurs genom offentlig auktion, som på stället förrättas, försälja massans återstående lösegendom, bestående av silver, nysilvr, möbler, linnevaror, diverse hushållsartiklar med flera andra varor, även som en del osäkra fordringar.

Vid samma tillfälle försäljes diverse möbler med mera tillhörande Kungliga Telegrafverket.

Auktionen börjas kl. 10 f. m. och erhålla vederhäftiga köpare anstånd med betalningen till den 1 instundande maj.

Båstad den 20 januari 1886. Aug. Elmlund.

LAHOM — BÅSTAD. RESEBREV TILL B. T.

Till Båstad! Ja, dit gällde resan. Det skulle följaktligen förunnas mig den äran att före min hädan från detta världsliga liv få överskrida 56:e breddgraden och sätta min fot på den heliga skånska jorden — något som jag inte hade vågat drömma om. Det torde kanhända bära vittne om brist på uppfostran att aldrig ha varit i Skåne, men hur som helst var det verkligen första gången som jag nu skulle få se en flik av Sveriges gastkogares stora fäderneland, och det må därför inte väcka förundran att jag betraktade den lilla resan på fattiga 16 kilometer, och som skulle expederas på 43 minuter — att jag, som sagt, betraktade denna lilla färd såsom en högt vigtig tilldragelse i mitt liv.

Jag omgjordade följaktligen mina länder och upphann utan några vidare äventyr Laholms stationshus, fick mig en biljett och satt några minuter därefter i allslags ro hopkrupen borta i ett hörn vid ett kupéfönster genom vilket jag uppmärksamt betraktade det förbiilande landskapet. De 16 kilometerna och de 43 minuterna voro snart tillända, och slutligen befann jag mig kry välbehållen på perrongen till Båstads stationshus.

På ett kvarts vägs avstånd kunde jag nu urskilja den berömda Båstadsköpingen och mitt i husmassan en mycket egendomlig och anmärkningsvärd byggnadskomplex som starkt påminde om tornbyggnaden i Babel, sådan den finnes avritad i Barths bibliska historia. Efter en halv timmas vandring var jag slutligen inne på Båstads storgata, som sträckte sig rak som en linjal samt bred och vacker fram mot den där anmärkningsvärda byggnaden som jag vid närmare påseende fann vara stadens kyrka.

Den som varit i Falkenberg har kanhända lagt märke till att varannan människa där är "pottmakare", och liksom Falkenberg är krukornas stad, så är Båstad ett hemvist för nästan bara skomakare. I vartannat hus i Båstad bor en skoflikare, och av köpingens 1000 invånare är 900 riddare av lästen. Om Båstadsborna inte sörjt för något annat, så har de åtminstone haft omtanke om att inte behöva gå barfotade.

Min första visit gällde Båstadsarnes krönikor och lokalkorrespondent herr "Calle Glader", en mycket rolig herre som verkligen gör skäl för sin signatur, och som visade mig den utsökta artigheten att tjänstgöra som min cicerone i den lilla köpingen. Vi besåg bland annat den så kallade strandpromenaden, en liten täck utkant där källarmästare Schweitz nedlagt mycket arbete och omkostnad, och om sommartiden utgör ett av de vackraste partierna i köpingen. Likaså må omnämnas Pershög, Båstadsbornas Aranjuez, som intager ett prydligt och dominerande läge på en avsats uppe på åsen.

Sedan vi sett oss om här och där styrde vi våra steg till församlingens "pontifex maximus", anmälde oss och fingo företräde, varefter presentationen i vederbörlig ordning försiggick. Och nu skall jag säga att konversationen tog fart; Båstadshördens herde är nämligen trots sina 70 år ännu i besittning av både humor och vigor av prima kvalité och en muntrationsförmåga som man kunde ha lust att avundas honom. Samtalet hade inte räckt länge förrän vi voro mitt inne i den gamla klassiska fornvärlden, herr kyrkoherdens älsklingsgebit, och nu fingo både greker och romare defilera förbi i tur och ordning från Anabasens och Iliadens berömda författare ända bort till Eneidens och Metamorfosernas inte mindre berömda författare. Lustiga citat och tokroliga översättningshistorier serverades utan all ända, och själve "Sjökan Hågren", glorvärd i åminnelse och känd sedan "skolpojksformationen", måste dansa ned från hyllan och läggas på sträckbänken för att han identifierar begreppen "dumhuvud", "baron" och "friherre", och detta till på köpet på en tid då aristokratien i vårt land inte gärna lät servera sig artigheter av slik [...]

Efter att vi på så vis i all lugn och skäl tillbringit ett par timmar under angenäm glans, bröt vi upp. Herr "pontifex" själv följde oss till nedersta trappsteget på "vishetens tempel", som han valde att uttrycka sig om, vi utbytte ömsesidiga hälsningar, och Båstadstidningens representanter mottogs med ett hjärtligt "Välkommen åter".

Innan jag avslutar mitt resebrev vill jag på särskild uppmaning av herr "Calle Glader" nämna att en sextet dansade på söndagen och en mycket animerad borgarebal ägde rum på hotellet i det goda Båstad. (Uttrycken är herr "Calle Gladers" egna.) Angående balen ber samma person att tidningen särskilt får förmedla hans tacksamhet till en festkommittérad skräddare, som så generöst ombesörjde välfägnaden för sextetten, i vilken min Båstadsciceron utgjorde en väsentlig del.

Slutligen vill jag även berätta att det enligt vad jag hörde sägas finns gott om "läsare" i den lilla vackra köpingen, och det är inget dåligt i det, efter vad jag kan förstå. Godtemplare finns naturligtvis även i Båstad liksom överallt på jorden, men verkar inte vara särskilt livskraftiga i sin verksamhet.

Qvasimodo.

Målet mellan garvare A. M. Graff i Båstad och nämndemannen A. P. Cronholm i Engelsbäck angående kronohingsten på Axelstorp avgjordes inte denna gång heller. Det återförvisades från hofrätten för vittnesverhör. Två personer som tidigare varit delegerade i rusthållet fick, även om jäv anfördes mot dem, höras i målet. En vittne, O. P. Johansson i Dalen, försökte två gånger att avlägga vittneseden, men efter att ha börjat framföra eden blev han helt stum — en följd av alkoholen. Trots bästa vilja var han oförmögen att framföra ett enda ord, varför målet uppskjutits till den 15 mars.