BÅSTADS TIDNING
10 mars 1886
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Nykterhetsföredrag.Onsdagen den 17 dennes kl. 7 på aftonen hålles af chefen för Malinska grenen af Goodtemplarorden H. V. Ö. T. br. A. H. Berg från Göteborg, ett nykterhetsföredrag i Båstadskyrka. Entre för äldre 25 öre, för barn 10 öre. Kyrkan blir rikeligen eklarerad med ljus. Efter slutadt föredrag hålles Logemöte i Ordenslokalen för intagning af nya medlemmar. Unga och gamla, infinnen Eder för att åhöra denne väldige talare, ty bättre får man sällan höra. Efter uppdrag å Logens n:o 460 Båstads Vapen vägnar. David Wesström. L. D.
A. H. BERGkommer att Tisdagen den 16 dennes kl. 8 e.m. hålla nykterhetsföredrag i kyrkan, och inbjudes allmänheten till talrikt besök. Billietter säljas af herr J. Larsson, Kyrkogatan, från den 14 dennes, samt en half timma innan föredraget, vid ingången. Entré 25 öre; barn 10 öre. Kyrkan blifver uppvärmd samt belyst. Komitérade.
Emigrationen. En meddelare till Båstads Tidning skrifwer: Oaktadt alla warningar med anledning af de dåliga konjunkturerna äfwen i Amerika, fortgår emigrationen i Båstadstrakten lika ohejdadt. Sålunda afrefte onsdagen i förra weckan 4 ynglingar, 2 gossar och 2 flickor jemte flera från närgränsande socknar till Amerika, och i söndags sent på aftonen infann sig hos pastor en hemmansegare från Hof, hwilfen från hustru och 10 barn war stadd på afresa från fosterlandet, och begärde frejdbetyg till - Karlifonien.
Antagen barnmorskelärling. Till lärling wid barnmorskeunderwisningsanstalten i Göteborg för instundande lärokurs har medicinalstyrelsen antagit fabrikörshustrun Johanna Matilda Nilsson från Båstad.
Wåldsbragd. En dräng från W. Karups socken, son till åbon Swen Petter Person i Gränge, blef wid snöskottning en dag i förra weckan illa slagen och skuren med knif af en person. Wåldet lär ha skett under rusets inflytande. Den misshandlade intransporterades till Iasarettet och illgerningsmannen har afwikit från orten.
Olyckshändelse i Mergelgraf. Wid issågning från en mergelgraf å Båstads egor en dag under förra weckan hände sig ej bättre än att twenne hästar, med wagn och fullt lass, ryggade tillbaka ned i mergelgrafwen. Den ene af hästarne dödades ögonblickligen i fallet, under det att den andra kom oskadad från affären. Hästarne tillhörde handlanden A. B. Berg.
Goodtemplarorden. Chefen för malinska goodtemplarorden, A. H. Berg, har genom bref till logen n:o 460 "Båstads Wapen", underrättat, att han onsdagen den 17 dennes anländer till Båstad för att hålla föredrag. Föredraget lär komma att hållas i kyrkan. Logen i Båstad bar nu flera gånger blifwit utan talare wid beramade fester, och få äfwen nu wid dess treårsfest, oaktadt logen hade skrifwit till trenne olika talare. Orsaken härtill är, att alla ordens resetalare äro strängt sysselsatta åt alla håll, så att om någon loge tänker erhålla någon talare för ett tillfälle, så måste den reqwirera honom minst en månad i förskott, skrifwes till Båstads tidning.
Tankeläsning i Båstad. Tankeläsningssporten har sina utöfware nu för tiden litet hwarstädes, och har äfwen kommit till Båstad. Wid en i söndags derstädes hållen festlig tillställning anstälde nämligen fröken Mina Lindberg, dotter till f. d. gästgifwaren Lindberg, inför de församlade gästerna några experiment som tankeläserska, och lyckades, det måste wi tillstå, förträffligt i alla de utförda "numren".
Den nya wägen från Båstads jernwägsstation ned till sjelfwa köpingen är nu under arbete och torde inom fort wara färdig att kunna trafikeras med åkdon.
Båstads-krönikaafCalle Glader. En Båstadskrönika - ja en sådan borde du ha kommit med för längesedan, hör jag Er utropa. Kan nog vara sant, men hvar i all verlden skall man taga nyheterna ifrån i dessa betryckta tider? Som hvar och en vet, är jag nemligen mycket svag för sanningen, och sådan är det tyvärr ondt om nu för tiden. Nu vill jag emellertid taga, hvad som för tillfället kan finnas tillhands i nyhetsväg, och kan då först och främst tala om för Er, att herr källaremästare Schweitz häromsistens föll på den tanken att gå vår Herre i förväg med afseende på att skapa slädföre emellan «brantan» och Båstad, och lyckades härutinnan särdeles förträffligt genom att låta kasta upp snön från groparne upp på vägen. Nu har emellertid vår Herre sjelf tagit saken om hand och sjelfskrifvit nog lyckats en smula bättre, så att vi nu hafva ett något så när hjelpligt slädföre. Måtte nu allt detta blott hafva åsyftad verkan, så att ett slädparti verkligen kunde komma till stånd i detta välsignade partitidehvarf. Vidare ķan jag tala om, att min värds lille katt häromdagen knep sin första råttunge, och utan tvifvel var han lika stolt som trots en af våra prinsar, som på det yttersta i dessa dagar, enligt hvad tidningarne berätta, nedlagt sin första björn. Att kungliga personer också kunna komma ut för björnar är nemligen faktiskt, men så förstå de sig också på, att på ändamålsenligaste sätt expediera desamma. För några dagar sedan hade det hoppfulla unga Båstad arrangerat en mycket lyckad (jag borde kanhända säga «animerad» för att vara riktigt finfin i uttrycken) kostymbal; ja, så sägs det; men utesluten och förskjuten som undertecknad var för tillfället från all gemenskap med balen och deltagarne, kan jag verkligen ej lemna något utförligt referat öfver densamma, utan måste inskränka mig till hörsägner och dylikt. Jag hade åtminstone det nöjet att få höra musikens ljufva toner klinga genom den stilla aftonen tvärs öfver gatan, och det är vackert så, tycker jag. Vidare nåddes mina öron af något, som skulle föreställa sång, men som ej anser mig böra vidare relatera, ty orden till densamma voro affattade på temmeligen rådbråkad svenska; men skulle utan tvifvel vara en variation af den gamla historien om «rosor och fejoler.» Ett femtiotal nyfikna åskådare utanför platsen för festligheten roade sig med att af alla krafter skrika »rulla upp gardinerna», och ackompagnerade detta upprop med dundrande hurrarop, och jag tror nog att de skådelystna hade fått sin vilja i verket, om ej några rebelliska damer bland de festande bildat en kompakt majoritet som på det bestämdaste satte sig emot upprullningen, och jag måste verkligen hålla damerna räkning härför, ty festen var helt enkelt en familjetillställning af mycket enskild natur, ehuru förstås i det goda Båstad hvarje «tillställning», såväl privat som offentlig eger nyfikenhetens behag, och städse tillkallar skådelystna af alla åldrar, men isynnerhetaf ungdomarne. Undertecknad för sin del tvår sina händer och hade naturligtvis ingen delaktighet i upptåget - varde detta sagdt för mitt eget goda namn och ryktes skull. I de stora frågorna är jag mycket litet hemmastadd, och lemnar dessa helt och hållet i våra farbröders händer och sjunger den gamla visan: «Som Gud vill, men jag står still». Rörande tullfrågan kan jag emellertid upplysa, att vi Båstadsbor samt och synnerligen sjunga «frihandlare a' vi allihopa«, något som Ni föresten kan slå Er i backen på, ty derpå ha vi gett kungen svart på hvitt. Att tullfrågan för resten närmar sig sin upplösning, och inom kort är utagerad, anser jag vara en omständighet, som bör helsas med oblandad tillfredsställelse, ty lyckas man ej ta lifvet af svenska folket medelst svälttullar, så måste vi ovilkorligen dö af dålig matsmältning, om vi längre skola nödgas läsa tidningarnes ändlösa referat öfver våra farbröders lika oändligt långa och tråkiga anföranden för och emot tullfrågan. På ej mindre än två kommunalstämmor (jag höll på att skrifva kyrkostämmor, men kom så att tänka på, att våra «wowar» ej kunna komma under ecklesiastik behandling) – som sagdt var, på ej mindre än två kommunalstämmor har frågan om beskattning af våra hundar förekommit, och båda gångerna slopats. Följaktligen - hundskatten är »afskrifven» i Båstad, om vi också aldrig lyckas få grundskatterna förpassade samma väg; och om man också vill lägga tull på både malt och mjöl och annat «dagligt bröd», så kunna vi åtminstone lefva i det glada medvetandet om, att våra hundar aro tullfria. Vår sista torgdag var i trots af den bistra vintern liflig och talrikt besökt. Att vintern var skarp, det kan ni vara viss på, ty två «kakkärringar», som skulle meddela sig med hvarandra pr hviskning fröso ihop, Ja, nu tror ni kanhända, att jag ljuger, men jag vedervågar min Båstads- och korrespondentära på, att saken är «historisk», och sen må den tro mig, som har lust. Rörande tillförseln och torgpriserna borde jag väl äfven på äkta korrespondentmanér lemna Eder några notiser, men gör det ej på den grund, att jag anser den saken för trivial, och har en viss motvilja för att röra mig med siffror och prisuppgifter; jag kan emellertid upplysa, att man kunde få hvad man ville, endast man hade pengar, precis som på gästgifvaregårdarne i Småland, der man äter mycket godt, om man blott har matsäck med sig, som duger. På Laholms torgdag var jag äfven några dagar förut, och der måste jag tillstå att tillförseln var större, isynnerhet af - träskor. Så har Båstad många skomakare, så måste min sann Laholm vara välsignadt med trädskomakare i parti och minut. Förstod ni piken? Sedan jag aflagt pliktskyldiga visiter hos bland andra vår ärade tidnings redaktion, omgjordade jag mina länder och styrde hem till mitt land igen. Nu befinner jag mig här, men hoppas att det ej skall dröja länge, innan jag åter kommer att taga de gästfrie laholmarnes gästfrihet i nytt anspråk. Om vännerna från Hof och Karup fortsatta att öka prenumerationssiffran å vår tidning, så skall jag esomoftast låta höra af mig med vidare nyheter. Au revoir!
Onsdagen den 17 dennes kl. 7 på kvällen hålls av chefen för Malinska grenen av Goodtemplarorden H. V. Ö. T. br. A. H. Berg från Göteborg, ett nykterhetsföredrag i Båstads kyrka. Entre för äldre 25 öre, för barn 10 öre. Kyrkan blir rikeligen belyst med ljus. Efter slutat föredrag hålls Logemöte i Ordenslokalen för intagning av nya medlemmar. Unga och gamla, kom för att höra denne kraftfulla talare, ty bättre får man sällan höra. Efter uppdrag å Logens nr 460 Båstads Wapen vegna. David Wesström. L. D. A. H. BERG kommer att tisdagen den 16 dennes kl. 8 e.m. hålla nykterhetsföredrag i kyrkan, och allmänheten inbjudes till talrikt besök. Biljetter säljas av herr J. Larsson, Kyrkogatan, från den 14 dennes, samt en halvtimma innan föredraget, vid ingången. Entre 25 öre; barn 10 öre. Kyrkan blir uppvärmd samt belyst. Komitérade.
Emigrationen. En meddelare till Båstads Tidning skriver: Trots alla varningar med anledning av de dåliga konjunkturerna även i Amerika, fortsätter emigrationen i Båstadstrakten lika ohäjdat. Sålunda årefte onsdagen i förra veckan 4 ynglingar, 2 gossar och 2 flickor jämte flera från närliggande socknar till Amerika, och i söndags sent på kvällen infann sig hos pastor en hemmansägare från Hof, vilken från hustru och 10 barn var stadd på avresa från fosterlandet, och begärde frejdbetyg till Kalifornien.
Antagen barnmorskelärling. Till lärling vid barnmorskeundervisningsanstalten i Göteborg för instundande lärokurs har medicinalstyrelsen antagit fabrikörshustrun Johanna Matilda Nilsson från Båstad.
Våldsbragd. En dräng från W. Karups socken, son till åbon Swen Petter Person i Gränge, blev vid snöskottning en dag i förra veckan illa slagen och skuren med kniv av en person. Våldet lär ha skett under rusets inflytande. Den misshandlade transporterades till lasarettet och illgärningsmannen har avvikit från orten.
Olyckshändelse i Mergelgraf. Vid issågning från en mergelgraf å Båstads egor en dag under förra veckan hände sig ingenting mindre än att två hästar, med vagn och fullt lass, ryggade tillbaka ned i mergelgrafen. Den ena av hästarna dödades omedelbar i fallet, medan den andra kom oskadd från affären. Hästarna tillhörde handlanden A. B. Berg.
Goodtemplarorden. Chefen för malinska goodtemplarorden, A. H. Berg, har genom brev till logen nr 460 "Båstads Wapen", underrättat, att han onsdagen den 17 dennes anländer till Båstad för att hålla föredrag. Föredraget lär komma att hållas i kyrkan. Logen i Båstad har nu flera gånger blivit utan talare vid beramade fester, och få även nu vid dess treårsfest, trots att logen hade skrivit till tre olika talare. Orsaken härtill är, att alla ordens resetalare är strikt sysselsatta åt alla håll, så att om någon loge tänker få någon talare för ett tillfälle, måste den rekvirera honom minst en månad i förskott, skrivs till Båstads tidning.
Tankeläsning i Båstad. Tankeläsningssporten har sina utövare nu för tiden lite överallt, och har även kommit till Båstad. Vid en i söndags där hållen festlig tillställning anställde nämligen fröken Mina Lindberg, dotter till fd gästgivaren Lindberg, inför de församlade gästerna några experiment som tankeläserska, och lyckades, det måste vi tillstå, utmärkt i alla de utförda "numren".
Den nya vägen från Båstads järnvägsstation ned till själva köpingen är nu under arbete och torde inom kort vara färdig att kunna trafikeras med åkdon.
Båstads-krönika av Calle Glader.
En Båstadskrönika — ja en sådan borde du ha kommit med för längesedan, hör jag er utropa. Det kan nog vara sant, men var i all världen ska man ta nyheterna ifrån i dessa betryckta tider? Som var och en vet, är jag nämligen mycket svag för sanningen, och sådan är det tyvärr ont om nu för tiden. Nu vill jag dock ta det som för tillfället kan finnas tillhands i nyhetsväg, och kan då först och främst tala om för er, att herr källarmästare Schweitz häromsistens föll på tanken att gå vår Herre i förväg med avseende på att skapa slädfore mellan "brantan" och Båstad, och lyckades härutinnan särskilt förträffligt genom att låta kasta upp snön från groparna upp på vägen. Nu har emellertid vår Herre själv tagit saken om hand och själv, kan man säga, lyckats något så när bättre, så att vi nu har ett någorlunda hjälpsamt slädfore. Måtte nu allt detta blott ha åsyftad verkan, så att ett slädparti verkligen kunde komma till stånd i detta välsignade partitidehvarf. Vidare kan jag tala om, att min värds lilla katt häromdagen snappade sin första råtta, och utan tvivel var han lika stolt som trots en av våra prinsar, som på det yttersta i dessa dagar, enligt vad tidningarna berättar, nedlagt sin första björn. Att kungliga personer också kan komma ut för björnar är nämligen faktiskt, men så förstår de sig också på att på ändamålsenligaste sätt expediera desamma.
För några dagar sedan hade det hoppfulla unga Båstad arrangerat en mycket lyckat (jag borde kanhända säga "animerad" för att vara riktigt finfin i uttrycken) kostymbal; ja, så sägs det; men utesluten och förskjuten som undertecknad var för tillfället från all gemenskap med balen och deltagarna, kan jag verkligen inte lämna något utförligt referat över densamma, utan måste inskränka mig till hörsägner och dylikt. Jag hade åtminstone det nöjet att få höra musikens ljuva toner klinga genom den stilla kvällen tvärs över gatan, och det är vackert så, tycker jag. Vidare nåddes mina öron av något som skulle föreställa sång, men som jag inte anser mig böra vidare relatera, ty orden till densamma voro utfattade på temligen rådbråkad svenska; men skulle utan tvivel vara en variation av den gamla historien om "rosor och violer".
Ett femtiotal nyfikna åskådare utanför platsen för festligheten roade sig med att för all kraft skrika "rulla upp gardinerna" och ackompanjerade detta upprop med dundrande hurrarop. Jag tror nog att de skådlystna skulle ha fått sin vilja igenom om inte några rebelliska damer bland de festande bildat en kompakt majoritet som på det bestämdaste satte sig emot upprullningen. Jag måste verkligen hålla damerna räkning härför, ty festen var helt enkelt en familjetillställning av mycket privat natur, ehuru naturligtvis varje "tillställning" i det goda Båstad – såväl privat som offentlig – väcker nyfikenhet och tillkallar skådlystna av alla åldrar, men särskilt ungdomarna.
Undertecknad tvår på sin sida sina händer och hade naturligtvis ingen delaktighet i upptåget – må detta sägas för mitt eget goda namn och ryktes skull.
I de stora frågorna är jag mycket lite hemmastadd och lämnar dessa helt och hållet i våra farbröders händer och sjunger den gamla visan: "Som Gud vill, men jag står still". Rörande tullfrågan kan jag emellertid upplysa att vi båstadsbor – såsom och särskilt – sjunger "frihandlare är vi allihopa", något som ni förresten kan slå er i backen på, ty därpå ha vi givit kungen svart på vitt. Att tullfrågan för övrigt närmar sig sin upplösning och inom kort är utagerad anser jag vara en omständighet som bör hälsas med oblandad tillfredsställelse, ty lyckas man inte ta livet av svenska folket genom svälttullar så måste vi ovillkorligen dö av dålig matsmältning om vi längre ska tvingas läsa tidningarnas ändlösa referat över våra farbröders lika oändligt långa och tråkiga anföranden för och emot tullfrågan.
På inte mindre än två kommunalstämmor – jag höll på att skriva kyrkostämmor, men kom på att våra "wowar" inte kan komma under kyrklig behandling – på inte mindre än två kommunalstämmor har frågan om beskattning av våra hundar förekommit, och båda gångerna avslogs den. Följaktligen är hundskatten "avskriven" i Båstad, även om vi aldrig lyckas få grundskatterna förpassade samma väg. Och om man också vill lägga tull på både malt och mjöl och annat "dagligt bröd" kan vi åtminstone leva i det glada medvetandet om att våra hundar är tullfria.
Vår sista torgdag var trots den bistra vintern livlig och talrikt besökt. Att vintern var skarp kan ni vara säker på, ty två "kakväxter" som skulle meddela sig med varandra genom vispning frös ihop. Ja, nu tror ni kanske att jag ljuger, men jag vederlägger min Båstads- och korrespondentära på att saken är "historisk", och sen må den tro mig som har lust.
Rörande tillförseln och torgpriserna borde jag väl även på äkta korrespondentmanér lämna er några notiser, men gör det inte på grund av att jag anser den saken för trivial och har en viss motvilja för att röra mig med siffror och prisuppgifter. Jag kan emellertid upplysa att man kunde få vad man ville, endast man hade pengar – precis som på gästgiverigårdarna i Småland där man äter mycket gott om man blott har matsäck med sig som duger.
På Laholms torgdag var jag även några dagar förut, och där måste jag tillstå att tillförseln var större, särskilt av – träskor. Så har Båstad många skomakare, så måste min sanning vara att Laholm är välsignat med trädskomakare i parti och minut.
Förstod ni piken?
Sedan jag avlagt pliktskyldiga visiter hos bland annat vår ärade tidnings redaktion omgjordade jag mina länder och styrde hem till mitt land igen. Nu befinner jag mig här, men hoppas att det inte ska dröja länge innan jag åter kommer att ta de gästfria laholmarnas gästfrihet i nytt anspråk.
Om vännerna från Hof och Karup fortsätter att öka prenumerationssiffran på vår tidning skall jag ofta låta höra av mig med vidare nyheter.
Au revoir!
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
