BÅSTADS TIDNING

10 mars 1886

BÅSTADS TIDNING – 10 mars 1886 BÅSTADS TIDNING – 10 mars 1886 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 10 mars 1886 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 10 mars 1886 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 10 mars 1886 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 10 mars 1886 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 10 mars 1886 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 10 mars 1886 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

Nykterhetsföredrag.Onsdagen den 17 dennes kl. 7 på aftonen hålles af chefen för Malinska grenen af Goodtemplarorden H. V. Ö. T. br. A. H. Berg från Göteborg, ett nykterhetsföredrag i Båstadskyrka. Entre för äldre 25 öre, för barn 10 öre. Kyrkan blir rikeligen eklarerad med ljus. Efter slutadt föredrag hålles Logemöte i Ordenslokalen för intagning af nya medlemmar. Unga och gamla, infinnen Eder för att åhöra denne väldige talare, ty bättre får man sällan höra. Efter uppdrag å Logens n:o 460 Båstads Vapen vägnar. David Wesström. L. D.

A. H. BERGkommer att Tisdagen den 16 dennes kl. 8 e.m. hålla nykterhetsföredrag i kyrkan, och inbjudes allmänheten till talrikt besök. Billietter säljas af herr J. Larsson, Kyrkogatan, från den 14 dennes, samt en half timma innan föredraget, vid ingången. Entré 25 öre; barn 10 öre. Kyrkan blifver uppvärmd samt belyst. Komitérade.

Emigrationen. En meddelare till Båstads Tidning skrifwer: Oaktadt alla warningar med anledning af de dåliga konjunkturerna äfwen i Amerika, fortgår emigrationen i Båstadstrakten lika ohejdadt. Sålunda afrefte onsdagen i förra weckan 4 ynglingar, 2 gossar och 2 flickor jemte flera från närgränsande socknar till Amerika, och i söndags sent på aftonen infann sig hos pastor en hemmansegare från Hof, hwilfen från hustru och 10 barn war stadd på afresa från fosterlandet, och begärde frejdbetyg till - Karlifonien.

Antagen barnmorskelärling. Till lärling wid barnmorskeunderwisningsanstalten i Göteborg för instundande lärokurs har medicinalstyrelsen antagit fabrikörshustrun Johanna Matilda Nilsson från Båstad.

Wåldsbragd. En dräng från W. Karups socken, son till åbon Swen Petter Person i Gränge, blef wid snöskottning en dag i förra weckan illa slagen och skuren med knif af en person. Wåldet lär ha skett under rusets inflytande. Den misshandlade intransporterades till Iasarettet och illgerningsmannen har afwikit från orten.

Olyckshändelse i Mergelgraf. Wid issågning från en mergelgraf å Båstads egor en dag under förra weckan hände sig ej bättre än att twenne hästar, med wagn och fullt lass, ryggade tillbaka ned i mergelgrafwen. Den ene af hästarne dödades ögonblickligen i fallet, under det att den andra kom oskadad från affären. Hästarne tillhörde handlanden A. B. Berg.

Goodtemplarorden. Chefen för malinska goodtemplarorden, A. H. Berg, har genom bref till logen n:o 460 "Båstads Wapen", underrättat, att han onsdagen den 17 dennes anländer till Båstad för att hålla föredrag. Föredraget lär komma att hållas i kyrkan. Logen i Båstad bar nu flera gånger blifwit utan talare wid beramade fester, och få äfwen nu wid dess treårsfest, oaktadt logen hade skrifwit till trenne olika talare. Orsaken härtill är, att alla ordens resetalare äro strängt sysselsatta åt alla håll, så att om någon loge tänker erhålla någon talare för ett tillfälle, så måste den reqwirera honom minst en månad i förskott, skrifwes till Båstads tidning.

Tankeläsning i Båstad. Tankeläsningssporten har sina utöfware nu för tiden litet hwarstädes, och har äfwen kommit till Båstad. Wid en i söndags derstädes hållen festlig tillställning anstälde nämligen fröken Mina Lindberg, dotter till f. d. gästgifwaren Lindberg, inför de församlade gästerna några experiment som tankeläserska, och lyckades, det måste wi tillstå, förträffligt i alla de utförda "numren".

Den nya wägen från Båstads jernwägsstation ned till sjelfwa köpingen är nu under arbete och torde inom fort wara färdig att kunna trafikeras med åkdon.

Båstads-krönikaafCalle Glader. En Båstadskrönika - ja en sådan borde du ha kommit med för längesedan, hör jag Er utropa. Kan nog vara sant, men hvar i all verlden skall man taga nyheterna ifrån i dessa betryckta tider? Som hvar och en vet, är jag nemligen mycket svag för sanningen, och sådan är det tyvärr ondt om nu för tiden. Nu vill jag emellertid taga, hvad som för tillfället kan finnas tillhands i nyhetsväg, och kan då först och främst tala om för Er, att herr källaremästare Schweitz häromsistens föll på den tanken att gå vår Herre i förväg med afseende på att skapa slädföre emellan «brantan» och Båstad, och lyckades härutinnan särdeles förträffligt genom att låta kasta upp snön från groparne upp på vägen. Nu har emellertid vår Herre sjelf tagit saken om hand och sjelfskrifvit nog lyckats en smula bättre, så att vi nu hafva ett något så när hjelpligt slädföre. Måtte nu allt detta blott hafva åsyftad verkan, så att ett slädparti verkligen kunde komma till stånd i detta välsignade partitidehvarf. Vidare ķan jag tala om, att min värds lille katt häromdagen knep sin första råttunge, och utan tvifvel var han lika stolt som trots en af våra prinsar, som på det yttersta i dessa dagar, enligt hvad tidningarne berätta, nedlagt sin första björn. Att kungliga personer också kunna komma ut för björnar är nemligen faktiskt, men så förstå de sig också på, att på ändamålsenligaste sätt expediera desamma. För några dagar sedan hade det hoppfulla unga Båstad arrangerat en mycket lyckad (jag borde kanhända säga «animerad» för att vara riktigt finfin i uttrycken) kostymbal; ja, så sägs det; men utesluten och förskjuten som undertecknad var för tillfället från all gemenskap med balen och deltagarne, kan jag verkligen ej lemna något utförligt referat öfver densamma, utan måste inskränka mig till hörsägner och dylikt. Jag hade åtminstone det nöjet att få höra musikens ljufva toner klinga genom den stilla aftonen tvärs öfver gatan, och det är vackert så, tycker jag. Vidare nåddes mina öron af något, som skulle föreställa sång, men som ej anser mig böra vidare relatera, ty orden till densamma voro affattade på temmeligen rådbråkad svenska; men skulle utan tvifvel vara en variation af den gamla historien om «rosor och fejoler.» Ett femtiotal nyfikna åskådare utanför platsen för festligheten roade sig med att af alla krafter skrika »rulla upp gardinerna», och ackompagnerade detta upprop med dundrande hurrarop, och jag tror nog att de skådelystna hade fått sin vilja i verket, om ej några rebelliska damer bland de festande bildat en kompakt majoritet som på det bestämdaste satte sig emot upprullningen, och jag måste verkligen hålla damerna räkning härför, ty festen var helt enkelt en familjetillställning af mycket enskild natur, ehuru förstås i det goda Båstad hvarje «tillställning», såväl privat som offentlig eger nyfikenhetens behag, och städse tillkallar skådelystna af alla åldrar, men isynnerhetaf ungdomarne. Undertecknad för sin del tvår sina händer och hade naturligtvis ingen delaktighet i upptåget - varde detta sagdt för mitt eget goda namn och ryktes skull. I de stora frågorna är jag mycket litet hemmastadd, och lemnar dessa helt och hållet i våra farbröders händer och sjunger den gamla visan: «Som Gud vill, men jag står still». Rörande tullfrågan kan jag emellertid upplysa, att vi Båstadsbor samt och synnerligen sjunga «frihandlare a' vi allihopa«, något som Ni föresten kan slå Er i backen på, ty derpå ha vi gett kungen svart på hvitt. Att tullfrågan för resten närmar sig sin upplösning, och inom kort är utagerad, anser jag vara en omständighet, som bör helsas med oblandad tillfredsställelse, ty lyckas man ej ta lifvet af svenska folket medelst svälttullar, så måste vi ovilkorligen dö af dålig matsmältning, om vi längre skola nödgas läsa tidningarnes ändlösa referat öfver våra farbröders lika oändligt långa och tråkiga anföranden för och emot tullfrågan. På ej mindre än två kommunalstämmor (jag höll på att skrifva kyrkostämmor, men kom så att tänka på, att våra «wowar» ej kunna komma under ecklesiastik behandling) – som sagdt var, på ej mindre än två kommunalstämmor har frågan om beskattning af våra hundar förekommit, och båda gångerna slopats. Följaktligen - hundskatten är »afskrifven» i Båstad, om vi också aldrig lyckas få grundskatterna förpassade samma väg; och om man också vill lägga tull på både malt och mjöl och annat «dagligt bröd», så kunna vi åtminstone lefva i det glada medvetandet om, att våra hundar aro tullfria. Vår sista torgdag var i trots af den bistra vintern liflig och talrikt besökt. Att vintern var skarp, det kan ni vara viss på, ty två «kakkärringar», som skulle meddela sig med hvarandra pr hviskning fröso ihop, Ja, nu tror ni kanhända, att jag ljuger, men jag vedervågar min Båstads- och korrespondentära på, att saken är «historisk», och sen må den tro mig, som har lust. Rörande tillförseln och torgpriserna borde jag väl äfven på äkta korrespondentmanér lemna Eder några notiser, men gör det ej på den grund, att jag anser den saken för trivial, och har en viss motvilja för att röra mig med siffror och prisuppgifter; jag kan emellertid upplysa, att man kunde få hvad man ville, endast man hade pengar, precis som på gästgifvaregårdarne i Småland, der man äter mycket godt, om man blott har matsäck med sig, som duger. På Laholms torgdag var jag äfven några dagar förut, och der måste jag tillstå att tillförseln var större, isynnerhet af - träskor. Så har Båstad många skomakare, så måste min sann Laholm vara välsignadt med trädskomakare i parti och minut. Förstod ni piken? Sedan jag aflagt pliktskyldiga visiter hos bland andra vår ärade tidnings redaktion, omgjordade jag mina länder och styrde hem till mitt land igen. Nu befinner jag mig här, men hoppas att det ej skall dröja länge, innan jag åter kommer att taga de gästfrie laholmarnes gästfrihet i nytt anspråk. Om vännerna från Hof och Karup fortsatta att öka prenumerationssiffran å vår tidning, så skall jag esomoftast låta höra af mig med vidare nyheter. Au revoir!

Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI