14 augusti 1903

Pännstreck(Från Postens rullande och flytande).Historietter från Båstad ochMarstrand. Jag står nu med ena foten i Båstad, med den andra i Marstrand och med den - tredje i Norrköping. Men innan jag skakar stoftet af Båstadsfoten vill jag ännu dela ut några historiska sanningar härifrån. En dag kom en ung båstadit med 10 knops fart gnoende gata upp och gata ned i skjortärmarna och med glappande, träbottnade skor. I vänstra näfven höll han en vällingsklocka och i den högra en papperslapp. Han skramlade med klockan och läste skånska på papperet. Och trätofflornaapplåderade mot gatstenarna. Så annonseras auktioner här. Ty Söderköpings Posten har tyvärr ingen större spridning i den här afkroken af världen.

Ett par alldeles splitt nya badformer ha nu tillkommit. Nere å den mjuka sanddynan vid hafsstranden ligger en lång rad med phyna damer - barfota, och låta vågorna kyssa fötterna. Smack, smack, låter det. Denna badform blef modärn sedan hans belighet påfven dog och fotkyssningen där började.Inte för att jag är någon amatör på fotkyssningar i någon forn, men nog baddaren vore jag hällre en salt våg i Båstadsjön än en kyssande katolik i Rom. När jag tänker på den där vidriga scenen i Rom och på det döda likets liktornar, kartnaglar och fotsvett, så svär jag: Tvi draka i Babel! Jag blir aldrig katolik. En annan badform, som är pigg nog, må äfven nämnas. Sedan den något fiskartade varietémamsällen Lisa Madsen från Kisten väckt inträsset för stiliga vattenkonster ha 8. k. familjeflickor uppfunnit en badform som mycket beundras. Två damer ställa sig sida vid sida och omslingra med armarne hvarandra. Vattnet står dem nästan till midjan. En tredje ung dam (ja t. o. m. lättfotad fru) klänger sig upp på de båda mamsällernas hvita skuldror och gör en saltomortal på hufvudet så att vattnet fradgar som champie. Applåder! Tja - här lefva vi precis i paradisisk oskuld plus simbyxorna. Ni kanske ha läst i bladen att spanska sångerskan och dansösen den fagra Karolin Otero blifvit utvisad från Nizza därför att hon i badkostym åkte i öppen vagn genom gatorna. Här ha vi inte annat än öppna vagnar (med undantag af mjölkvagnen). Men om hela badsocieten i Båstad åkte i sina randiga, fläckiga, brokiga och genomskinliga badkostymergenom gatorna förbi både kyrka, krog och skolhus, så skulle ingen säga så mycket som: stackars du! Ty vi ha (i denna frihetens stamort på jorden) hvarken kiteliga, poliser eller dömande poliskammare, och inga nyfikna och hemlighetsfulla detäktiver. Vi sköta oss själfva. Och må bra däraf. Så t. ex. är det omöjligt att här försynda sig mot någon s. k. ordningsstadga omöjligt att beträda otilllåtna gräsmattor, fast här finnas parker med sydländsk växtlighet. Se här ett exämpel: Sedan jag intagit min middag på hotäll Viktoria (smörgåsbord, käjsarsoppa, kokt piggvar, skånsk kalopps och munkar (inte från Vatikanen, inte, utan från fröken Schweifz kök) ty man lefver flott i Skaune. Sedan jag så smörjt kråset, sade jag, går jag ned i den lummiga badhusparken (en osköflad oskuldspark, hr Ullström) och lägger mig ogeneradt på rygg eller mage (allt efter som middagen tillåter) och läser Posten, Östgöten, Ö. D. och äfven den gamla galantan N. T. för att få en liten skön middagsslummer. Och då jag vaknar står ett ungt skönt kvins på knä vid min sida. Det är damen från Turistkaféet som ställer en dukad kaffebricka på gräsmattan. - Jaså, är det hon mitt lilla socker, säger jag och gäspar. Ty man gör hvad man vill i Båstad. - Ska jag lägga i? frågar hon på skånska, Och så nyper hon med små hvita fingrar ett par nästan lika söta sockerbitar. Är detta inte en liten söt idyll? Men ta mej raggen, jag ville försöka mig på den i Norrköpings sköflade Oskuldspark, ty då komme minst två fruktansvärda poliser och både jag och mamsällen finge en otreflig tisdagsförmiddag i poliskammaren, där jag eljes själf sitter vid protokollet och aldrig knusslar hvarken med täxt eller bötessiffror. Men jag återvänder till parken. Ett par alnar ifrån mig ligger en ung herre i skjortärmarne och bredvid honom ligger skaföttes en smukk dansk pige från det gemytlige Köpenhavn och snacker om kjerlighet eller om påfvens skägg - ja, det vet jag ej. Ty här sköter hvar och en sig. Men det vet jag, att om det unga ofördärfvade paret låge på tocket sätt i närheten af Karl XIV på Saltängen så finge di böta för förargelseväckande handling. I Båstad förargas vi inte ett dugg. Det beror väl på klimatet - och total brist på poliser. En söndag t. ex. hade vi s. k. folksöndag med tivoli, björndans, karusäll och ormtjuserska m. m. Det var den s. k. Hallingesöndagen som firas årligen efter samma program. Då samlades här 3. à 4,000 hallandingar. För att hålla dem i styr lånades en polis från Laholm. Han var rödnäst och obetydligt nykter hela dagen, men han gjorde ingen människa förnär, så han kunde gärna vara här. Åh, här bor friden, samt en träskomakare som heter Fridén. Han lär vara så godt som borgmästare i den här sta'n. Ty trätofflor stå här i hög kurs.

Pännstreck (Från Postens rullande och flytande). Historietter från Båstad och Marstrand.

Jag står nu med ena foten i Båstad, med den andra i Marstrand och med den tredje i Norrköping.

Men innan jag skakar stoftet från Båstadsfoten vill jag ännu dela ut några historiska sanningar härifrån.

En dag kom en ung båstadit med 10 knops fart gnällande gata upp och gata ned i skjortärmarna och med klappande, träbottnade skor. I vänstra näven höll han en vällingsklocka och i den högra en papperslapp. Han skramlade med klockan och läste skånska på papperet. Och träofflorna applåderade mot gatstenarna.

Så annonseras auktioner här. Ty Söderköpings Posten har tyvärr ingen större spridning i det här hörnet av världen.

Ett par alldeles splitternya badformer ha nu tillkommit.

Nere på den mjuka sanddynan vid hafsstanden ligger en lång rad med fina damer – barfota, och låter vågorna kyssa fötterna. Smack, smack, låter det.

Denna badform blev modern sedan hans helighet påven dog och fotkyssningen där började.

Inte för att jag är någon amatör på fotkyssningar i någon form, men nog baddare skulle jag hellre vara en salt våg i Båstadsjön än en kysande katolik i Rom. När jag tänker på den där vidriga scenen i Rom och på det döda likets liktornor, kartnaglar och fotsvett, så svär jag: Tvi draka i Babel! Jag blir aldrig katolik.

En annan badform, som är pigg nog, må även nämnas.

Sedan den något fiskartade varietékonstnären Lisa Madsen från Kisten väckt intresset för stiliga vattenkonster ha 8–10 familjeflickor uppfunnit en badform som mycket beundras.

Två damer ställa sig sida vid sida och omslingra med armarna varandra. Vattnet står dem nästan till midjan. En tredje ung dam (ja, t.o.m. lättfotad fru) klänger sig upp på de båda konstnärernas vita skuldror och gör en saltomortal på huvudet så att vattnet fradgar som champagne. Applåder!

Ja – här lever vi precis i paradisamisk oskuld plus simbyxorna.

Ni kanske ha läst i bladen att spanska sångerskan och dansösen den fagra Karolin Otero blivit utvisad från Nizza därför att hon i badkostym åkte i öppen vagn genom gatorna.

Här ha vi inte annat än öppna vagnar (med undantag av mjölkvagnen). Men om hela badssällskapet i Båstad åkte i sina randiga, fläckiga, brokiga och genomskinliga badkostymer genom gatorna förbi både kyrka, krog och skolhus, så skulle ingen säga så mycket som: stackars du!

Ty vi ha (i denna frihetens stamort på jorden) varken kiteliga, poliser eller dömande poliskammarer, och inga nyfikna och hemlighetsfulla detektiver.

Vi sköter oss själva. Och må bra därav.

Så t.ex. är det omöjligt att här försynda sig mot någon s.k. ordningsstadga – omöjligt att beträda otillåtna gräsmattor, fast här finnas parker med sydländsk växtlighet.

Se här ett exempel:

Sedan jag intagit min middag på hotäll Viktoria (smörgåsbord, kejsarsoppa, kokt piggvar, skånsk kalopps och munkar – inte från Vatikanen, inte, utan från fröken Schweifz kök) – ty man lever flott i Skåne. Sedan jag så smörjt kräset, sade jag, går jag ned i den lummiga badhusparken (en osköflad oskuldspark, hr Ullström) och lägger mig ogeneradt på rygg eller mage (allt efter som middagen tillåter) och läser Posten, Östgöten, Ö. D. och även den gamla galantan N. T. för att få en liten skön middagsslummer.

Och då jag vaknar står ett ungt skönt kvinns på knä vid min sida. Det är damen från Turistkaféet som ställer en dukad kaffebricka på gräsmattan.

– Jaså, är det hon mitt lilla socker, säger jag och gäspar. Ty man gör vad man vill i Båstad.

– Ska jag lägga i? frågar hon på skånska. Och så nyper hon med små vita fingrar ett par nästan lika söta sockerbitar.

Är detta inte en liten söt idyll?

Men ta mig raggen, jag ville försöka mig på det i Norrköpings sköflada Oskuldspark, ty då komme minst två fruktansvärda poliser och både jag och mamsällen finge en otreflig tisdagsförmiddag i poliskammaren, där jag eljes själv sitter vid protokollet och aldrig knusslar varken med text eller bötessiffror.

Men jag återvänder till parken.

Ett par alnar ifrån mig ligger en ung herre i skjortärmarna och bredvid honom ligger skåfottas en smuck dansk pige från det gemytlige Köpenhamn och snackar om kärlek eller om påvens skägg – ja, det vet jag ej. Ty här sköter var och en sig.

Men det vet jag, att om det unga ofördärvade paret låge på samma sätt i närheten av Karl XIV på Saltängen så finge di böta för förargelseväckande handling.

I Båstad förarggas vi inte ett dugg.

Det beror väl på klimatet – och total brist på poliser.

En söndag t.ex. hade vi s.k. folksöndag med tivoli, björndans, karusell och ormtjuserska m.m. Det var den s.k. Hallingesöndagen som firas årligen efter samma program. Då samlades här 3–4 000 hallandingar.

För att hålla dem i styr lånades en polis från Laholm. Han var rödnäst och obetydligt nykter hela dagen, men han gjorde ingen människa förnär, så han kunde gärna vara här.

Åh, här bor friden, samt en träskomaker som heter Fridén. Han lär vara så gott som borgmästare i den här sta'n. Ty träofflor stå här i hög kurs.