19 september 1903

Emigrantvärfvarnesgrasserande. Göt. Aft. skrifver: Emigrantvärfvarnas antal är långt större än allmänheten föreställer sig. För att blott taga ett exempel från våra närmaste provinser, finnes ensamt i Halmstad tre stycken, och så nära intill som i Laholm finnas ytterligare tre. Bland dessa återfinner man en brefbärare och en polisman - reflexionerna göra sig i sanning sjelfva! Så nära som i Båstad finnes ånyo en agent, i Grevie en, i Torekov en, i Förslöf en, i Engelholm fyra(!) i Eket en, i Örkelljunga en, i Åsljunga en, i Hessleholm en, o. s. v. Det blir 18 emigrantvärfvare på en sträcka af 15 mil! När sedan dessa eller åtminstone många af dessa draga ikring från gård till gård och värfva folk till Amerika, kan man förstå, att det måste blifva något af! Åtskilliga af dessa agenter höra under en generalagent i Köpenhamn. Framför oss ligger ett prospekt, utsändt af en herre vid namn "Joachim Prahl, generalagent, 49 Nyhavn, Kjöbenhavn K.", i hvilket icke mindre än 12 underagenter i svenska städer uppräknas. Skulle verkligen myndigheterna (ända från kronobetjeningen upp till kommerskollegium) icke kunna stäfja dylikt? Dessa agenter, som värfva för resor via Köpenhamn, äro speciellt farliga, emedan den lilla kontroll öfver emigrationen, som svenska staten ännu utöfvar, derigenom alldeles omintetgöres. Cunardliniens generalagent i Köpenhamn har till och med fräckheten att i Sverige sprida ett på dålig svenska tryckt plakat, hvari särskildt med fet stil påpekas, att "betyg erfordras icke,när biljett löses hos mig". Och en af våra meddelare hörde en af dessa agenters underagenter på en jernvägsresa i Skåne yttra till en bondgosse i kupén: "Ge mig 20 kronor, så skrifver jag till Köpenhamn och skaffar dig nya (= falska?) betyg och sedan möter intet hinder för dig att resa!" Hvad dessa kringvandrande underagenter kunna förtjena, gränsar till det otroliga. En som våren 1902 vandrade omkring i Markaryd från gård till gård skröt sjelf öfver, att han tjenade 100 kr. om dagen. Och det är i den halländska och skånska landsorten en allmänt känd sak, att den som kan värfva 8 à 10 stycken offer åt en emigrantagent får 5 kr. pr lif. Så går det till i Sveriges rike i nådens år 1902 och 1903. En insändare till den citerade tidningen upplyser om att beväringsynglingar mot 10 kronor af emigrantagenterna och k. m:t i skön förening bli "befriade" från exercisen.

Emigrantvärfvarnas grasserande.

Göt. Aft. skriver:

Emigrantvärfvarnas antal är långt större än allmänheten föreställer sig. För att bara ta ett exempel från våra närmaste provinser finns enbart i Halmstad tre stycken, och så nära intill som i Laholm finns ytterligare tre. Bland dessa återfinner man en brevbärare och en polis — reflexionerna gör sig i sanning själva! Så nära som i Båstad finns åter en agent, i Grevie en, i Torekov en, i Förslöf en, i Engelholm fyra(!) i Eket en, i Örkelljunga en, i Åsljunga en, i Hessleholm en, o. s. v. Det blir 18 emigrantvärfvare på en sträcka av 15 mil! När sedan dessa eller åtminstone många av dessa drar omkring från gård till gård och värfvar folk till Amerika, kan man förstå att det måste bli något av!

Åtskilliga av dessa agenter hör under en generalagent i Köpenhamn. Framför oss ligger ett prospekt, utskickat av en herre vid namn "Joachim Prahl, generalagent, 49 Nyhavn, Kjöbenhavn K.", i vilket inte mindre än 12 underagenter i svenska städer uppräknas. Skulle verkligen myndigheterna (ända från kronobetjeningen upp till kommerskollegium) inte kunna stävja sådant?

Dessa agenter, som värfvar för resor via Köpenhamn, är speciellt farliga, eftersom den lilla kontroll över emigrationen, som svenska staten ännu utövar, därigenom helt omintetgörs. Cunardliniens generalagent i Köpenhamn har till och med fräckheten att i Sverige sprida ett på dålig svenska tryckt plakat, där särskilt med fet stil påpekas att "betyg erfordras inte, när biljett lösas hos mig". Och en av våra meddelares hörde en av dessa agenters underagenter på en järnvägsresa i Skåne yttra till en bondgosse i kupén: "Ge mig 20 kronor, så skriver jag till Köpenhamn och skaffar dig nya (= falska?) betyg och sedan möter intet hinder för dig att resa!"

Vad dessa kringvandrande underagenter kunna förtjäna gränsar till det otroliga. En som våren 1902 vandrade omkring i Markaryd från gård till gård skröt själv över att han tjänade 100 kr. om dagen. Och det är i den halländska och skånska landsorten en allmänt känd sak att den som kan värfva 8 à 10 stycken offer åt en emigrantagent får 5 kr. per lif.

Så går det till i Sveriges rike i nådens år 1902 och 1903.

En insändare till den citerade tidningen upplyser om att beväringsynglingar mot 10 kronor av emigrantagenterna och k. m:t i skön förening bli "befriade" från exercisen.