10 oktober 1903

Båstads föreläsningsförening. Till rättelse af en i förra numret lämnad uppgift få vi meddela att docent J. af Klerckers föreläsning hålles den 18 Oktober, ej den 10,

En nattiBåstad. Det hände häromdagen, att undertecknad jämte sällskap kvistade ner till den för sina härliga bad och sin dåliga belysning vidt bekanta köpingen och f. d. staden Båstad. Efter att blott ha gjort en kort visit å nämda plats var det vår allvarliga mening att återvända till vårt hemland med uppgående tåget 9,34 e. m. Men, hvad hände! Vi kommo i ett ifrigt samtal med en lokalpatriot om de dåliga gatorna och belysningen i den annars så täcka köpingen, Diskussionen blef synnerligen hetsig, skäl och motskäl vägde mot hvarandra. Är det bra som det är eller behöfvas ändringar i ofvannämda förhållanden? Under det vi som bäst voro i gång med att uppsätta ett förslag i moderat form till omorganisation af desamma, ljöd en gäll hvissling. Tåget kommer! Språngmarsch men utan resultat. Den långa vägen till järnvägsstationen hade vi ej beräknat, hvarför vi blott hunno ungefär halfväga, dåtåget sade farväl till Båstads järnvägstation och utan oss ångade upp i ett annat "land". Tänk hvad lättnad för lokomotivet att slippa transportera två så idédigra individer! De betydelsefulla reformer, som fyllde våra hjärnor och de kvantiteter the och kaffe vi förut förtärt,gjorde oss dubbelt "viktigare". Apropos språngmarschen genom gatorna vilja vi nämna att densamma nästan var lifsfarlig. Det är kanske klokast att ej nämns huru många gånger vi stodo på hufvudet, i de både backiga och håliga gatorna, där vi ofta fingo göra bekantskap med -- vattenpussarne. Men nu nog härom, ty oss är veterligt, att de gode Båstadsboarna bruka afhjälpa de ogentligheter, som påpekas i "Sydhalland", Ergo: nästa gång vi i ett eller annat ärende komma att besöka Båtstaden, äro ofvannämda fel å "skomakarens hjälpreda" säkert utjämnade. Men hvad var att göra med anledning af tågets bortgång? Hvilket spektakel. Förbaskade tåg som skulle gå så precis pà minuten, då det så många gånger förut varit försenadt! Dessa m. fl. voro uttrycken för våra känslor, då "expressen" gick oss förutan. Vi kommo att tänka på, huru hastigt vi måste skilja oss från vår vän samhällsbevararen, och kommo öfverens att gå åter in till "staden” för att uppsöka honom. Länge letade vi, men han fanns ej till. Troligen hade han stängt sig in i sin kammare och slagit dörren till för att i stillhet grubbla öfver vårt uppsatta förslag. Följden blef att vi fingo dela andra nattsvärmares öde, att drifva omkring på gatorna där en hel legion hundar höllo oss sällskap. Dock skällde gjorde vi inte, åtminstone ej så högt att någon individ häraf väcktes. Studera köpingens gatubelysning kunde vi ej af den anledningen att ingen belysning fanns. Inte ens den allra minsta ljusglimt syntes till. Af hvad anledning? Jo, det finnes som bekant en stor, rund skifva på himlen, som heter måne, Det var denne som nämda afton skötte belysningen i Båstads samhälle. Och detta belysningsväsende har ju samhället alltid haft stor nytta af ty, då det i almanackan står angifvet, att det skall vara månljust, tändas ej lyktorna, om det är än så mörkt. Den största sparsamhet skall ju iakttagas. Efter det vi en god stund i månljus besett platsen, blefvo vi å en af köpingens gator omhändertagne af en person. Upplysningsvis bör omnämnas att personen i fråga ej var polisman,men dock en riktig "klippare". Af honom blefvo vi förda till en lugn och varm boning och hos honom blefvo vi omhuldade på det allra ömmaste sätt ett gatans barn kan blifva. Hos honom njöto vi i fulla drag af the och stora smörgåsar, sköna betraktelser och sång. Aldrig hade vi trott att Båstad hyste så människovänliga personer. Men nu fingo vi erfara det. Vi anbefalla oss i hans välvilliga hågkomst vid förfallande behof. Snart var tiden inne, då vi skulle fara med nattåget. I god tid kommo vi till tåget, där vi inrymdes i en 2:a klass passagerarevagn. Efter alla gatustrapatser, språngmarscher m. m, befinns vi oss dock f. n. jämförelsevis väl. Men jag är glad öfver att vara kommen hem, och länge kommer detnog att dröja tills denna nattliga tur upprepas.-d-n.

Offentligt mötehålles i härvarande ordenshus Tisdagen den 13 Okt. kl. 8 e. m. då barberare Alex Werner, Båstad, redogör för g. t. ordens studiecirklars uppgift och betydelse. Teckning till medlemskap i den under bildning varande studiecirkeln sker vid samma tillfälle.STYRELSEN.

Båstads föreläsningsförening. Till rättelse av en i förra numret lämnad uppgift får vi meddela att docent J. af Klerckers föreläsning hålls den 18 oktober, ej den 10.

En natt i Båstad.

Det hände häromdagen att undertecknad tillsammans med sällskap akte ner till den för sina härliga bad och sin dåliga belysning väl bekanta köpingen och f. d. staden Båstad. Efter att bara ha gjort ett kort besök på nämnda plats var det vår allvarliga mening att återvända till vårt hemland med uppgående tåget 9.34 e. m. Men vad hände! Vi kom i ett ivrig samtal med en lokalpatriot om de dåliga gatorna och belysningen i den annars så vacker köpingen. Diskussionen blev särskilt hetsig; skäl och motskäl väger mot varandra. Är det bra som det är eller behövs ändringar i ovannämnda förhållanden?

Under det vi just var i gång med att göra ett förslag i måttlig form till omorganisation av samma saker, ljöd en gäll vissling. Tåget kommer! Språngmarsch men utan resultat. Den långa vägen till järnvägsstationen hade vi inte räknat med, varför vi bara hunno ungefär halvvägs då tåget tog farväl från Båstads järnvägstation och utan oss ångade iväg till ett annat "land".

Tänk vilken lättnad för lokomotivet att slippa transportera två så idérika individer! De betydelsefulla reformer som fyllde våra hjärnor och de kvantiteter te och kaffe vi förut förtärt gjorde oss dubbelt "viktigare".

Apropå språngmarschen genom gatorna vilja vi nämna att den nästan var livsfarlig. Det är kanske klokast att inte nämnas hur många gånger vi stodo på huvudet i de både backiga och håliga gatorna, där vi ofta fick göra bekantskap med – vattenpussarna. Men nu nog härom, ty vad vi vet är att de goda Båstadsborna brukar avhjälpa de missförhållanden som påpekas i "Sydhalland". Alltså: nästa gång vi av ett eller annat ärende kommer att besöka Båstad, är ovannämnda fel på "skomakarens hjälpreda" säkert utjämnade.

Men vad var att göra på grund av tågets bortgång?

Vilket spektakel. Förbaskade tåg som skulle gå så precis på minuten, då det så många gånger förut varit försenat! Dessa och flera andra var uttrycken för våra känslor då "expressen" gick förbi oss. Vi kom att tänka på hur hastigt vi måste skiljas från vår vän samhällsbevararen och kom överens om att gå tillbaka in till "staden" för att uppsöka honom. Länge letade vi, men han fanns inte till. Troligen hade han stängt sig in i sin kammare och slagit dörren till för att i stillhet grubbla över vårt uppsatta förslag. Följden blev att vi fick dela andra nattsvärmares öde, att driva omkring på gatorna där en hel legion hundar höll oss sällskap.

Vi skällde dock inte, åtminstone inte så högt att någon individ väcktes av det.

Studera köpingens gatubelysning kunde vi inte av den anledningen att ingen belysning fanns. Inte ens den minsta ljusglimt syntes till.

Av vilken anledning? Jo, det finns som bekant en stor, rund skiva på himlen som heter måne. Det var denna som nämnda afton skötte belysningen i Båstads samhälle. Och detta belysningsväsende har väl samhället alltid haft stor nytta av, ty då det i almanackan står angifvet att det ska vara månljust, tändas inte lyktorna, om det är än så mörkt. Den största sparsamhet ska ju iakttas.

Efter det vi en god stund i månljus besett platsen, blev vi på en av köpingens gator omhändertagna av en person. För upplysnings skull bör nämnas att personen i fråga inte var polis, men dock en riktig "klippare". Av honom blev vi förda till en lugn och varm boning och hos honom blev vi omhuldade på det allra varmaste sätt ett gatans barn kan bli. Hos honom njöt vi i fulla drag av te och stora smörgåsar, vackra betraktelser och sång. Aldrig hade vi trott att Båstad hyste så människovänliga personer. Men nu fick vi erfara det. Vi anbefaller oss i hans välvilliga håg vid förfallande behov.

Snart var tiden inne då vi skulle fara med nattåget. I god tid kom vi till tåget, där vi inrymdes i en 2:a klassens passagerarevagn. Efter alla gatusträpatser, språngmarscher m. m., befinner vi oss dock f. n. jämförelsevis väl. Men jag är glad över att vara kommen hem, och länge kommer det nog att dröja tills denna nattlig tur upprepas.

-d-n.

Offentligt möte hålles i härvarande ordenshus tisdagen den 13 okt. kl. 8 e. m. då barberare Alex Werner, Båstad, redogör för g. t. ordens studiecirkels uppgift och betydelse. Teckning till medlemskap i den under bildning varande studiecirkeln sker vid samma tillfälle.

STYRELSEN.