17 november 1903

Tuberkulosen, vår farligaste folksjukdom. Detta var ämnet för den föreläsning som d:r A. Christer-Nilsson på föranstaltande af Båstads föreläsningsförening, höll i söndags, skrifves till "Sydhalland". Talaren började sin föreläsning med att påstå att tuberkulosfrågan var nutidens viktigaste medicinska fråga. Tuberkulosen vore ingen ny sjukdom, utan man finner, om man går tillbaka i tiden, att den alltid har härjat, men under andra namn. Det var först år 1810 som en läkare upptäckte, att en hel del sjukdomar hade samma grundsymptom, sjukdomar som sedan fått benämningen tuberkulos, År 1881 ådagalade professor Kock i Berlin, att lungsoten framkallas af en bakterie, som påträffas uti alla tuberkelsjuka kroppsdelar och framför allt i talrik mängd i de lungsotsjukes upphostning. Tuberkulosen är så vanlig, att i Sverige i genomsnitt hvar sjette eller sjunde person dör af densamma, hvilket utgör årligen omkring 14,000 personer. Ingen annan sjukdom kräfver så många offer som denna. Den moderna hälsoläran blir alltid en fråga om tuberkulosen. Talaren öfvergick nu att tala om hur tuberkulosen utbreder sig. Tuberkolosen kan ej, påstod talaren, vara medfödd. I de flesta fall sprides sjukdomen genom den sjukes upphostning. Tuberkelbacillen är mycket seglifvad. Det är därför af stor vikt att vara försiktig, så att spottning ej får förekomma å golf. Detta är ytterst viktigt. I öfrigt innebär den lungsotssjuke ingen fara för sjukdomens spridning, utan möjligen under häftiga hostananfall. Hans svettafsöndring samt andra utdunstningar innehålla nämligen ej några tuberkelbaciller och kunna således ej öfverbringa sjukdomen till dem, som komma i beröring medden sjuke. Det är således ej farligt att passa en tuberkelsjuk, blott man vidtager försiktighetsåtgärder angående upphostningarna. Det är bekant att våra husdjur, t. ex. kor, äro till en stor del behäftade med tuberkulos, det är därför af nöden ett vara försiktig vid förtäring af mjölk, och den bör alltid kokas. Barn och svaga personer äro särskildt utsatta för denna sjukdom. Äfven vissa yrkesmän medföra mottaglighet for densamma, såsom t. ex. järnsvarfvare, filhuggare, stålslipare, stenhuggare m. fl. Det skarpkantade dammet värkar retande och sårande på luftrörens slemhinnor och gör dem ömtåliga för smittämnet. Äfven personer, som förtära mycket alkohol, äro mer än andra mottagliga för tuberkulos. Tuberkulosen ter sig i många former: Vi har sålunda skrofeltuberkulos, bentuberkulos, tarmtuberkulos, hjärnhinneinflammationstuberkulos, lungtuberkulos, samt den s. k. gallopperande tuberkulosen, hvilken utgör en akut förgiftning af blodet. Talaren öfvergick vidare att tala om några åtgärder, som vi alla borde ihågkomma och vidtaga för att hindra smittan att sprida sig. Först och främst gäller det då renlighet. Barnen borde lära att vara rena och försiktiga. Vi borde komma så långt, att det ej ansågs för något fjäsk att vara renlig. En i högsta måtto betydelsefull åtärd af mera offentlig art att rädda sjuka från en förtidig död och att skydda de friska för smittan, är inrättande af sanatorier för tuberkelsjuka. I hem dar tuberkelsjuka personer finnas och där dödsfall till följd af tuberkulosen inträffar, bör allt mycket noga desinficieras, hvilket kan ske på mångahanda sätt, såsom genom lösningar af karbol, lysol eller dylikt. Det är hvars och ens plikt att härvidlag vara så försiktig som möjligt. Vi ha plikten mot våra medmänniskor, men framförallt gäller här den gamla satsen: människa hjälp dig själf, så hjälper dig Gud. Det i allo utmärkta föredraget framsades på ett populärt och lättfattligt sätt och åhördes med spänd uppmärksambet af den till omkring 200 personer uppgående publiken. Föreläsaren belönades med kraftiga applåder.

Sjukdomsfall. Kyrkoherden i Båstad och Houf, kontraktsprosten A. G. Nath. Olsson som en längre tid varit sjuklig, har nu undergått operation för blindtarmsinflammation.Tillståndet f. n. inger inga farhåger.

Tuberkulosen, vår farligaste folksjukdom. Detta var ämnet för föreläsningen som dr A. Christer-Nilsson höll på söndagen på initiativ av Båstads föreläsningsförening, enligt vad som skrivs till "Sydhalland". Talaren började med att påstå att tuberkulosfrågan var tidens viktigaste medicinska fråga.

Tuberkulosen var ingen ny sjukdom, utan man finner om man går tillbaka i tiden att den alltid har härjat, men under andra namn.

Det var först år 1810 som en läkare upptäckte att en hel del sjukdomar hade samma grundsymptom, sjukdomar som sedan fick benämningen tuberkulos.

År 1881 påvisade professor Koch i Berlin att lungsoten framkallas av en bakterie som påträffas i alla tuberkelsjukas kroppsdelar och framför allt i stor mängd i de lungsotsjukes hostningar. Tuberkulosen är så vanlig att i Sverige i genomsnitt var sjätte eller sjunde person dör av den, vilket motsvarar omkring 14 000 personer årligen. Ingen annan sjukdom kräver så många offer som denna.

Den moderna hälsoläran blir alltid en fråga om tuberkulosen. Talaren övergick sedan till att tala om hur tuberkulosen utbreder sig.

Tuberkulosen kan inte, påstod talaren, vara medfödd. I de flesta fall sprids sjukdomen genom den sjukes hostningar.

Tuberkelbacillen är mycket seglivad. Det är därför av stor vikt att vara försiktig så att spottning inte förekommer på golvet. Detta är ytterst viktigt.

I övrigt utgör den lungsotssjuke ingen fara för sjukdomens spridning, möjligen under häftiga hostanfall. Hans svettutsöndring samt andra utdunstningar innehåller nämligen inga tuberkelbaciller och kan således inte överföra sjukdomen till dem som kommer i kontakt med den sjuke. Det är därför inte farligt att vårda en tuberkelsjuk, blott man vidtar försiktighetsåtgärder angående hostningarna.

Det är känt att våra husdjur, till exempel kor, är till stor del behäftade med tuberkulos. Det är därför nödvändigt att vara försiktig vid konsumtion av mjölk, och den bör alltid kokas.

Barn och svaga personer är särskilt utsatta för denna sjukdom. Även vissa yrkesmän medför mottaglighet för den, såsom till exempel järnsvarvare, filhuggare, stålslipare, stenhuggare med flera. Det skarpkantat dammet verkar irriterande och skadande på luftrörens slemhinnor och gör dem känsliga för smittämnet. Även personer som konsumerar mycket alkohol är mer än andra mottagliga för tuberkulos.

Tuberkulosen framträder i många former. Vi har således skrofeltuberkulos, bentuberkulos, tarmtuberkulos, hjärnhinneinflammationstuberkulos, lungtuberkulos, samt den så kallade gallopperande tuberkulosen, vilken utgör en akut blodförgiftning.

Talaren övergick vidare till att tala om några åtgärder som vi alla borde komma ihåg och vidta för att hindra smittan från att sprida sig. Först och främst gäller det då renlighet. Barnen borde lära sig att vara rena och försiktiga. Vi borde komma så långt att det inte ansågs för något pretentiöst att vara renlig.

En i högsta grad betydelsefull åtgärd av mer offentlig art för att rädda sjuka från en för tidig död och för att skydda de friska från smittan är inrättandet av sanatorier för tuberkelsjuka.

I hem där tuberkelsjuka personer finns och där dödsfall till följd av tuberkulosen inträffar, bör allt mycket noga desinficieras, vilket kan ske på många sätt, såsom genom lösningar av karbol, lysol eller liknande.

Det är var och ens plikt att vara så försiktig som möjligt härvid. Vi har plikten mot våra medmänniskor, men framför allt gäller här den gamla satsen: människa hjälp dig själv, så hjälper dig Gud.

Det genomgående utmärkta föredraget framfördes på ett populärt och lättfattligt sätt och åhördes med spänd uppmärksamhet av den omkring 200 personer stora publiken. Föreläsaren belönades med kraftiga applåder.

Sjukdomsfall. Kyrkoherden i Båstad och Houf, kontraktsprosten A. G. Nath. Olsson som länge varit sjuklig har nu genomgått operation för blindtarmsinflammation. Tillståndet förtillfället inger inga farhågor.