28 november 1903

Aktiebolaget Båstads badhotell konstituerades i går på ett talrikt besökt sammanträde å hotellethär. Såsom orförande, att leda förhandlingarne fungerade direktör P. Åkesson. Val af styrelse företogs och invaldes stiftarne: direktör P. Åkesson, Malmö, dr Christer-Nillson, Båstad, grosshandl. O. E. Hallberg, Laholm, postmästare C. von Hausswolff och handl. G. Berg, Båstad, med handl. A. B. Berg, apotekare F. A. Kull och sjökapten A. Malmström, alla i Båstad, såsom suppleanter. Till revisorer utsågos stationsinspektor A. Rehn, Grefvie och kronolänsman G. Christiansson, Båstad, med kassör J. Elmlund som suppleant. Vid sammanträdet hade förslag till ritning till badhotellet inkommit från 3 håll och uppdrog stämman åt styrelsen utse hvilken ritning som borde ifrågagakomma. Visserligen väcktes förslagå stämman att alla aktieägarne skulle få yttra sig vid val af ritningen, men detta antogs ej, medd. Eng. Tidn.

En tripp till Båstadvintertid.(För Engelholms Tidning.) Det var härförleden, en klar och solig vinterdag, jag satte min länge närda önskan i verket, nämligen att för någon tid kasta alla affärsbekymren åsido och ge mig ut på en liten rekreationsresa. Min första tanke var att besöka västkusten för att där utvälja någon plats, lämplig att där under den kommande sommaren slå upp mina bopålar. Detta hade till följd att jag en tidig morgonstund omsider hamnade å Båstads järnvägsstation. Trött och dåsig efter resans strapatser beslöt jag mottaga den välvilligt erbjudna hjälpen, nämligen att med hotellets skjuts vidare låta transportera min kroppshydda till köpingen, ty man försäkrade mig, att det var en dryg bit dit ned. Det var en vacker vy, som utbredde sig för mig nu. Spegelblankt låg hafvet där till höger och vid dess fot den vackra lilla köpingen, så lugnt och fridfullt som om aldrig lifvets stormar skulle kunna nå densamma. Där, i dess midt, höjde templet sina tinnar, som nu berörda af den lätta rimfrosten, glittrade i den gryende morgonsolens strålar. Det var nästan med högtidliga känslor jag gjorde min entré i Bastad. Sedan jag hunnit till hotellet, tog naturen ut sin rätt och jag slog mig ned vid ett välförsedt frukostbord för att tillfredsställa de materiella behofven. Hotellet, hvars förestandarinna är fröken Schweitz, har under en följd af år haft samma ledarinna och skötes på ett berömvärdt sätt. Hvad hotellets yttre beträffar är det ej synnerligen prydligt utan ger vid första påseende ett dystert intryck, men det rymmer ett flertal propra och väl hållna resanderum med förstklassiga sängar; likaså har det tvenne matsalar, den ene af dem nyrestaurerad, ljus och trefligt inredd. Till hafvet stod min längtan, hvarför jag ställde kosan dit. Vidt och bredt, nästan oöfverskådligt, låg det framför mig, och jag inandades med välbehag den friska luften. Hvad det sommartid måste vara härligt här! Små, trefliga promenader med bersåer och hviloplatser utgöra säkerligen för sommargästerna angenäma tillflyktsorter. Större och mindre villor vid stranden och å själfva bergssluttningen hafva af såväl båstadsborna själfva som sommargäster uppförts, den ena mera idylliskt belägen än den andra. Tvänne kall- och varmbadhus, tidsenligt inredda, förfogar badorten öfver, likaså ett par sommarrestauranter, naturskönt belägna. Ett första klassens hotell skall uppföras och stå färdigt att öppna sina portar till kommande badsejour. Likaså talade man om en bättre och bekvämare förbindelse järnvägen och köpingen emellan, förmodligen elektrisk spårväg. Ja, den tid är nog ej lángt aflägsen, då Båstad till fullo häfdar sitt rykte som en förstklassig badort. Vintertid förefaller platsen något dyster och tyst, invånarnas antal är just ej stort, endast omkring ett tusental. Innan jag slutade min promenad, gjorde jag ett besök i den vackra åldriga kyrkan, som nästan ligger midt i byn, och står som ett minne från den tid Skåne tillhörde Danmark. Med sina höga, hvita hvalf är den vacker och ovanlig, skada blott att hufvudingången ej är belägen så, att man har kyrkans altare i fonden, något som i väsentlig mån skulle bidraga till ett högtidligare intryck af templet i sin helhet. En del minnen från krigets dagar, såsom fanor och troféer, voro samlade här. På golfplattorna upptäckte jag en del inskriptioner, förmodligen dödsrunor öfver aflidna, hvilka nuslumrat sedan sekler.S.

Aktiebolaget Båstads badhotell bildades i går på ett välbesökt möte på hotellet här. Direktör P. Åkesson fungerade som ordförande och ledde förhandlingarna. Styrelsen valdes och följande stiftare invaldes: direktör P. Åkesson, Malmö, dr Christer-Nillson, Båstad, grosshandlare O. E. Hallberg, Laholm, postmästare C. von Hausswolff och handlare G. Berg, Båstad, tillsammans med handlare A. B. Berg, apotekare F. A. Kull och sjökapten A. Malmström, alla i Båstad, som suppleanter. Till revisorer utsågs stationsinspektör A. Rehn, Grefvie och kronolänsman G. Christiansson, Båstad, med kassör J. Elmlund som suppleant.

Vid mötet hade ritningsförslag till badhotellet kommit in från tre håll, och mötet gav styrelsen i uppdrag att välja vilken ritning som skulle användas. Ett förslag väcktes på mötet om att alla aktieägare skulle få yttra sig vid valet av ritning, men detta antogs inte, med. Eng. Tidn.

En resa till Båstad vintertid (För Engelholms Tidning.)

Det var häromdagen, en klar och solig vinterdag, som jag äntligen genomförde min länge närda önskan — att för en tid lägga alla affärsbekymmer åt sidan och ge mig ut på en liten rekreationsresa. Min första tanke var att besöka västkusten för att där välja någon lämplig plats att slå upp mina bopålar under den kommande sommaren. Detta ledde till att jag en tidig morgon hamnade på Båstads järnvägsstation.

Trött och dåsig efter resans ansträngningar accepterade jag det välvilligt erbjudna hjälp att få bli transporterad med hotellets skjuts till köpingen, ty man försäkrade mig att det var en ganska bit dit. Det var en vacker vy som utbredde sig för mig. Spegelblankt låg havet där till höger, och vid dess fot den vackra lilla köpingen, så lugn och fredlig som om livets stormar aldrig skulle kunna nå den. Där, i dess mitt, höjde kyrkan sina torn, som nu berörd av lätt rimfrost glittrade i den gryende morgonsolens strålar. Det var nästan med högtidliga känslor jag gjorde min entré i Båstad.

Sedan jag nått hotellet tog naturen ut sin rätt och jag slog mig ned vid ett väl försedt frukostbord för att tillfredsställa de materiella behoven. Hotellet, vars föreståndare är fröken Schweitz, har under en lång följd av år haft samma ledning och sköts på ett berömvärt sätt. Vad hotellets yttre beträffar är det inte särskilt prydligt utan ger vid första påseende ett dystert intryck, men det innehåller flera fina och väl underhållna gästrum med förstklassiga sängar. Det har också två matsalar, varav den ena nyligen renoverad, ljus och trevligt inredd.

Till havet stod min längtan, varför jag begav mig dit. Vitt och brett, nästan oöverseeligt, låg det framför mig, och jag inandades med välbehag den friska luften. Vad det måste vara härligt här sommartid! Små, trevliga promenader med pergolor och viloplats utgör säkerligen för sommargästerna behagliga tillflyktsorter. Större och mindre villor vid stranden och på själva bergsluttningen har byggts av både båstadsborna själva och sommargäster, den ena mer idyllisk än den andra. Badorten förfogar över två kall- och varmbadhus, tidsenligt inredda, liksom också ett par sommarrestauranter, naturskön belägna. Ett förstklassigt hotell ska byggas och vara färdigt att öppna sina dörrar till kommande badväxling. Man talade också om en bättre och bekvämare förbindelse mellan järnvägen och köpingen, förmodligen elektrisk spårväg. Ja, den tid är nog inte långt borta då Båstad fullt häfdar sitt rykte som en förstklassig badort.

Vintertid förefaller platsen något dyster och tyst. Invånarnas antal är inte stort, endast omkring ettusent.

Innan jag avslutade min promenad besökte jag den vackra gamla kyrkan, som nästan ligger mitt i byn och står som ett minne från den tid Skåne tillhörde Danmark. Med sina höga, vita valv är den vacker och ovanlig, bara skada att huvudingången inte är belägen så att man har kyrkans altare i botten, något som väsentligt skulle bidra till ett högtidligare intryck av templet i sin helhet. En del minnen från krigets dagar, såsom fanor och troféer, var samlade här. På golfplattorna upptäckte jag några inskriptioner, förmodligen dödsrunor över avlidna, vilka nu [...]

S.