27 april 1886

Extra lokomotiv måste afsändas från Helsingborg kl. omkring 1 påsknatten till Halmstad för att taga tåg n:r 5 och den i ett resebref på annat ställe i bladet omtalade söndriga maskinen till Helsingborg följande dag. Samma missöde hände en af maskinerna för ett par dagar sedan i Båstad och måste äfven då extra lokomotiv sändas.

En "månskinstur" på denHalländska jernvägen. Påskafton gjorde jag en liten resa från Helsing-borg till laxstaden Halmstad. Mycket folk medföljde tåget; der blef icke strax plats till alla utan måste man tillkoppla en reservvagn. Då tänkte jag genast att tåget skulle blifva försenadt från Helsingborg, men tack vare den raska betjening som medföljde tåget afgingo vi på slaget kl. 6,1. e. m. Färden gick raskt undan. Vid ankomsten till Grefvie fick jag skåda en hel del stora påskeldar. Jag trodde genast att der var någon eldsolycka å färde, men jag meddelade mig med de öfriga passagerarne, hvilka upplyste mig att det alltid var brukligt påskafton att hafva s. k. presteldar, af hvilka vi här kunde se omkring 70 eller kanske närmare 100 st. på en gång. Det var härligt att skåda genom hela Sinarpsdalen mellan Grefvie och Båstads stationer. Särskildt vackert var det vid Vallberga och ner åt Skottorps gård; der kunde man se stora eldar med flera hundra personer ikring. Snart äro vi framme vid Laholms vattentorn och der tager ånghästen sig en riktig k lunk friskt vatten, men det verkade nu icke bättre an att han blef illamående och började rycka i ett tåg så att man kunde riskera både det ena och andra, hvarpå konduktörn stoppade tåget och gjorde sig förvissad om hvad som var å färde. En mindre maskindel hade gått sönder å ånghästen; nu rycktes vi fram till stationen, som endast är några vagnslängder från vattentornet. Der fingo vi höra på tvenne gummor som började bråka med konduktören för det att det ryckte i tåget. De tyckte som så "ad såddent borde ju ses ätte ingan di ger sej uded frå sta'en". Konduktören svarade blott, att detta kan ingen hjelpa; nu hoppas vi snart vara klara igen och för ötrigt kunna damerna vara glada; biljetterna räckte ju icke längre än hit till Laholm. Jag tänkte genast: nu få vi väl stanna här för natten, men jernvägsmenniskorna voro af en annan mening och vi blefvo klara att afgå efter omkring 15 minuters uppehåll öfver tiden; nu bar det iväg, men ryckte fortfarande något i tåget emedan de måste köra med en cylinder men det fick blifva dervid att det ryckte lite i tåget, blott vi kommo till laxstaden dit vi anlände kl. 10 på natten. Resande.

Extra lokomotiv måste skickas från Helsingborg omkring kl. 1 på påsknattens morgon till Halmstad för att hämta tåg nr 5 och den i ett resebrev på annat ställe i bladet omtalade söndriga maskinen till Helsingborg följande dag. Samma missöde hände en av maskinerna för ett par dagar sedan i Båstad och måste även då extra lokomotiv skickas.

En "månskinstur" på den Halländska järnvägen.

Påskafton gjorde jag en liten resa från Helsingborg till laxstaden Halmstad. Mycket folk följde med tåget; det blev inte strax plats till alla utan man måste koppla till en reservvagn. Då tänkte jag genast att tåget skulle bli försenat från Helsingborg, men tack vare den raska betjening som följde tåget gick vi på slaget kl. 18.15 e.m. Färden gick raskt undan. Vid ankomsten till Grefvie fick jag skåda en hel del stora påskeldar. Jag trodde genast att det var någon eldsolycka på väg, men jag tillfrågade de övriga passagerarna, vilka upplyste mig att det alltid var brukligt på påskafton att ha s.k. presteldar, av vilka vi här kunde se omkring 70 eller kanske närmare 100 st. på en gång. Det var härligt att skåda genom hela Sinarpsdalen mellan Grefvie och Båstads stationer. Särskilt vackert var det vid Vallberga och ner åt Skottorps gård; där kunde man se stora eldar med flera hundra personer omkring. Snart är vi framme vid Laholms vattentorn och där tar ånghästen sig en riktig klunk friskt vatten, men det verkade nu inte bättre än att han blev illamående och började rycka i ett tåg så att man kunde riskera både det ena och det andra, varpå konduktören stoppade tåget och gjorde sig förvissad om vad som var på väg. En mindre maskinsdel hade gått sönder på ånghästen; nu rycktes vi fram till stationen, som endast är några vagnslängder från vattentornet. Där fick vi höra på två gummor som började bråka med konduktören för att det rycktes i tåget. De tyckte som så "[otydligt: ad såddent borde ju ses ätte ingan di ger sej uded frå sta'en]". Konduktören svarade blott att detta kan ingen hjälpa; nu hoppas vi snart vara klara igen och för övrigt kunna damerna vara glada; biljetterna räckte ju inte längre än hit till Laholm. Jag tänkte genast: nu får vi väl stanna här för natten, men järnvägsmänniskorna var av en annan mening och vi blev klara att gå efter omkring 15 minuters uppehåll över tiden; nu bar det iväg, men rycktes fortfarande något i tåget eftersom de måste köra med en cylinder men det fick bli därvid att det rycktes lite i tåget, bara vi kom till laxstaden dit vi anlände kl. 22 på natten.

Resande.