9 juli 1886

Skåne-Hallandsbanan. När man, såsom Eder resenär, har färdats fram på olika satt å de båda blifvande bansträckningar, som snart nog skola sammanlöpa med den härvarande, kännes det ej så litet angenämt att få taga bekväm plats i en kupé. Glädjande är att se, huru liflig persontrafiken är för dagen, hvartill utan tvilvel midsommaren bidrager. Äfven här bjuda utsigterna från fönstren föga af intresse, åtminstone de första milen. Men annorlunda varder förhållandet, då man närmar sig Hallandsås; då framstå scenerier, hvilka utan tvifvel skola slå an på de turister, som komma att välja denna väg. Regnet öser dock nu ner, luften är disig så att landskapet ej ter sig, som det borde för en reseskildring. Men hällre än att taga bilder frân den af den ymniga vattenmängden nästan ogenomskinliga vagnsrutan föredrager jag att återgifva en kollegas skildring af vägen i fråga. Han skrifver: Hallandsåsen, som nu höjer sigframför oss, har i sina bokskogar, som kläda stora sträckor af norra sluttningen, samt i sin höga bergkam, som aftecknar sig så mycket tydligare, ju blåare himlen är, och som synes oss lägre ju närmare vi komma, åtskilligt af nordens storartade natur och söderns rika växtlighet. Till höger utbreder sig en annan duk; det är hafvet med Båstad längst inne i viken och blånande höjder utefter dess norra strand. Vi stiga allt högre och högre, dess vidsträcktare blir utsigten. Snart äro vi framme vid Båstad station. Hallandsåsen sänker sig ner i Sinarps dal för att åter höja sig och följa utefter hafsstranden ända ut till Houfs hallar. Jernvägen går tätt invid berget, till venster dess branta sluttning, till höger ett bra stycke under oss en bred dalgång, betäckt med bördiga åkerfält och ängsmarker. När man hunnit till Grevie station har man nått dess högsta punkt. Om denna station heter det i en samtida: „att för ett år sedan var platsen öde och tom, men nu är den redan en prydnad för orten och utvecklar en ganska stor lifaktighet. Man har här den mest storartade utsigt, ty utom den närmast kuperade marken har man åt stranden jämna fält med grönklädda åkrar samt täcka skogsdungar och här och där strödda bondgårdar på en sträcka af nära en hel mil. Så har man Skelderviken likt ett blått bälte och derintill Kullen, hvars väldiga bergnäsa pekar rakt ut åt Nordsjön.“

Skåne-Hallandsbanan.

När man, som Er resenär, har färdats fram på olika sätt på de båda kommande bansträckningar som snart ska sammanlöpa med den här, känns det mycket angenämt att få ta bekväm plats i en kupé. Det är glädjeväckande att se hur livlig persontrafiken är just nu, vilket utan tvivel midsommaren bidrar till.

Även här erbjuder utsikterna från fönstren lite intresse, åtminstone de första milen. Men situationen blir annorlunda när man närmar sig Hallandsås; då framträder scenerier som utan tvekan ska slå an på de turister som kommer att välja denna väg. Regnet öser dock nu ner, luften är disig så att landskapet inte framträder som det borde för en reseskildring. Men hellre än att ta bilder från den av den rikliga vattenmängden nästan ogenomskinlig kupérutan föredrar jag att återge en kollegas beskrivning av vägen i fråga. Han skriver: Hallandsåsen, som nu höjer sig framför oss, har i sina bokskogar, som täcker stora sträckor på norra sluttningen, samt i sin höga bergskam, som avtecknar sig så mycket tydligare ju blåare himlen är, och som verkar ligga lägre ju närmare vi kommer, åtskilligt av nordens storslagenhhet och söderns rika växtlighet. Till höger breder sig en annan vy; det är havet med Båstad längst inne i viken och blånande höjder längs dess norra strand. Vi stiger allt högre och högre, desto vidare blir utsikten. Snart är vi framme vid Båstad station. Hallandsåsen sänker sig ner i Sinarps dal för att åter höja sig och följa längs hafsstranden ända ut till Houfs hallar. Järnvägen går tätt invid berget, till vänster dess branta sluttning, till höger ett bra stycke under oss en bred dalgång, täckt med bördiga åkerfält och ängsmarker. När man nått till Grevie station har man kommit till dess högsta punkt. Om denna station heter det i en samtida källa: "att för ett år sedan var platsen öde och tom, men nu är den redan en prydnad för orten och utvecklar en ganska stor livaktighet. Man har här den mest storslagen utsikt, ty utom den närmast kuperad marken har man åt stranden släta fält med gröna åkrar samt täta skogsdungar och här och där spridda bondgårdar på en sträcka av närmare en hel mil. Så har man Skelderviken likt ett blått bälte och därtill Kullen, vars väldiga bergnäsa pekar rakt ut åt Nordsjön."