BÅSTADS TIDNING

20 oktober 1886

BÅSTADS TIDNING – 20 oktober 1886 BÅSTADS TIDNING – 20 oktober 1886 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 20 oktober 1886 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 20 oktober 1886 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 20 oktober 1886 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

I krafmålet mot hr Pettersson i Renneslöf m. fl. å Båstads folkbanks vägnar anhängiggjordt af handl. A. Kallenberg i Båstad angående utfåendet af ett vexelbelopp å kronor 560 meddelades det utslag, att svarandena genast skulle vara skyldiga att till käranden utbetala nämde belopp jemte 6 % ränta derå, äfvensom att utgifva i protestkostnader kr. 3: 50, i provision en 1/3% af vexelbeloppet samt ersätta kär:s öfrige kostnader i målet med 31 kronor.

Observera!Sodavattenoch CarnegiesPORTERtill afhemtning hosLudvig Schweitz.

"Å f-n!" Det war wid kungabesöket i Båstad; Kalle Kula stod och gjorde sina observationer. Han har inte talat om alla ännu. Der stod kommunalnämden uppsträckt och styf, alldeles som den swäljt patenterade eldgafflar till 18 kronor dussinet eller fått Sjöbäckska beswärsskriften till lifs på fastande mage. Och så fans der länsman (inte vår "wigtige"). Han hade folket till att ropa "vive!" för kungen, och för hans inre öga hägrade säkert en eller annan af rymdens konstellationer. Gunås, så göra wi wisst alla! Men i brådskan glömde han "hans majestät" och ropade bara: "Lefwe kungen!" Och frökenstämmor, bränwinsbasar och spenabarnsskri förenade sig till ett trefaldigt hurrah. När denna pligtskyldiga, lojala ceremoni ändtligen war öfwerstånden, behagade majestätet titta sig omkring. Så fick han syn på en figur med glad uppsyn, 1¼-alns "skorsten" och Gustaf II Adolfs skägg. - Säg, hwem är det? sporde kungen en af köpingens matadorer och petade på ifrågawarande personen. - Jo, de' ä' wåran biertappare, swarades det. - Den der Kalle Glader, som skrifwer i Båstads tidning? – Å f-n !...

"Konsterna äro många, men knepen flera", är ett gammalt ordspråk, som ofta besannas och som med skäl kan tillämpas på följande lilla historia, hwilken wi ha ur säkraste källa: Härom dagen ankom till en handlande i Båstad en person från --torp och begärde få på kredit köpa några säckar gödningsämnen jemte en del tyger till kläder åt sig och sin dräng, hwilken äfwen war med. Godtroget nog lät handlanden den för honom nära nog obekante få det begärda, naturligtwis mot revers som "säkerhet". Sedermera började han dock draga öronen åt sig, då han hörde att den förment förmögne hemmansägaren på hemwägen mot kontant betalning afyttrat trenne af gödningssäckarne till ett pris af endast tolf kronor pr st. - sjelf hade han för dem blifwit debiterad 20 kr. pr st. Wår handlande sände då ett sitt biträde upp till den förmente hemmansägaren, som befans wara en ej så synnerligt wäl anskrifwen person och hans "dräng" en werkligt förmögen hemmansägare i trakten. Det lyckades ej det utsända biträdet återfå något af gödningen, hwilken redan blifwit försåld, men tygerna gick han helt sonika och hemtade hos den skräddare, till hwilken de blifwit lemnade. Så slutade den "affären".