20 oktober 1886

I krafmålet mot hr Pettersson i Renneslöf m. fl. å Båstads folkbanks vägnar anhängiggjordt af handl. A. Kallenberg i Båstad angående utfåendet af ett vexelbelopp å kronor 560 meddelades det utslag, att svarandena genast skulle vara skyldiga att till käranden utbetala nämde belopp jemte 6 % ränta derå, äfvensom att utgifva i protestkostnader kr. 3: 50, i provision en 1/3% af vexelbeloppet samt ersätta kär:s öfrige kostnader i målet med 31 kronor.

Observera!Sodavattenoch CarnegiesPORTERtill afhemtning hosLudvig Schweitz.

"Å f-n!" Det war wid kungabesöket i Båstad; Kalle Kula stod och gjorde sina observationer. Han har inte talat om alla ännu. Der stod kommunalnämden uppsträckt och styf, alldeles som den swäljt patenterade eldgafflar till 18 kronor dussinet eller fått Sjöbäckska beswärsskriften till lifs på fastande mage. Och så fans der länsman (inte vår "wigtige"). Han hade folket till att ropa "vive!" för kungen, och för hans inre öga hägrade säkert en eller annan af rymdens konstellationer. Gunås, så göra wi wisst alla! Men i brådskan glömde han "hans majestät" och ropade bara: "Lefwe kungen!" Och frökenstämmor, bränwinsbasar och spenabarnsskri förenade sig till ett trefaldigt hurrah. När denna pligtskyldiga, lojala ceremoni ändtligen war öfwerstånden, behagade majestätet titta sig omkring. Så fick han syn på en figur med glad uppsyn, 1¼-alns "skorsten" och Gustaf II Adolfs skägg. - Säg, hwem är det? sporde kungen en af köpingens matadorer och petade på ifrågawarande personen. - Jo, de' ä' wåran biertappare, swarades det. - Den der Kalle Glader, som skrifwer i Båstads tidning? – Å f-n !...

"Konsterna äro många, men knepen flera", är ett gammalt ordspråk, som ofta besannas och som med skäl kan tillämpas på följande lilla historia, hwilken wi ha ur säkraste källa: Härom dagen ankom till en handlande i Båstad en person från --torp och begärde få på kredit köpa några säckar gödningsämnen jemte en del tyger till kläder åt sig och sin dräng, hwilken äfwen war med. Godtroget nog lät handlanden den för honom nära nog obekante få det begärda, naturligtwis mot revers som "säkerhet". Sedermera började han dock draga öronen åt sig, då han hörde att den förment förmögne hemmansägaren på hemwägen mot kontant betalning afyttrat trenne af gödningssäckarne till ett pris af endast tolf kronor pr st. - sjelf hade han för dem blifwit debiterad 20 kr. pr st. Wår handlande sände då ett sitt biträde upp till den förmente hemmansägaren, som befans wara en ej så synnerligt wäl anskrifwen person och hans "dräng" en werkligt förmögen hemmansägare i trakten. Det lyckades ej det utsända biträdet återfå något af gödningen, hwilken redan blifwit försåld, men tygerna gick han helt sonika och hemtade hos den skräddare, till hwilken de blifwit lemnade. Så slutade den "affären".

I krafmålet mot herr Pettersson i Renneslöf m. fl. på Båstads folkbanks vägnar anhängiggjort av handlanden A. Kallenberg i Båstad angående utfåendet av ett växelbelopp på kronor 560 meddelades det utslag, att svarandena genast skulle vara skyldiga att till käranden utbetala nämnda belopp jämte 6 % ränta därå, även som att utgiva i protestkostnader kr. 3:50, i provision en 1/3% av växelbeloppet samt ersätta kärandens övriga kostnader i målet med 31 kronor.

Observera!

Sodavatten och Carnegies PORTER till avhämtning hos Ludvig Schweitz.

"Å fy-n!" Det var vid kungabesöket i Båstad; Kalle Kula stod och gjorde sina observationer. Han har inte talat om alla ännu.

Där stod kommunalnämnden uppsträckt och styf, alldeles som den svalt patenterade eldgafflar till 18 kronor dussinet eller fick Sjöbäckska beskärsskriften till liv på fastande mage.

Och så fanns där länsman (inte vår "vigtige"). Han hade folket till att ropa "vive!" för kungen, och för hans inre öga hägrade säkert en eller annan av rymdens konstellationer.

Gunås, så gör vi visst alla!

Men i brådskan glömde han "hans majestät" och ropade bara: "Leve kungen!"

Och frökenstämmor, brännvinsbasar och spenabarnsskri förände sig till ett trefaldigt hurrah.

När denna pliktskyldiga, lojala ceremoni slutligen var överstånden, behagade majestätet titta sig omkring.

Så fick han syn på en figur med glad uppsyn, 1¼-alns "skorsten" och Gustaf II Adolfs skägg.

– Säg, vem är det? sporde kungen en av köpingens matadorer och petade på ifrågavarande person.

– Jo, det är våran öltappare, svarades det.

– Den där Kalle Glader, som skriver i Båstads tidning? – Å fy-n! […]

"Konsterna är många, men knepen flera", är ett gammalt ordspråk, som ofta besannas och som med skäl kan tillämpas på följande lilla historia, vilken vi ha ur säkraste källa:

Härom dagen ankom till en handlande i Båstad en person från --torp och begärde få på kredit köpa några säckar gödningsämnen jämte en del tyger till kläder åt sig och sin dräng, vilken även var med. Godtroget nog lät handlanden den för honom nästan helt obekante få det begärda, naturligtvis mot revers som "säkerhet". Senare började han dock draga öronen åt sig, då han hörde att den förment förmögne hemmansägaren på hemvägen mot kontant betalning avyttrat tre av gödningssäckarne till ett pris av endast tolv kronor pr st. – själv hade han för dem blivit debiterad 20 kr. pr st.

Våran handlande sände då ett sitt biträde upp till den förmente hemmansägaren, som befans vara en ej så synnerligt väl anskrifven person och hans "dräng" en verkligt förmögen hemmansägare i trakten. Det lyckades ej det utsända biträdet återfå något av gödningen, vilken redan blivit försåld, men tygerna gick han helt sonika och hemtade hos den skräddare, till vilken de blivit lämnande.

Så slutade den "affären".