HELSINGBORGS DAGBLAD
3 december 1886
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Bref från södra Halland.(Till Helsingb. Dagbl,) Laholm den 1 Dec. Ändtligen har Jupiter Pluvius börjat visa sin gråtmilda fysionomi, sedan man nästan börjat tro att han på allvar dragit sig tillbaka från det offentliga lifvet. Han har i sanning varit efterlängtad. Oändliga jeremiader, den ena sorgligare än den andra, ha varit synliga i tidningarne, förmälande huru som qvarnverk afstannat, elfvar fått rännilars diminutiva gestalt, bäckar försvunnit och sjöar till hälften uttorkat. Äfven här i trakten har vattenbristen varit stor, synnerligast i socknarne närmast Hallandsås; på flera ställen der ha brunnarne i hela byar utsinat och vatten till det dagliga behofvet måst pr åkdon forslas rätt betydande stycken. Så lärer äfven, efter hvad jag försport, varit förhållandet i en del socknar i norra delen af Skåne; i Båstad berättas de fleste brunnarne vara utsinade. I en sjö i Oxhults socken har en sten höjt sig öfver vattenytan, å hvilken man funnit inhugget årtalet 1636, och man har häraf dragit den slutsatsen, att vattenståndet i den lilla insjön ej på 250 år varit så lågt som under innevarande höst. Att denna brist på nederbörd hos den jordbrukande delen af befolkningen väckt allvarliga bekymmer, är lätt att tänka sig. Det har ej utan skal befarats, att om en sträng vinter skulle följa på torkan, vattenbristen då skulle bli ännu större, höstsädet förstöras och jordens växtkraft i betydande grad förminskas. Nu ha farhågorna vikit för de rikliga regnskurarne, och ansigtena ha ljusnat i samma mån som himlen visat ett mulet, nederbörd lofvande utseende. Och väl var det.
Äntligen har Jupiter Pluvius börjat visa sitt gråtmilda ansikte, sedan man nästan börjat tro att han på allvar dragit sig tillbaka från det offentliga livet. Han har i sanning varit efterlängtad. Oändliga sorgesånger, den ena sorligare än den andra, har varit synliga i tidningarna, som berättat hur kvarnverk stannat, älvar fått bäckars lilla gestalt, bäckar försvunnit och sjöar torrlagts till hälften. Även här i trakten har vattenbristen varit stor, särskilt i församlingarna närmast Hallandsås; på flera ställen där har källorna i hela byar torkat upp och vatten till det dagliga behövet måst transporteras rätt betydande sträckor med åkdon. Enligt vad jag hört ha förhållandena varit liknande i en del församlingar i norra delen av Skåne; i Båstad berättas de flesta källorna vara uttorkade. I en sjö i Oxhults församling har en sten höjt sig över vattenytan, på vilken man funnit inhuggat året 1636, och man har därur dragit slutsatsen att vattenståndet i den lilla insjön inte på 250 år varit så lågt som under innevarande höst.
Att denna brist på nederbörd hos den jordbrukande delen av befolkningen väckt allvarliga bekymmer är lätt att förstå. Det har inte utan grund befarats att om en sträng vinter skulle följa på torkan skulle vattenbristen då bli ännu större, höstfrön förstöras och jordens växtkraft betydligt minska. Nu ha oroerna vikit för de rikliga regnskurarna, och ansiktena har ljusnat i samma mån som himlen visat ett molnigt, nederbörd lofvande utseende.
Och väl behövdes det.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
