HELSINGBORGS DAGBLAD
11 juni 1887
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Bref från Båstad.(Till Helsingborgs Dagblad.) Sol och sommar, frisk hafsbris och glittrande vågors lek, se der hvad vår lilla vrå af verlden har att bjuda på. Och det är ju inte så litet. Derför skola de också snart komma, dessa glada gäster, som under sommardagar göra vårt lilla samhälle så lifligt, till skilnad från den öfriga delen af året, då allt, på en och annan kommunalstämma när, är så tyst och stilla, som om digerdöden eller frälsningsarmén här gåttfram. Apropos kommunalstämmor, så erinra sig säkerligen Dagbladets läsare en dylik från förra året, sammankallad i syfte att bestämma huruvida ett af hr Sjöbäck härstädes uppfördt badhus skulle få qvarstå eller ej. Å denna stämma, der det gick föga parlamentariskt till, beslöts äfvenledes det splitväckande badhusets slopande, hvartill kon. befhde i länet fogade enahanda bestämmelse. Badhusets öfre del blef i följd deraf nedrifven, men stommen eller pålverket står ännu qvar. Mången menar tro på, att detta sker derför, att hr S. ärnar ånyo uppföra badhuset, men åtminstone har detta ej blifvit tills dato gjordt. Hr S. har emellertid besvärat sig öfver kon. befhdes åtgärd och afvaktar väl utgången, innan han tar bort nämda pålverk. För min del tror jag mig dock kunna försäkra, det hr Sjöbäck ingalunda, såsom många af hans talrika vedersakare vilja låtsa tro, ämnar åter uppföra badhuset, dertill är han allt för nobel och tillmötesgående. Vare detta nu sagdt för att häfva alla möjligen befintliga farhågor i detta afseende.
Jag vet ej, om jag någon gång förut omnämt det abderitiska placerandet af Båstads jernvägsstation nära ¼ mil från sjelfva köpingen och hvilka olägenheter detta arrangement vållar. Så har, bland annat, en stor del af de landtbrukare, som förr funno med sin fördel förenligtatt i Båstad antingen försälja eller derifrån sjöledes exportera sin spanmål, genom den höga kostnaden för forslingen af säden ned till hamnen måst vända sig åt Helsingborg. Äfven för passagerare är den långa vägen till stort hinder, låt än vara, att man för det ytterst billiga priset af 25 öre kan få åka dit och vice versa. Men ändå, oafsedt den lilla kostnaden, är det ju alltid besvärligt att komma dit, helst som den dit ledande vägen, trots dess enorma dyrhet, är en sann plåga för både menniskor och djur. Att vägen på sista tiden blifvit betydligt förbättrad måste likväl erkännas, men ingalunda uppfyller den derför ens temligen långt gående fordringar. - Skulden till stationens för samhället så olämpliga placering säga våra styrpinnar vara jernvägsstyrelsens oginhet. Jag vill ej sitta till doms häröfver, men enligt hvad man så der i tysthet hör glunkas om, så lärer detta påstående inte fullt hålla streck. Ja, de finnas, som äro af den tanken, att skulden ligger i ett väl långt drifvet sparsamhetssystem från köpingens sida. - Hvad vet jag!
Ett lysande exempel på vederbörandes brist på esprit d'arrangement är vår telefonförbindelse. Vi gingo här och gladde oss i våra hjertan och anslogo pengar årligen till företaget, för att vi på ett praktiskt och tillfredsställande sätt skulle bli satta i förbindelse med Skånska telefonnätet. Visserligen blefvo vi deltagare i kostnaderna, men fördelarne för oss, de äro af diminutiv art. Felet är vårt eget, och det kan ej falla mig in att söka skjuta skulden härför på någon annan. Visserligen kan väl en och annan till viss grad ha nytta af vår telefo-neringsanstalt, eller hur jag nu skall benämna den, men deras tal är snart räknadt.
Båstad såsom badort tyckes, efter alla tecken att döma, gå en lofvande framtid till mötes. Under det att vid de stora badorterna på Sveriges vestkust antalet badgäster under de senaste åren oupphörligt nedgått, har det har i stället ökats och detta i ej obetydlig mån. Orsaken härtill är lätt funnen. Här är billigt. De rådande tryckta tiderna predika sparsamhet, och hit kan en familj resa för att spara. Inga dyra nöjen, inga dyra toiletter, allt är enkelt och flärdfritt; man lefver ackurat som hemma hos sig. Inga societetsafgifter, billiga rum och otroligt billiga lefnadskostnader. Och ändå har man de beqvämligheter att tillgå, som de större men långt dyrare badorterna bjuda på. Präktiga kallbadhus, om an ej så »stilfulla», som Marstrands, Varbergs, Lysekils m. fl:s. Varmbad-huset är inredt efter nutidens fordringar och står, i rikhaltigheten af de olika bad, som der serveras, ej mycket efter de större kurorternas. Härtill kommer, att lite hvar börjat finna, det ändamålet med en badsejour ingalunda är ett jagtande efter nöjen, utan fast mer att rekreera sig efter den ansträngande vintersäsongen, med dess uppsjö på allehanda nöjen och tillställningar. Lägg dertill att köpingens läge utmed foten af Hallands ås är det vackraste man kan tänka sig. De skuggrika gångarne i den till »Pershög» hörande parken söka sitt motstycke. Härifrån har ögat en utsigt, som det ej tröttnar att beskåda. Rakt under ens fötter den lilla köpingen, bäddad i lummiga trädgårdar, så det skiftande hafvets spegel och långt bort i fjerran mot södern de bugtande blå linierna af Kullaberg eller i norr Tylöudden, och rundtomkring den härligaste löfskog. Just en sådan anblick, som ett på stadslifvet öfvermätt sinne älskar dröja vid. Ej en massa mer eller mindre tillkonstlade motiv, granna och - onaturliga. Nej, det är natur, och dertill en sådan, som har få motstycken. Man må derför ej undra på, att den, som varit här en gång, gernakommer åter och söker locka med sig så många som möjligt. Största delen af de redan anmälda badgästerna finner man, vid ett flyktigt ögonkast på listan öfver dem, vara skåningar och danskar, af de förre de flesta Lunda-, Malmö- och Helsingborgsbor. Danskarne hafva företrädesvis blifvit hitlockade af de smickrande beskrifningar öfver köpingens tjusande läge och idylliska lugn, hvilka under förra sommaren voro synliga i flera af de förnämsta tidningarne och hade till författare en här då boende dansk. Hilmer.
Sol och sommar, frisk havsbrisa och glittrande vågors lek — det är vad vår lilla världskrök har att bjuda på. Och det är ju inte så lite.
Därför kommer de snart också, dessa glada gäster, som under sommardagarna gör vårt lilla samhälle så livligt — till skillnad från resten av året, då allt, på ett och annat kommunalstämma när, är så tyst och stilla som om digerdöden eller frälsningsarmén hade gått fram här.
Apropå kommunalstämmor: Dagbladets läsare kommer säkerligen ihåg en sådan från förra året, sammankallad för att avgöra huruvida ett badhus som uppförts av herr Sjöbäck här skulle få stå kvar eller inte. På denna stämma, där det gick långt från parlamentariskt till, beslöts också att badhusets övre del skulle rivas, vilket den kungliga befälhavaren i länet sedan godkände. Badhusets övre del revs därför, men stommen och påldäcket står fortfarande kvar. Många tror att detta beror på att herr S. avser att återuppföra badhusen, men detta har åtminstone inte gjorts ännu. Herr S. har emellertid invändning mot den kungliga befälhavarens åtgärd och väntar väl på utgången innan han tar bort nämnda påldäck. För min del tror jag dock kunna försäkra att herr Sjöbäck ingalunda, såsom många av hans talrika motståndare vill förespegla, avser att återuppföra badhusen — dertill är han allt för vördsam och tillmötesgående. Låt detta sägas för att avlägsna alla möjliga befintliga farhågor i detta hänseende.
Jag vet inte om jag någon gång tidigare nämnt den absurda placeringen av Båstads järnvägsstation omkring en fjärdedel mil från själva köpingen och vilka olägenheter denna anordning förorsaker. Bland annat har många av de lantbrukare som förr funnit det fördelaktigt att i Båstad sälja eller från här sjöledes exportera sitt spannmål — på grund av den höga kostnaden för transport av säden ned till hamnen — vänt sig till Helsingborg. Även för passagerare är den långa vägen till stor skada, fastän man för det ytterst billiga priset av 25 öre kan åka dit och tillbaka. Men ändå, trots den låga kostnaden, är det ju alltid besvärligt att ta sig dit — särskilt eftersom vägen dit, trots dess enorma kostnad, är ett verkligt elände för både människor och djur. Att vägen på senare tid har förbättrats betydligt måste erkännas, men det motsvarar långt ifrån ens rätt långtgående krav. — Skulden för stationens så olämpliga placering för samhället säger våra styresmän ligger hos järnvägsstyrelsens likgiltighet. Jag vill inte döma i detta, men enligt vad man tystare hör glunkas om verkar detta påstående inte helt hålla. Ja, det finns sådana som tror att skulden ligger i ett allt för långtdrivet sparsystemet från köpingens sida. — Vad vet jag!
Ett glansigt exempel på vederbörandes brist på organisationsförmåga är vår telefonförbindelse. Vi glädjade oss här och slog till pengar årligen till företaget för att vi på ett praktiskt och tillfredsställande sätt skulle förbindas med Skånska telefonnätet. Visserligen blev vi deltagare i kostnaderna, men fördelarna för oss är av mycket liten betydelse. Felet är vårt eget, och det kan inte falla mig in att söka skjuta skulden härför på någon annan. Visserligen kan väl en och annan till viss grad ha nytta av vår telefonieringsanstalt, eller hur jag nu ska benämna den, men deras antal är snart räknat.
Båstad som badort tycks, efter alla tecken att döma, gå en lovande framtid till mötes. Under det att antalet badgäster vid de stora badorterna på Sveriges västkust under de senaste åren kontinuerligt minskat, har det här i stället ökat och detta i avsevärd mån. Orsaken är lätt att finna. Det är billigt här. De rådande trykta tiderna predikar sparsamhet, och hit kan en familj resa för att spara. Inga dyra nöjen, inga dyra toiletter — allt är enkelt och utan flin; man lever ungefär som hemma. Inga samfundsavgifter, billiga rum och otroligt billiga levnadskostnader. Och ändå har man de bekvämligheter som de större men långt dyrare badorterna erbjuder. Praktiska kallbadhus, om än inte så »stiliga» som Marstrand, Varberg, Lysekil och liknande. Varmbadhuset är inrett enligt nutidens krav och står, när det gäller rikhaltigheten av de olika bad som serveras där, inte långt efter de större kurorterna. Härtill kommer att lite var och en börjat inse att ändamålet med en badvistelse ingalunda är att jaga nöjen utan snarare att rekreera sig efter den ansträngande vintersäsongen, med dess överflöd på allehanda nöjen och tillställningar.
Lägg därtill att köpingens läge vid foten av Hallands åsen är det vackraste man kan tänka sig. De skuggiga gångerna i parken som hör till »Pershög» söka sitt motstycke. Härifrån har ögat en utsikt som det inte tröttnar på att beskåda. Rakt under ens fötter den lilla köpingen, inbäddad i lummiga trädgårdar, sedan det skiftande havets spegel och långt borta i fjärran mot södern de båglika blå linjerna av Kullaberg eller i norr Tylöudden, och runt omkring den härligaste löfskog. Just en sådan utsikt som ett på stadsliv övermättat sinne älskar att dröja vid. Inte en massa mer eller mindre tillkonstlade motiv, påkostade och — onaturliga. Nej, det är natur — och dessutom sådan som får få motstycker. Man får därför inte undra på att den som varit här en gång gärna kommer åter och söker locka med sig så många som möjligt.
Största delen av de redan anmälda badgästerna finner man, vid en flygtig granskning av listan över dem, vara skåningar och danskar — av de förra främst Lunda-, Malmö- och Helsingborgsbor. Danskarna har företrädesvis blivit lockat hit av de smickrande beskrivningar över köpingens tjusande läge och idylliska lugn, vilka under förra sommaren var synliga i flera av de förnämsta tidningarna och hade till författare en här då boende dansk.
Hilmer.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
