13 augusti 1887

Båstad i Augusti 1887.En gammal sägen, säkerligen uppfunnen af afundsjukan och illviljan, påstår att Båstad egentligen skulle heta Båstak, emedan här fordom funnos så många halm- eller båstak. Troligare är väl att ursprungliga namnet varit Båtstad till följd af här från urminnes tider rådande lifliga sjöfart. Om än Båstad i likhet med alla skånska städer och byar fordom haft många halmtak, så är säkert att innevånarne på senare åren följt med sin tid och ännu bättre blir det väl sedan vi medels jernväg trädt i närmaste beröring med den öfriga civiliserade verlden. Köpingen blir för hvarje år mera besökt af badgäster och verkliga förnämiteter vistas här under sommarmånaderna. För en badort är ett tidsenligt hotel af yttersta vigt, men tyvärr lemnar det härvarande åtskilligt öfrigt att önska. Det är icke tidsenligt hvarken hvad priser eller betjening beträffar och dock har man numera endast ett par timmars väg till Helsingborg, hvarest priserna på hotellerna såvälsom i Helsan äro moderata, kyparne flinka och höfliga. För någon tid sedan öfverraskades vi här af att se ett större fartyg styra kurs på Båstad, emellanåt lossande ett skott, hvilket kom mången att rysa, ty något sådant har ej händt sedan en rysk korvett för några år sedan mot sin vilja gästade oss, sittande på grund härutanför. Nu var det svenska korvetten Saga, som kastade ankar under land. Officerarne landstego. Brådt blef det, det skulle naturligtvis bli bal, ungmör och mammor med svängde om med de ståtliga officerarne. Skada blott att nöjet var så kort och att man har så föga utsigt till att förnya det. Kanske är det dock så bäst, om vi vilja behålla våra vackra båstadsflickor för oss sjelfva, ty hade örlogsmännen fått grassera länge här, så hade väl knappast ett hjerta varit fritt. För någon tid sedan reste några båstadsboer till det närbelägna Laholm för att bevista torgdagen. På denna var som vanligt all utskänkning af spirituosa förbjuden, hvilket hade den vanliga påföljden att nästan alla marknadsbesökande hade bränvinsflaskor med sig och söpo alldeles förskräckligt. Stadens polisbetjent är känd för att ha mycket dåligt ölsinne och när vi skulle resa hem från marknaden trängde sig en blixtfull, groft byggd karl trots våra protester in i vår kupé, hvarest han strax utfor i oqvädingsord och under hela vägen flitigt anlitade den medhafda bränvinsflaskan. Vi fingo veta att denne man var en länsman, som varit inne i staden, förmodligen för att upprätthålla ordningen.

Båstad i augusti 1887.

En gammal sägen, säkerligen uppfunnen av avundsjukan och illviljan, påstår att Båstad egentligen skulle heta Båstak, eftersom här förr fanns så många halm- eller båstak. Troligare är väl att det ursprungliga namnet varit Båtstad på grund av här från urminnes tider rådande livlig sjöfart. Om än Båstad liksom alla skånska städer och byar förr hade många halmtak, så är säkert att invånarna på senare år följt med sin tid och ännu bättre blir det väl sedan vi genom järnväg trätt i närmaste beröring med den övriga civiliserade världen. Köpingen blir för varje år mer besökt av badgäster och verkliga förnämheter vistas här under sommarmånaderna. För en badort är ett tidsenligt hotell av yttersta vikt, men tyvärr lämnar det härvarande mycket övrigt att önska. Det är inte tidsenligt vare sig när det gäller priser eller betjäning och dock har man numera endast ett par timmars väg till Helsingborg, där priserna på hotellen liksom i Helsan är moderata, kyparna flinka och höfliga.

För någon tid sedan överraskades vi här av att se ett större fartyg styra kurs mot Båstad, emellanåt lössande ett skott, vilket fick många att rysa, ty något sådant har inte hänt sedan en rysk korvett för några år sedan mot sin vilja gästade oss, sittande på grund härutanför. Nu var det svenska korvetten Saga, som kastade ankar under land. Officerarna landstigare. Brådt blev det, det skulle naturligtvis bli bal, ungmöer och mammor med svängde omkring med de ståtliga officerarna. Skada bara att nöjet var så kort och att man har så lite utsikt till att förnya det. Kanske är det dock så bäst, om vi vilja behålla våra vackra båstadsflickor för oss själva, ty hade örlogsmännen fått grassera länge här, så hade väl knappast ett hjärta varit fritt.

För någon tid sedan reste några båstadsboer till det närbelägna Laholm för att bevista torgdagen. På denna var som vanligt all utskänkning av spirituosa förbjuden, vilket hade den vanliga påföljden att nästan alla marknadsbesökande hade brännvinsflaskor med sig och söp alldeles förskräckligt. Stadens polisbetjänt är känd för att ha mycket dåligt ölsinne och när vi skulle resa hem från marknaden trängde sig en blixtfull, grovt byggd karl trots våra protester in i vår kupé, varpå han strax utför i okvädningsord och under hela vägen flitigt anlitade den medhavda brännvinsflaskan. Vi fick veta att denna man var en länsman, som varit inne i staden, förmodligen för att upprätthålla ordningen.