8 oktober 1887

Brefkort från Båstad.(Till Laholms nya Tidning.) Något borde man väl i alla fall säga för att fördrifva tystnaden, för det var tusan hva' det har blifvit tyst i Båstad sedan sommaren och badgästerna ha försvunnit, jag vågar nästan slå mig i backen på, att jag skall kunna gå köpingen rundt tre gånger utan att träffa på en mensklig varelse. Alla hvardagar lika, och söndagen, hva' skall man då göra? lika enformigt, man kan då möjligtvis träffa på eller rättare sagt få se ett och annat tarfligt hvardagsansigte, men det också allt. Några nyheter höras aldrig till, om man ej vill anse som nyhet, det Båstads drängar om söndagsqvällarne ställer till s. k. hundfröjd med ty åtföljande slagsmål, men vore jag polis, så skulle jag visa dem att sådanfröjd är förbjuden och att resande böra få färdas från och till stationen med helt hufvud; Äfvensom att låta saken, som ej stå dem i vägen, blifva på sin plats samt oförderfvadt, ty nu sedan det är stängdt å Pershög och inga främlingar mer gå deras rätt förnär, inga älskogskranka pigor finns för hvilka de, på knä med klappande hjärta och nyanlagd mullbänk i allsköns tysthet emellan tre och fyra ögon, skall förklara sin obegripliga käderlek, så kunna de gerna, då de ej kan styra sina syndiga klometer, hålla sig derifrån. Vore jag Ludv. Schweitz så skulle jag lägga Räfsaxar öfver allt deruppe - med påskrift förstås (så att ej hyggligt folk riskerade komma i dem) - för okynniga lymlar - ja ja, jag vet nu inte, kanhända brukas inga påskrifter på Räfsaxar, roligt vore i alla fall att få tag i dem eller de som utöfvar oskicket «Kalle Glader« brukade förr i verlden, införa båstadsdrängarnes mandater i Båstads-tidningen och det gjorde godt, men nu hörs han aldrig utaf. Hvar finns Kalle Glader? m. n.

Brefkort från Båstad. (Till Laholms nya Tidning.)

Något borde man väl säga för att bryta tystnaden, för det har varit alldeles tyst i Båstad sedan sommaren och badgästerna försvunnit. Jag vågar nästan säga att jag skulle kunna gå genom köpingen tre gånger utan att träffa en enda människa. Alla vardagar är lika, och söndagen — vad ska man göra? Lika enformigt. Man kan möjligtvis träffa på någon vardaglig ansikte, men det är allt. Ingen nyhet hörs till, om man inte räknar det som nyhet att Båstads drängar på söndagskvällarna håller på med s.k. hundfröjd med därpå följande slagsmål. Men om jag var polis skulle jag visa dem att sådan fröjd är förbjuden och att resenärer bör få färdas från och till stationen utan att bli misshandlade. Liksom att låta det som inte är deras angelägenhet vara i fred och oförstört. För nu när det är stängt på Pershög och inga främlingar längre går deras väg, finns inga älskogskranka pigor för vilka de, på knä med klappande hjärta och nylagd mullbänk i all tysthet mellan tre och fyra ögon, ska kunna förklara sin obegripliga kärleksplåga. Då kan de väl, när de inte kan styra sina syndiga benen, hålla sig borta därifrån. Om jag var Ludv. Schweitz skulle jag lägga räfsaxar över allt där uppe — med inskrift förstås, så att anständigt folk inte riskerade komma i dem — för dessa okunniga lymlar. Ja, ja, jag vet inte, kanske använder man ingen inskrift på räfsaxar ändå. Roligt vore det att få tag i sådana eller de som utövar detta dåligt uppförande. "Kalle Glader" brukade förr införa Båstadsdrängarnas mandater i Båstads-tidningen, och det gjorde gott. Men nu hörs han aldrig från sig. Var finns Kalle Glader?

m. n.