5 januari 1888

Skånska telefonnätetär, såsom vi förut omnämt, med detta års ingång utsträckt till Båstad och Torekow, hvilka båda platser sålunda numera hafva kommunikation icke allenast med nämda telefonnät utan äfven med verldstelegrafnätet. I Båstad är abonnentantalet för närvarande just icke synnerligen stort - ännuendast 9 abonnenter inclusive Skottorp - och i Torekow fins blott en enda abonnent, nemligen handelsfirman Ekman & son, men denna abonnent har erhållit telegrafstyrelsens medgifvande att mot afgift betjena allmänheten såväl medels telefonering af vanliga telefonsamtal som ock medels telefonering af telegram, hvilka böra vara adresserade »Engelholm telefon Torekow» för att nå vederbörande adressater i Torekow med omnejd. Anläggningen af denna telefonförbindelse, som kommit till stånd på några få veckor, sedan det blifvit bekant, att Laholms telegrafstation, med hvilken förstnämda platser haft en tillfällig, likaledes af telegrafverket anordnad telefonförbindelse, skulle med 1888 års ingång tillslutas, vittnar onekligen om stort tillmötesgående af telegraf-styrelsen. Här kan nemligen icke i något afseende bli tal om fördelar för telegrafverket, men deremot om så mycket större för dessa orter, hvilka hvar för sig ej sakna en viss betydelse: Båstad såsom en uppblomstrande badort och Torekow såsom en i särskilda fall vigtig plats för sjöfarten. Staten tog för något år sedan Båstad- och Torekowboarnes telegrafstationer, men har nu gifvit dem både telegraf- och telefonförbindelser i utbyte. Telegrafstyrelsens sätt att tillhandagå en allt mer fordrande allmänhet förtjenar allt erkännande. Det torde blifva fråga om huruvida telegrafverket framgent skall lika tidsenligt som hittills kunna fylla sin bestämmelse, om det kommer att sammanslås med postverket, hvarför röster nu åter börjat höjas. Det framhålles att en sådan sammanslagning skulle medföra besparing. Må så vara; synnerligen betydande blefve den dock sannolikt ej. Men alldeles säkert är, att den telegraferande och telefonerande allmänheten skulle i väsentlig grad komma att lida derpå. Telegraftjensten kräfver erfarna och tekniskt bildade tjenstemän, som postverket ej kan erbjuda, och det har i andra länder, der poststationsföreståndare äfven hafva till åliggande att ombesörja telegraferingen, visat sig, att telegraftjensten behandlats som bisak och icke gjort det dermed afsedda gagnet. Så t. ex. i Norge, der smärre stationer skötas af posttjenstemän. Telegrafen har der förlorat sin ursprungliga och egentliga egenskap af ögonblicklig kommunikation. Äfven i Tyskland är förhållandet i icke ringa mån sådant; det hör numera ej till undantagen, att man der reser nästan lika hastigt som man telegraferar. Såsom hufvudargument för telegrafverkets sammanslagning med postverket framhålles, som nämdt, besparingen af tjenstemän, då smärre stationer skulle kunna skötas af endast en sådan. Men detta skäl har numera ännu mindre betydelse än förut, sedan det blifvit ådagalagdt att telegrafverket ej behöfver någon tjensteman alls på smärre stationer. Telegrafverket behöfver omregleras, men på ett annat och mera tidsenligt sätt, nemligen så, att det tager om hand telefon-saken i hela riket efter mönster från Skåne. Då komme alla små telegrafstationer att försvinna och ersättas af telefonstationer, hvilka ej kosta staten ett öre och hvilka, efter den erfarenhet som här gjorts, göra samma, om ej bättre, gagn som telegrafstationer med några få timmars daglig tjenstgöringstid. Båstads och Torekows nyss färdiga och flera under senare åren i Skåne öppnade telefonstationer äro härpå slående bevis. Men, invänder man, den enskilde får i Skåne betala denna anordning med en telefonafgift, som måhända ej motsvaras af gagnet. Härpå svaras, att ju ingen tvingar den enskilde att skaffa sig telefon, om han ej sjelf vill. Frågar man emellertid dem, som ingått i vårt skånska telefonnät, huruvida de finna sig besvikna i sina förväntningar om nyttan deraf, torde svaret temligen allmänt utfalla nekande. Ett kunde de nog önska: att afgiften sattes lägre; och det lider väl ej tvifvel, att icke så kommer att ske, så snart förhållandena medgifva nedsättning. Men Rom byggdes icke på en dag, och den hastiga utvecklingen af telefonsaken i Skåne har sannolikt ej kunnat försiggå utan betydliga kostnader.

Skånska telefonnätet

Det skånska telefonnätet har, som vi tidigare nämnt, från årsskiftet utvidgats till Båstad och Torekow. Båda platserna har nu kommunikation inte bara med telefonnätet utan även med världstelegrafnätet. I Båstad är abonnentantalet för närvarande inte särskilt stort — ännu endast 9 abonnenter inklusive Skottorp — och i Torekow finns bara en enda abonnent, nämligen handelsfirman Ekman & son. Denna abonnent har fått telegrafstyrelsens tillåtelse att mot avgift betjäna allmänheten både genom telefonsamtal och genom telefonering av telegram, som bör adresseras »Engelholm telefon Torekow» för att nå mottagare i Torekow och närliggande område.

Anläggningen av denna telefonförbindelse, som kom till stånd på några få veckor efter det att det blev känt att Laholms telegrafstation — med vilken dessa platser hade en tillfällig telefonförbindelse ordnad av telegrafverket — skulle stängas från 1888 års början, vittnar onekligen om ett stort tillmötesgående från telegrafstyrelsens sida. Det kan här inte på något sätt bli tal om fördelar för telegrafverket, utan i stället om betydande fördelar för dessa orter, vilka var för sig har en viss betydelse: Båstad som en växande badort och Torekow som en för sjöfarten viktig plats. Staten övertog för några år sedan Båstad- och Torekowbornas telegrafstationer, men har nu gett dem både telegraf- och telefonförbindelser i utbyte.

Telegrafstyrelsens sätt att möta en allt mer krävande allmänhet förtjänar all erkänsla. Frågan är huruvida telegrafverket i framtiden ska kunna fylla sin uppgift lika tidsenligt som hittills, om det skulle slås samman med postverket — något som nu börjar diskuteras på nytt. Det hävdas att en sådan sammanslagning skulle spara pengar. Så kan det vara; men betydande besparingar torde det dock inte bli. Men helt säkert är att den telegraferande och telefonerande allmänheten skulle lida väsentligt av det. Telegraftjänsten kräver erfarna och tekniskt utbildade tjänstemän, som postverket inte kan tillhandahålla. I andra länder där poststationsföreståndare även sköter telegraferingen har det visat sig att telegraftjänsten behandlas som en bisak och inte fyller sitt syfte. Så till exempel i Norge, där mindre stationer sköts av posttjänstemän. Där har telegrafen förlorat sin ursprungliga egenskap av omedelbar kommunikation. Även i Tyskland är förhållandet i betydande mån sådant; det är långt ifrån ovanligt att man där reser nästan lika snabbt som man telegraferar.

Huvudargumentet för telegrafverkets sammanslagning med postverket är, som nämnts, besparingen av tjänstemän, då mindre stationer skulle kunna skötas av endast en person. Men detta skäl har nu än mindre betydelse än tidigare, sedan det visats att telegrafverket inte behöver någon tjänstemän alls på mindre stationer. Telegrafverket behöver omorganiseras, men på ett annat och mer tidsenligt sätt: genom att det tar hand om telefonsaken i hela riket efter mönster från Skåne. Då skulle alla små telegrafstationer försvinna och ersättas av telefonstationer, som inte kostar staten något och som, enligt den erfarenhet vi gjort här, fyller samma eller ännu bättre ändamål än telegrafstationer med några få timmars daglig tjänstgöring. Båstads och Torekows nyss färdiga stationer och flera andra som öppnats under senare år i Skåne är slående bevis härför.

Men, invänder man, den enskilde måste i Skåne betala denna anordning med en telefonavgift som möjligen inte motsvaras av nyttan. Härtill svaras att ingen tvingar den enskilde att skaffa sig telefon om han inte själv vill. Frågar man däremot dem som är anslutna till vårt skånska telefonnät huruvida de är besvikna på nyttan av det, torde svaret helt allmänt bli nekande. En sak kunde de väl önska: att avgiften var lägre. Och det råder väl ingen tvekan om att så kommer att ske så snart förhållandena tillåter det. Men Rom byggdes inte på en dag, och den snabba utvecklingen av telefonsaken i Skåne har sannolikt inte kunnat ske utan betydande kostnader.