25 februari 1888

Båstad den 17 februari 1888. Wiedersehen -- ja, detta lilla ord innebär gan-ska mycket, men öfversättes efter bokstafven rätt och slätt med - återses; och det ser knappast ut som om ni skulle få återse undertecknad i spalterna – detta af den orsak att under vår nu rådande »döda säsong» ingenting finnes att omtala, som kan vara af intresse; men vänta bara till sommaren då det blir grönt och grannt, då vårt härliga, mångbe-sjungna Pershög återfått sin löfskrud, då Kattegats böljor bli användbara som rekreationsmedel för sjuklingar och konvalescenter från när och fjerran - d. v. s. när vi hunnit samla våra 500 badgäster - och när Schweitz fått allting i ordning och »immer elegant» både på Pershög och nere vid badhuset, då - usch! det riktigt käns kallt utefter ryggen när jag bara tänker på'et - skall det bli annan rutsch i Båstadsnotiserna. Apropos Schweitz kan jag nämna att till alla öfriga försköningar, som han verkställt nere vid sjön, han gjort en storartad början till en ytterligare uppsnyggning af platsen omkring samt vester om badhuset, varmbadhuset naturligtvis; så är t. ex. den gamla vallen åt sjön terrasserad till promenad med allé af ståtlige lönn- och kastanjeträd, krocketplanen inhägnad af buskager m. m., allt tydande på god smak och arrangeringsförmåga ; hittills finnes å anläggningen i sin helhet utplantade cirka 20,000 träd och buskar. Önskligt vore att anläggningarne måtte få vara i fred, hvilket ej var fallet i fjol, strax efter säsongens slut: en stor del friska grenar bortsågades vid grottorna och på andra ställen i parken, låsarne för dansbanan sönderbrötos och fönsterrutor blefvo inslagna i restaurationsbygg-naden, det lyckades ej vederbörande polismyndighet att befordra våldsverkarne till välförtjent straff.

Sedan nära 14 dagar tillbaka har här varit ett ypperligt slädföre. På många år har det ej här i trakterna erbjudits så godt tillfälle att använda slädarne som nu, de ha också varit flitigt i bruk. Åtskilliga slädparti ha anländt hit under »flygande fanor och klingande spel», - gjort en runda på Stortorget, samt halt utanför hotellet för att ta sig en »svängom» i stora salen, som källarmästaren upplåter gratis vid dylika tillfällen - naturligtvis i förväntan på en desto lifligare omsättning. Laholmsbugten ligger, då detta skrifves, fullpackad med drifis, hvars försvinnande motses med längtan af platsens fiskare, isynnerhet som isen ej med säkerhet kan trafikeras, i hvilket fall fiske med pik kunde idkas. En lefvande säl flöt häromdagen i land vester om bron i sällskap med ett par fastfrusna vildänder; sällskapet omhändertogs af en fiskare, som inte kunde klaga öfver sin dagspeng den gången.

Sedan sista meddelandet ha vi haft cirkus här; visst ingenting storartadt. Bland de uppträdande tilldrog sig fröken Louise Bono största uppmärksamheten för sin otroliga vighet, hon kallades också ormmenniskan. En af källarmästarens feminina tjensteandar i köket fattades af ett okufligt begär att medfölja truppen; en natt lät hon enlevera sig och anlände lyckligt och väl till Vestra Karup, der truppen stannade för att ge några föreställningar. Här skulle början naturligtvis göras med hennes utbildning för cirkusyrket. Björndans skulle naturligtvis genast anbringas å programmet, men vid tanken på köket kom hon - köksan - att reflektera si så här: Du hafver båd' vispar och slefvar, du hafver hvad köket tillhör och dertill två ögon som skelar, o, köksbjörn hvad önskar du mer, drog desslikes en suck, svor se'n vid alla V. Karups kopparkastruller att hata konstberideriet - skuddade sågspånen af sina fötter och kom tillbaka igen för att ge sig ut på andra äfventyr. Jo jo men! »sådant inträffar ofta på sjön» - sa' bonden, välte med hölasset.

Den 24 februari. Då med anledning af tåghinder rubbning i postgången, sistl. torsdag och fredag, uppstått, förmodar jag att mitt senaste meddelande blifvit försenadt, hvarför det kanske kan vara på sin plats att med några rader tillöka samma. Apropos tåghinder kan jag nämna att snö, som naturligtvis varit orsaken, ligger emellan Förslöfs och Grefvie station i drifvor, på flera ställen cirka 200 fot långa samt lika höga som telegrafstolparne, detta enligt utsago af en af jernvägstjenstemännen på platsen. Den första dagen snöhinder inträffade hade Förslöf varit i behof af ett hôtel »à la Båstad» för att på hyggligt sätt kunna herbergera de resande som måste stanna öfver; antalet uppgick till inemot 50. Vår »Schweitzerhydda» fick också en släng af slefven minsann, i det cirka ¼ tjog expediter - naturligtvis oberäknadt de respektive herrarnes betjening - måste öfvervintra här några dagar; jag hoppas att de ej kunde finna orsak att ångra sig öfver vistandet der; åtminstone hvad »magens kraf» beträffade vet jag då specielt att deras behof kunde bli fullt tillfredsstälda, och hvad öfrigt angår, t. ex. förströelse fins det ingen brist derpå heller: så ha vi en »dyrbar billard», klubbar och baler utan all ände. Eftersom man allt emellanåt nu under den härliga »före»-tiden får se i tidningarne meterlånga platsreferat öfver slädpartier, mindre märkvärdiga än våra, borde jag kanske nämna några ord om ett dylikt, som var arrangeradt här sistlidne lördag.Det var resp. »första klassen» af köpingens 1100 innevånare som voro ute och åkte, de andre två klasserna hade varit åstad ett par dagar förut - kanske af pur artighet? Tåget, som bestod af 20 slädor, somliga tvåspända, samlades på stortorgetoch stäldes kosan naturligtvis till Ö. Karup, dels derför att de andre kringliggande gästgifvare-gådarne, i hänseende till en starkt kuperad terräng, äro olämpliga att taga till mål för en dylik färd.

Efter att i Ö. Karup ha inmundigat kaffe med »avec» anträddes återresan omedelbart, och var sällskapet tillbaka på utgångsplatsen vid 5-tiden; det hela tog sig ståtligt ut. Färden försiggick utannågon som helst den allra lilla näpnaste »kuller-bylta», något som annars är så vanligt vid dylika tillfällen - nej! »säker hand och säkert öga»; så går det - egenskaper, som också utmärkte damernas körsvenner - kavaljererna. - Tillställningen fortsattes som vanligt med bal och supé på hotellet. Vid tonerna af gubben Berggrens fiol, assisterad af en utmärkt flöjt, fortgick dansen med polka, vals, gallop och française med »galna hopp», till kl. 1 på natten; det hela var utmärkt anordnadt, och stannar särskildt ungdomen i stor tacksamhet till de driftige arrangörerna, som äfven förut visat sig intresserade för dylika välbehöfliga förströelser.

Om jag inte missminner mig så inträffar för vår förre justitieminister - nej förlåt, han var bara på förslag dertill – jag menar »rolighetsminister», nu i dagarne en större bemärkelsedag; det gamla ordspråket säger: »bättre förekomma än före-kommas», och får jag på grund deraf framföra såväl min, som hans öfrige vänners här i Båstad lyckönskan. Tulle.

Båstad den 17 februari 1888.

Återses – ja, det lilla ordet betyder ganska mycket, men översatt ordagrant betyder det helt enkelt återses; och det ser knappast ut som om ni skulle få återse undertecknad i spalterna – detta för att under vår nu rådande »döda säsong» ingenting finns att berätta som kan vara av intresse; men vänta bara till sommaren då det blir grönt och vackert, då vårt härliga, mycket berömda Pershög återfått sitt löfverk, då Kattegats vågor blir användbara som rekreationsmedel för sjuklingar och konvalescenter från nära och långt – det vill säga när vi hunnit samla våra 500 badgäster – och när Schweitz får allt i ordning och »alltid elegant» både på Pershög och nere vid badhuset, då – oj! det riktigt känns kallt längs ryggen när jag bara tänker på det – ska det bli ett helt annat slags innehål i Båstadsnotiserna.

Apropos Schweitz kan jag nämna att förutom alla övriga förbättringar som han genomfört nere vid sjön, har han gjort en imponerande början till en ytterligare uppsnyggning av platsen omkring samt väster om badhuset, varmbadhuset naturligtvis; så är till exempel den gamla vallen mot sjön terrasserad till promenad med allé av statlika lönn- och kastanjeträd, krocketplanen inhägnad av buskar med mera, allt som tyder på god smak och arrangeringsförmåga; hittills finns på anläggningen i sin helhet planterade cirka 20 000 träd och buskar. Det vore önskvärt att anläggningarna skulle få vara i fred, vilket inte var fallet förra året, strax efter säsongens slut: en stor del friska grenar sägsågades vid grottorna och på andra ställen i parken, låsen på dansbanan förstördes och fönsterrutor slogs in i restaurationsbyggnaden, och det lyckades inte vederbörande polismyndighet att föra våldsverkarna till välförtjänt straff.

Sedan närmare 14 dagar tillbaka har här varit utmärkt slädfäre. På många år har det här i området inte erbjudits så bra tillfälle att använda slädar som nu, och de har också använts flitigt. Flera slädpartier har anlände hit under »viftande fanor och spel», gjort en runda på Stortorget och stannat utanför hotellet för att ta sig en »svängom» i stora salen, som källarmästaren låter användas gratis vid sådana tillfällen – naturligtvis i förväntan på en desto livligare omsättning.

Laholmsbugten ligger, då detta skrivs, fullpackad med drivis, vars försvinnande motses med längtan av platsens fiskare, särskilt som isen inte med säkerhet kan användas för färd, i vilket fall fiske med pik kunde utövas.

En levande säl flöt häromdagen i land väster om bron tillsammans med ett par fastfrusna vildänder; sällskapet omhändertogs av en fiskare, som inte kunde klaga över sin dagspeng den gången.

Sedan senaste meddelandet ha vi haft cirkus här; visst ingenting imponerande. Bland de uppträdande tilldrog sig fröken Louise Bono största uppmärksamheten för sin otroliga smidighet, hon kallades också ormkvinnan.

En av källarmästarens kvinnliga tjänstefolk i köket fattades av ett okontrollerat begär att följa med truppen; en natt lät hon flytta sig och anlände lyckligt fram till Vestra Karup, där truppen stannade för att ge några föreställningar. Här skulle naturligtvis börja hennes utbildning för cirkusyrket. Björndans skulle naturligtvis genast föras in på programmet, men när hon tänkte på köket kom hon – köksflickan – att reflektera så här: Du har både vispar och skedar, du har vad köket kräver och dessutom två ögon som skelar, å, köksbjörn vad önskar du mer, drog desslikes en suck, svor sedan vid alla V. Karups kopparkastruller att hata artistyrket – skakade av sågspånen från sina fötter och kom tillbaka igen för att ge sig ut på andra äventyr.

Jo jo visst! »sådant inträffar ofta på sjön« – sa' bonden, välte med hölasset.

Den 24 februari.

Då med anledning av tåghinder uppstod förändring i postgången, senast torsdag och fredag, förmodar jag att mitt senaste meddelande blivit försenat, varför det kanske kan vara på sin plats att lägga till några rader till detsamma.

Apropos tåghinder kan jag nämna att snö, som naturligtvis varit orsaken, ligger mellan Förslöfs och Grefvie station i snödrifvor, på flera ställen cirka 200 fot långa och lika höga som telegrafstolparna, detta enligt utsago av en av järnvägstjänstemännen på platsen. Den första dagen snöhinder inträffade hade Förslöf varit i behov av ett hotell »à la Båstad» för att på hyggligt sätt kunna härbärgera de resande som måste stanna över; antalet uppgick till närmare 50. Vår »Schweitzerhydda» fick också en portion snö naturligtvis, då cirka 1/4 tjog expediter – naturligtvis utan räkning av de respektive herramas betjäning – måste övervintra här några dagar; jag hoppas att de inte kunde finna orsak att ångra sig över vistandet där; åtminstone vad »magkravet» beträffade vet jag att deras behov kunde bli helt tillfredsställda, och vad övriga ting angår, till exempel förströelse, finns det ingen brist där heller: så ha vi en »dyrbar billard», klubbar och baler utan nummer.

Eftersom man allt emellanåt nu under den härliga »före»-tiden får se i tidningarna metrerlånga orts­rapporter över släd­partier, mindre märkvär­diga än våra, borde jag kanske nämna några ord om ett sådant, som var arrangerat här senast lördag.

Det var respektive »första klassen» av köpingens 1 100 invånare som voro ute och åkte, de två andra klasserna hade åkt ett par dagar förut – kanske av ren artighet? Tåget, som bestod av 20 slädar, några tvåspända, samlades på stortorget och riktades naturligtvis mot Ö. Karup, dels därför att de övriga närliggande värdshusstugor, med tanke på en starkt kuperad terräng, är olämpliga att välja som målpunkt för en sådan färd.

Efter att i Ö. Karup ha intaga kaffe med »tilbehör» anträddes återresan omedelbart, och var sällskapet tillbaka på utgångsstället vid 5-tiden; det hela tog sig ståtligt ut. Färden försiggick utan [...]

någon som helst den allra minsta närmaste »kullerbylta», något som annars är så vanligt vid sådana tillfällen - nej! »säker hand och säkert öga»; så går det - egenskaper som också utmärkte damernas körsvenner - kavaljererna. Tillställningen fortsatte som vanligt med bal och supé på hotellet. Vid tonerna av gubben Berggrens fiol, assisterad av en utmärkt flöjt, fortsatte dansen med polka, vals, gallop och française med »galna hopp» till kl. 1 på natten; det hela var utmärkt arrangerat, och ungdomen stannar särskilt i stor tacksamhet till de driftiga arrangörerna, som även tidigare visat sig intresserade av sådana välbehövliga förströelser.

Om jag inte missminner mig så inträffar för vår förre justitieminister - nej förlåt, han var bara på förslag därtill – jag menar »rolighetsminister», nu i dagarna en större anmärkningsvärd dag; det gamla ordspråket säger: »bättre förekomma än förekommas», och får jag på grund därav framföra såväl min som hans övriga vänners här i Båstad lyckönskan.

Tulle.