11 augusti 1888

Fyrverkare som lefver röfvare. För några dagar sedan uppenbarade sig här i staden - skrifver vår Laholms-korrespondent - en herre som med stor pathos å gator och torg, å källare och biljarder, presenterade sig såsom "artisten Mörke“ med en lång meritlista ofvanpå. Att haningått i nykterhetsförbund såsom afskräckande exempel, det glömde han omtala, men ansåg kanske det obehöfligt, då han bar skylten på sig. Efter att hafva fört ett värre lefverne på stadens restaurationslokaler, producerande sig med ett gaminspråk hvarå man sällan hör prof, om icke möjligen å de värsta buskrogar, beställt skjuts, som han ej brydde sig om att medfölja, när den framkom, försvann han i nattens tysta timma för att följande morgon ånyo blixtfull visa sig i omgifningarne och kl. ½ 2 e. m. var han mogen för att under hedersvakt bli eskorterad till sitt sofgemak å rådhusets nedre våning. Väl mornad, ville man litet närmare ha reda på hans antecedentia och befans "Mörke" egentligen vara en Carl Julius Backer från Linköping, som, född 1853, för några år sedan härifrån enleverade 2 unga flickor, af hvilka dock den ena redan i Falkenberg hemtades hem, men den andra fortsatte sammanlefnaden med honom. Senare på dagen inlopp underrättelse om att herr Mörke i Båstad, der han på senare tiden haft sin bostad, i onsdags kommit i ovänskap med sin hustru (?) och under grälet slungat en slidknif mot henne, hvilken hon dock vek undan för, med den påföljd att den i stället träffade hans ena dotter i ryggen. Denna måste härför afföras till Engelholms lasarett, der hon nu vårdas. Hr Mörke tog till schappen, medförande ett annat af sinabarn och anlände så till Laholm, såsom omnämndt är. Hustrun tog in gift och räddades endast genom hastigt tillkallad hjelp. "Hr fyrverkaren" blef nu hemskickad till Båstad - sin hemortsrätt lär han ha i Gefle - af myndigheterna här på platsen och blef naturligtvis mycket välkommen.

Fyrverkare som levde som rovare

För några dagar sedan dök det här i staden upp en herre som på gator och torg, i källare och biljarder presenterade sig som "artisten Mörke" med en imponerande meritlista, skriver vår Laholms-korrespondent. Att han varit medlem i ett nykterhetförbund som avskräckande exempel glömde han att nämna — kanske ansåg han det onödigt, då han bar märket på sig. Efter att ha levt ett mycket vilt liv på stadens restauranger, där han framförde sig med ett slangspråk som man sällan hör, utom möjligen på de värsta krogarna, beställde han en vagn som han inte gjorde sig några åtaganden om att följa med när den kom. Han försvann in i nattens tystnad för att nästa morgon plötsligt dyka upp igen i omgivningarna. Klockan halv två på eftermiddagen var han färdig att, under väktares eskortering, föras till sitt sovgemak på rådhusets nedre våning.

På morgonen ville man veta mer om hans bakgrund. Det visade sig att "Mörke" egentligen var Carl Julius Backer från Linköping, född 1853. För några år sedan hade han från här tagit två unga flickor med sig, men den ena hämtades redan hem till Falkenberg, medan den andra fortsatte att leva tillsammans med honom.

Senare samma dag kom underrättelse om att Mörke i Båstad, där han på senare tid bott, på onsdagen hamnat i konflikt med sin hustru (?) och under grälet slunga en slidkniv mot henne. Hon undvek dock, och kniven träffade i stället hans ena dotter i ryggen. Dottern måste därför föras till Engelholms lasarett, där hon nu vårdas. Mörke tog till flykten med ett av sina barn och kom så till Laholm, som nämnts. Hustrun tog in gift och räddades endast genom omedelbar hjälp. "Herr fyrverkaren" skickades därefter hem till Båstad av myndigheterna här på orten — sin hemort sägs han ha i Gävle — och blev naturligtvis mycket välkommen.