15 mars 1889

Tam fisk död. Till Höganäs tidning skrifves: Källarmästare Ludvig Schweitz i Båstad hade i hamnen derstädes vid sommarens början förra året fångat en liten fisk, s. k. »suttare», hvilken blef släppt i springvattnets basin i Pershög der han sedan trifdes alldeles förträffligt. Af alla de, som under sommarmånaderna besöka Pershög, fans det ingen som icke skulle bort och se den ovanligt krya fisken, hvilken slutligen blef så tam, att han, vid minsta vink kom upp i vattenytan ochemottog födoämnen ur den gifvande menniskohanden och till och med tillät en liten smekning med handen långs ryggen. Sedan sommaren var slut och Pershög stängdes, blef liten fisk upptagen och fick utbyta den rymliga basinen mot en liten vattenspann, hvilken under vintern haft sin plats i gästgifvaregårdens kök. Fisken har emellertid funnit sig mycket väl i det trånga farvattnet och blef slutligen så tam att han, då man körde handen ned i spannen kom och lade buken mot densamma för att hvila sig. För några dagar sedan då Schweitz skulle se till sin älskling hade döden befriat honom från fångenskapen. Anledningen viste ingen, kanhända hade han dött af hjertslag, kanhända hade han blifvit förgiftad .- Fisken, som liknade en mört, var alldeles fjellfri och vägde, då han blef fångad 1/4 skålpund, men vid sin död 1 ½ skålpund - gammal vigt.

Tam fisk död. Till Höganäs tidning skrivs: Källarmästare Ludvig Schweitz i Båstad hade i hamnen där vid sommarens början förra året fångat en liten fisk, så kallad »suttare», vilken släpptes i springvattenbassängen i Pershög där han sedan trivdes utmärkt. Av alla de som under sommarmånaderna besökte Pershög fanns det ingen som inte ville se den ovanligt livlig fisken, vilken slutligen blev så tam att han vid minsta vink kom upp i vattenytan och mottog föda ur människohanden och även tillät en liten smekning med handen längs ryggen.

Sedan sommaren var slut och Pershög stängdes blev liten fisk upptagen och fick byta den rymliga bassängen mot en liten vattenspann, vilken under vintern hade sin plats i gästgifvaregårdens kök. Fisken hade emellertid trivts mycket väl i det trånga farvattnet och blev slutligen så tam att han när man förde handen ned i spannen kom och lade buken mot densamma för att vila sig. För några dagar sedan då Schweitz skulle se till sin älskling hade döden befriat honom från fångenskapen. Anledningen visste ingen, kanske hade han dött av hjärtslag, kanske hade han blivit förgiftad. Fisken, som liknade en mört, var helt fjällfri och vägde då han blev fångad 1/4 skålpund, men vid sin död 1 ½ skålpund — gammal vikt.