2 augusti 1889

"Storingarne" eller torparen Johannes Johansson och hans son August - andre sonen Andreas blef, som man vet, i vintras hastigt förpassad ur tiden af smeden Anders Nilsson i Bjerröd - börja nu åter - säger Engel-holms Tidning - låta tala om sig i bygderna på ett sätt som för dem sjelfva är föga smickrande. Sålunda infunno de sig begge i Båstad sistlidne lördag och började, fulla som de voro, att efter vanan slåss och ofreda folk. Slutligen måste polisen inskrida och högg August i kragen, under det den äldre Johansson åkande skyndade från platsen. Men den gripne var icke sinnad att få sina spritångor bortdunstade inom häktets fridfulla område, hvarför han i en hastig vändning krängde rocken af sig och gnodde sin kos, lemnande åt ordningens upprätthållare att afgöra hur med den sålunda vunna segertroféen skulle förfaras. En annan dag helt nyligen kom store Johannes i gräl med en smed i Grefvie. Denne, liten till kroppen men modig och argsint, afgjorde helt plötsligt krakelet genom att låta en jernstång på ett mycket hastigt sätt närma sig Johanssons hufvudknopp, så att ett stort sår uppkom, hvarur blodet ymnigt forsade. Nödtorftigt förbunden, skyndade den förnärmade »storingen» sig hem efter bössan och uppmanade sonen att följa med, så skulle de »knäppa sme'n». Någon »knäppning» blef dock inte af den gången.

"Storingarne" eller torparen Johannes Johansson och hans son August – andre sonen Andreas blev, som man vet, i vintras hastigt förpassad ur tiden av smeden Anders Nilsson i Bjerröd – börjar nu åter, säger Engelhols Tidning, låta tala om sig i bygderna på ett sätt som för dem själva är föga smickrande. Sålunda infunno de sig båda i Båstad sistlidne lördag och började, fulla som de var, att efter vanan slåss och oreda folk. Slutligen måste polisen inskrida och högg August i kragen, under det den äldre Johansson åkande skyndade från platsen. Men den gripne var inte sinnad att få sina spritångor bortdunstade inom häktets fridfulla område, varför han i en hastig vändning krängde rocken av sig och gnodde sin ko, lämnande åt ordningens upprätthållare att avgöra hur med den sålunda vunna segertroffén skulle förfaras.

En annan dag helt nyligen kom store Johannes i gräl med en smed i Grefvie. Denne, liten till kroppen men modig och argsint, avgjorde helt plötsligt krakelet genom att låta en järnstång på ett mycket hastigt sätt närma sig Johanssons huvudknopp, så att ett stort sår uppkom, varifrån blodet ymnigt forsade. Nödtorftigt förbunden, skyndade den förfördelad "storingen" sig hem efter bössan och uppmanade sonen att följa med, så skulle de "knäppa sme'n". Någon "knäppning" blev dock inte av den gången.