7 januari 1890

"Ett skolrådsbeslut." Under ofvanstående rubrik har i nr 1 af denna tidning en insändare med signaturen R. sagt sig vilja beriktiga en af någon hr Sn N. i något föregående n:r införd notis under samma rubrik. Som detta i mycket myndig ton hållna s. k. beriktigande tili stor del icke är rigtigt utan i stället vileeledande, och det dessutom i lätt tydbara ordalag åt undertecknad ger åtskilliga hugg, torde redaktionen välvilligt lemna plats för nedanstående genmäle. Trots hr R:s påstående står det dock fast, att läraren vid berörda skola af sina löneförmåner erbjudit sig afstå 50 kr. för den föreslagna mellanskolan, alldenstund han skriftligen afsagt sig den ersättning af 75 kr., som utgår för den 9:de läsmånaden, den s. k. öfverläsnings-månaden, men förbehållit sig att utom den ersättning af 75 kr., han erhåller af staten för slöjdundervisningen, skolkassan skulle för sin del för samma undervisning betala 25 kr., såsom vid andra slöjdskolor i regel sker. Härvid skulle sålunda, såsom vid ringa eftertanke inses, uppstå en skilnad af 50 kr. utgörande lärarens kontanta uppoflring för den projekterade skolan .. Att nu hr R. i såväl sitt "beriktigande" som - hvilket är ännu mindre försvarligt af just honom - vid annat offentligt tillfälle förklarar det vara lärarens mening att blifva befriad från öfverläsningen, så är detta lindrigast sagdt, taktlöst, då han borde veta, att en sålunda reglementerad öfverläsning icke vid första nyck hvarken af läraren eller skolrådet kan utan vederbörande myndigheters hörande slopas. - I parentes torde få nämnas, att ledamöterna i åsyftade församlings skolråd öfver hufvud taget, och isynnerhet dess ordförande, visa erkännansvärdt intresse för såväl skolväsendets som lärarepersonalens löneförbättringar och hoppas vi derför på en god lösning af omskrifna fråga. - Då hr R. gör S. N. uppmärksam på att han utom de 50 kr., med hvilka skolkassan skulle bidraga till den föreslagna lärarinnans lön, ock borde tagit i beräkning bränsle för skolan och lärarinnan, så är detta nog på sin plats. Beträffande lärjungoantalet tarfvas den beriktigande upplysningen, att det under förlidet år varit 75 och de närmast föregående åren 80, 85 och 90, men blir under detta år minst 87, såsom af de under förliden december hållna årsexamina och flyttningarna framgår. Som nu på senaste åren skolgången varit temligen jemn, så att i det närmaste hela det inskrifna barnantalet varit närvarande under hela läsåret, som i detta skoldistrikt sammanfaller med kalenderåret, inses lätt, att läraren icke sjelf kan vara till freds med det resultat, som vinnes vid samtidig undervisning af så många till fyra olika åldersklasser hörande barn. - Vidare vilja vi taga till pröfning hr R:s hänvisning till skattebördorna inom samhället och förmena då, att det är icke endast med dessa för ögonen som hr R. protesterar mot den föreslagna förbättringen i skolväsendet, utan att härvid ock andra denna gång omnämda hänsyn torde medverka. Och att någon viss enskild samhällsmedlem skulle ha varit föremål för "välvillig skonsamhet" vid skattetaxeringen, kan då icke undertecknad, huru gerna han än ville, tillämpa på sig, alldenstund han, fastän hans ordinarie lön, kofoders· och öfverläsningsersättning oberäknade, hittills utgjort 600 kr., likväl för förlidet år skattar efter 900 kr. taxerad inkomst utan att klaga. - I som vi tro mångas intresse vilja vi till sist uttala den meningen, att om den dagen någon gång inträffade, då skolråden förmådde sina lärare att aldrig mer framställa några önskningar om förbättringar i skolväsendet, den dagen icke vore församlingarnas lyckligaste. Båstad den 4 Januari 1890. Linderberg.

Ett skolrådsbeslut.

Under ovanstående rubrik har i nr 1 av denna tidning en insändare med signaturen R. sagt sig vilja rätta en notis som infördes av någon hr Sn N. i något tidigare nummer under samma rubrik. Eftersom detta i mycket myndig ton hållna så kallade rättande i stor del inte är riktigt utan i stället vilseledande, och det dessutom på lätt urskiljbara sätt ger undertecknad flera hugg, bör redaktionen välvilligt lämna plats för nedanstående genmäle.

Trots hr R:s påstående står det dock fast att läraren vid berörda skola av sina löneinkomster erbjudit sig avstå 50 kr. för den föreslagna mellanskolan, eftersom han skriftligen avsagt sig den ersättning på 75 kr. som utgår för den nionde läsmånaden, den så kallade överläsningsmånaden, men förbehållit sig att utöver den ersättning på 75 kr. som han erhåller av staten för slöjdundervisningen skulle skolkassan för sin del för samma undervisning betala 25 kr., såsom vid andra slöjdskolor enligt regel sker. Härvid skulle således, såsom vid ringa eftertanke inses, uppstå en skillnad på 50 kr. utgörande lärarens kontanta uppoffring för den projekterade skolan.

Att hr R. i såväl sitt "rättande" som — vilket är ännu mindre försvarligt av just honom — vid annat offentligt tillfälle förklarar att det vara lärarens mening att bli befriald från överläsningen, så är detta lindrigast sagt, taktlöst, då han borde veta att en således reglementerad överläsning inte vid första tillfälle vare sig av läraren eller skolrådet kan utan vederbörande myndigheters hörande upphöras. I parentes torde få nämnas att ledamöterna i åsyftade församlings skolråd över huvudtaget, och i synnerhet dess ordförande, visar erkännansvärt intresse för såväl skolväsendets som lärarepersonalens lönebättringar och hoppas vi därför på en god lösning av omskriven fråga. Då hr R. gör S. N. uppmärksam på att han utöver de 50 kr. med vilka skolkassan skulle bidra till den föreslagna lärarinnas lön även borde tagit i beräkning bränsle för skolan och lärarinnan, så är detta väl på sin plats. Beträffande elevantalet behövs den rättande upplysningen att det under förlidet år varit 75 och de närmast föregående åren 80, 85 och 90, men blir under detta år minst 87, såsom av de under förleden december hållna årsexamina och flyttningarna framgår. Eftersom nu på senare år skolgången varit ganska jämn, så att i det närmaste hela det inskrivna barnantalet varit närvarande under hela läsåret, vilket i detta skoldistrikt sammanfaller med kalenderåret, inses lätt att läraren inte själv kan vara till freds med det resultat som vinnes vid samtidig undervisning av så många till fyra olika åldersklasser hörande barn. Vidare vilja vi ta till prövning hr R:s hänvisning till skattebördorna inom samhället och förmena då att det inte endast är med dessa för ögonen som hr R. protesterar mot den föreslagna förbättringen i skolväsendet, utan att härvid även andra denna gång omnämnda hänsyn torde medverka. Och att någon viss enskild samhällsmedlem skulle ha varit föremål för "välvillig skonsamhet" vid skattetaxeringen, kan ju undertecknad, hur gerna han än ville, inte tillämpa på sig, eftersom han, fastän hans ordinarie lön, kost- och överläsningsersättning oberäknade, hittills utgjort 600 kr., likväl för förlidet år skattar efter 900 kr. taxerad inkomst utan att klaga. I som vi tro mångas intresse vilja vi till sist uttala den meningen att om den dagen någon gång inträffade då skolråden förmådde sina lärare att aldrig mer framställa några önskningar om förbättringar i skolväsendet, den dagen inte vore församlingarnas lyckligaste.

Båstad den 4 januari 1890. Linderberg.