7 oktober 1890

Hallandsås ochvattenfallen (Forts. fr. n:r 116). Ännu en vacker, skogbeväxt klyfta ofvanför en vattenqvarn med en liten qvarndam, och man stannar utanför Båstads sällsynt vackert belägna station. Här kan man sitta timtals blott för att njuta af utsigten öfver hafvet, Båstad och Hallandsås; man sitter liksom under en nästan lodrät skiffervägg på circa 200 fots höjd. Vi lemnade Laholm med kurirtåget kl. 1,36 och reste circa ½ timme upp förbi Båstads station, det enda ställe, der kurirtåget stannar, till Grefvie station, dit vi inträffade kl. omkring 2'2 e. m. Här qvarlemnade vi vårt bagage, bestående af en regnkappa, 2 öfverrockar (damer tillrådas att medtaga galoscher för vattenfallsvandringarne) och en 3 kg. stor Kasseforslax, som jag hade köpt i Laholm. Vi togo våra bicycler och redo åstad, först en liten fjerdingsväg på dålig väg, ständigt backe uppför tills vi nådde hufvudvägen öster om banan; strax derpå nådde vi passhöjden circa 600 fot, och härifrån, ja långt förut, njuter man af den mest storartade rundmålning: mot söder sågo vi i kikaren Hornbäcksskogen, Nakkehovedfyren och de vackra fyrbakarne vid Gillebie, Höganäs skorstenar och köping, Sundet, Kullen, hela Engelholmsbugten, staden Engelholm, Söderåsen, Svedberget o. s. v. Nu gick det nedåt med fart, men så kom det en fnurra på tråden; min son red bakerst; vi begynte en brant nedstigning, och min bicyclebroms ville ej verka tillräckligt, jag måste bromsa med benen och bromsen och hoppa af. Det gick bra, då jag, såsom öfvad skridskogångare och gammal sportsman, är temligen vig, men icke alltid lyckas detta vågstycke. Min son for förbi och stannade långt borta. Nu började ett vanskligt reparationsarbete, bromsstången hade gifvit sig vid den hårda bromsningen; den ville hvarken upp eller ned, och jag måste till hälften spoliera en norsk täljknif, som jag haft i 30 år, för att få en skruf till att gifva sig; det lyckades, och efter en god qvarts arbete var allt i ordning igen. Vi foro nu vidare och hade nu både vind, sol och höjden i ryggen, så att det gick nedåt med fart. Vägen är emellertid på sina ställen för brant, åtminstone för bicycler. Vi gingo derför, njutande af den hänryckande utsigten, med cyclarne bromsade. Vi stälde så dessa vid banvaktarestugan vid Axeltorp och gingo öfver höjden ned till vattenfallet. Vid grindvaktarestugan skär chausséen jernvägen; nu köra vi öfver banan öfver på den vestliga sidan af banvallen förbi qvarnen, fabriker, gårdar, ljungbackar o. s, v. i susande fart och nå Båstad, der vi stälde "hästarne" i en park vid första huset till venster i köpingen, der stenläggningen börjar. Huset bebos denna sommar af en dansk man, garfvare Massarschmidt, med hvilken vi hade slutit bekantskap på uppresan aftonen förut. Såsom bekant ligga många danskar i Engelholm och Båstad under sommaren. Vi gå ett stycke upp genom köpingen till den vackra skogen och paviljongen på Pershög; der var musik och senare bal på en öppen estrad för danslystne: Här träffade vi många danskar, njöto af den glänsande utsigten från altanen, stärkte oss med en utmärkt middag, sågo litet på dansen tillsammans med några danskar, helsade på afstånd till Laholm, Ysby kyrka, Renneslöfs d:o och vattenfallen samt körde så kl. 6¼ , pr bicycle tillbaka till Båstads jernvägsstation. Tåget gick kl. 6¾ . Vi foro för fjerde gången genom,Sinarpsdalen i den nedgående solens belysning med omvexlande skugga och solsken, togo våra öfverplagg och laxen på Grefvie station, kl. 8¼ är man i Helsingborg, och kl. 10,55 i Köpenhamn.

Hallandsås och vattenfallen (Forts. från nr 116).

Ännu en vacker, skogbeväxt klyfta ovanför en vattenkvarnn med en liten kvarndam, och man stannar utanför Båstads sällsynt vackert belägna station. Här kan man sitta timtals bara för att njuta av utsikten över havet, Båstad och Hallandsås; man sitter liksom under en nästan lodrät skiffervägg på cirka 200 fots höjd.

Vi lämnade Laholm med kurirtåget kl. 1,36 och reste cirka ½ timme upp förbi Båstads station, det enda ställe där kurirtåget stannar, till Grefvie station, dit vi anlände kl. omkring 2.02 e.m. Här lämnade vi vårt bagage, bestående av en regnkappa, 2 överrockar (damer tillrådes att medtaga galoscher för vattenfallsvandringarna) och en 3 kg stor Kasseforslax, som jag hade köpt i Laholm. Vi tog våra cyklar och red iväg, först en liten fjärdingsväg på dålig väg, ständigt uppför backe tills vi nådde huvudvägen öster om banan; strax därpå nådde vi passhöjden cirka 600 fot, och härifrån, ja långt förut, njuter man av den mest storartad rundmålning: mot söder såg vi i kikaren Hornbäcksskogen, Nakkehovedfyren och de vackra fyrbeakerna vid Gillebie, Höganäs skorstenar och köping, Sundet, Kullen, hela Engelholmsbugten, staden Engelholm, Söderåsen, Svedberget o.s.v.

Nu gick det nedåt med fart, men så kom det en fnurra på tråden; min son red bakerst; vi började en brant nedstigning, och min cykelbroms ville inte verka tillräckligt, jag måste bromsa med benen och bromsen och hoppa av. Det gick bra, då jag, såsom övad skridskogångare och gammal sportsman, är temligen vig, men inte alltid lyckas detta vågstycke. Min son for förbi och stannade långt borta. Nu började ett vanskligt reparationsarbete, bromsstången hade givit sig vid den hårda bromsningen; den ville varken upp eller ned, och jag måste till hälften förstöra en norsk täljkniv, som jag haft i 30 år, för att få en skruv till att ge sig; det lyckades, och efter en god kvarts arbete var allt i ordning igen. Vi for nu vidare och hade nu både vind, sol och höjden i ryggen, så att det gick nedåt med fart. Vägen är emellertid på sina ställen för brant, åtminstone för cyklar. Vi gick därför, njutande av den hänryckande utsikten, med cyclarna bromsade. Vi ställde så dessa vid banvaktarestugan vid Axeltorp och gick över höjden ned till vattenfallet. Vid grindvaktarestugan skär chaussén järnvägen; nu körde vi över banan över på den västra sidan av banvallen förbi kvarnen, fabriker, gårdar, ljungbackar o.s.v. i susande fart och nådde Båstad, där vi ställde "hästarnas" cyklar i en park vid första huset till vänster i köpingen, där stenläggningen börjar. Huset bebos denna sommar av en dansk man, garvare Massarschmidt, med vilken vi hade slutit bekantskap på uppresan aftonen innan. Såsom bekant ligga många danskar i Engelholm och Båstad under sommaren. Vi gick ett stycke upp genom köpingen till den vackra skogen och paviljongen på Pershög; där var musik och senare bal på en öppen estrad för danslystne. Här träffade vi många danskar, njöt av den glansande utsikten från altanen, stärkte oss med en utmärkt middag, såg lite på dansen tillsammans med några danskar, hälsade på avstånd till Laholm, Ysby kyrka, Renneslöfs d:o och vattenfallen samt körde så kl. 6¼ per cykel tillbaka till Båstads järnvägsstation.

Tåget gick kl. 6¾. Vi for för fjärde gången genom Sinarpsdalen i den nedgående solens belysning med omväxlande skugga och solsken, tog våra överplagg och laxen på Grefvie station, kl. 8¼ är man i Helsingborg, och kl. 10,55 i Köpenhamn.