HELSINGBORGSTIDNINGEN SKÅNES ALLEHANDA
19 februari 1891
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Barnamord. Som förut omtalats framfödde pigan Anna Maria Andersson från Skaraborgs län onsdagen den 28 sistl. jan. invid godsmagasinet i Båstad ett lefvande flickebarn, som hon strax derefter afdagatog. Morgonen derpå häktades hon och var i dag instäld för undergående af ransakning. Den häktade fick först redogöra för sina lefnadsförhållanden. Hon är född den 19 dec. 1871 och äro föräldrarne arbetaren Anders Andersson och hans hustru Anna Greta Jonsdotter, af hvilka fadern lefver men är modern död för 15 år sedan. Hon vistades i föräldrahemmet till dess hon konfirmerats, hvarefter hon innehade tjenst i hemorten på tre olika ställen. 1889 reste hon till Danmark och tjenade derstädes till dess hon nu begaf sig derifrån, för att först i Helsingborg uppsöka barnets fader, en svensk, hvars bekantskap hon gjort i Danmark och sedan förskaffa sig till föräldrahemmet. Angående sjelfva mordet berättade hon: Jernvägsbiljetten var köpt till Halmstad och hade hon ej trott att nedkomsten var så nära förestående. Anländ till Båstad måste hon emellertid, på grund af illamående, stiga af och gick då och satte sig på en låda som stod utanför godsmagasinet. Här hade hon födt barnet, som genom qvidande gifvit tillkänna att det haft lif, men tog hon då genast och höll den ena handen hårdt om dess hals till dess lifvet flytt. Härefter aflägsnade hon sig från stationen, gömde liket och gick sedan hela natten ute, fram och åter, ända till morgonen då hon häktades. En vid polisförhöret lemnad uppgift att hon egde en farbror i Båstad återtog hon nu såsom varande sanningslös. Tillfrågad hur den tanken kunde uppstå hos henne att döda barnet svarade hon att hon ej förut tänkt på det och att det endast »kommit så för» henne. Enligt läkarebesigtningen hade fostret varit fullgånget och haft lif samt burit märken efter strypning. Fem vittnen hördes: Tre berättade att de varit ute och letat efter barnet i två dagar, torsdagen och fredagen samma vecka mordet egde rum och hade de slutligen funnit det klockan half 3 sistnämnde dag liggande bakom en gärdesgård och insvept i ett skynke. En papperspåse stod bredvid liket. De återstående två vittnena hade endast sett svaranden nere vid stationen på aftonen och det ena hade dessutom, efter det hon aflägsnat sig, funnit en stor blodpöl der hon setat och blodspår utåt vägen. Efter hållen öfverläggning dömdes hon att för barnamord undergå 2 års straffarbete. Den stackars vilseförda gjorde ett rörande intryck med sina något barnsliga drag och den lugna undergifvenhet hvarmed hon bar sitt öde. Också såg man vid domens afkunnande mångas ögon fuktiga af tårar.
Den häktade redogjorde först för sina livsförhållanden. Hon är född den 19 december 1871 och är föräldrarna arbetaren Anders Andersson och hans hustru Anna Greta Jonsdotter, av vilka fadern lever men modern dog för 15 år sedan. Hon vistades i föräldrahemmet till dess hon konfirmerades, varefter hon innehade tjänst i hemorten på tre olika ställen. 1889 reste hon till Danmark och tjänade där till dess hon nu begav sig därifrån för att först i Helsingborg uppsöka barnets fader, en svensk vars bekantskap hon gjort i Danmark, och sedan återvända till föräldrahemmet.
Angående själva mordet berättade hon: Järnvägsbiljetten var köpt till Halmstad och hon hade inte trott att nedkomsten var så nära förestående. Anländ till Båstad måste hon emellertid, på grund av illamående, stiga av och gick då och satte sig på en låda som stod utanför godsmagasinet. Här hade hon fött barnet, som genom rop gjort tillkänna att det hade liv, men tog hon då genast och höll ena handen hårt om dess hals till dess livet flytt. Därefter avlägsnade hon sig från stationen, gömd liket och gick sedan hela natten ute, fram och åter, ända till morgonen då hon häktades. En vid polisförhöret lämnad uppgift att hon ägde en farbror i Båstad återtog hon nu som sanningslös.
Tillfrågad hur tanken kunde uppstå hos henne att döda barnet svarade hon att hon inte förut tänkt på det och att det endast "kommit så för" henne.
Enligt läkarbevisninga hade fostret varit fullgånget och haft liv samt burit märken efter strypning.
Fem vittnen hördes: Tre berättade att de varit ute och letat efter barnet i två dagar, torsdagen och fredagen samma vecka mordet ägde rum, och hade de slutligen funnit det klockan halv tre sistnämnda dag liggande bakom en gärdesgård och insvept i ett skynke. En papperspåse stod bredvid liket. De återstående två vittnena hade endast sett svaranden nere vid stationen på aftonen, och det ena hade dessutom, efter det hon avlägsnat sig, funnit en stor blodpöl där hon satt och blodspår utåt vägen.
Efter hållen överläggning dömdes hon att för barnamord undergå 2 års straffarbete.
Den stackars vilseförda gjorde ett rörand intryck med sina något barnsliga drag och den lugna undergifvenhet varmed hon bar sitt öde. Också såg man vid domens avkunnande många ögon fuktiga av tårar.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
