NORRA SKÅNE
26 mars 1891
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Från Allmänheten.Till Redaktionen af "Norra Skåne". Med anledning af de i torsdagsnumret af "Norra S kåne" förekommande klagomål öfver telefonexpeditionen i Engelholm anhåller jag härmed att få afgifva följande förklaring, som benäget torde intagas i Eder ärade tidning. Att telefonförbindelsen emellan åtskilliga mera aflägset liggande skånska platser, som hafva att passera flera mellanliggande centralstationers vexelbord med deraf uppkommande ljudförsvagning, är mindre tillfredsställande, kan icke bestridas, men denna olägenhet förekommer inom alla enkeltrådiga telefonnät och kan icke förebyggas med mindre än hela provinsnätet för-ändras till dubbeltrådigt. Sådan förändring är visserligen redan bestämd, men kan tydligtvis icke på en gång verkställas öfver ett så vidsträckt område som det skånska telefonnätet och måste derföre successivt utföras, hvarvid samtidigt de skånska städerna sättas i förbindelse med rikstelefonnätet. Denna anordning är redan sistlidet år vidtagen emellan stationerna i Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborg. På enahanda sätt och i samma syfte kommer dubbelledningar att under innevarande år anläggas till Kristianstad, Ystad, Trelleborg och Engelholm. Dessa arbeten komma att utföras i här nämnd ordning och i den mån bruken hinna att leverera erforderlig materiel. De öfverklagade olägenheterna äro dermed således hufvudsakligen öfvervunna och med dylika fördelar i sigte torde man förvänta att den nu förherrskande otåligheten hos vederbörande abonnenter i norra Skåne lägger sig, så mycket dess hellre som nämnde dubbelledning till Engelholm under loppet af nästa år utsträckes till Halland och Göteborg. Att den nuvarande enkla ledningen emellan Engelholm och Helsingborg skulle vara otillräcklig för det fyrtiotal abonnenter som nu finnas i Engelholm, Båstad och Torekow kan icke medgifvas, då erfarenheten från andra ställen visar att ökade utvägar först erfordras för ett dubbelt såstort antal. Men äfven om ledningen varit otillräcklig, så saknas utväg för anläggning af ännu en enkel ledning, ty induktionen omöjliggör sådan både vid landsvägen, der den förutvarande finnes, och vid jernvägen, der telegraflinierna löpa. Det är först senare tiders erfarenhet om dubbelled-ningarne och dessas särskilda anordning som gör att man numera är herre icke allenast öfver induktion och ljudöfvergång utan äfven öfver ljudets framtvingande på betydliga afstånd. Man är numera oförhindrad att bygga både telegraf- och telefonledningar i oändlighet på samma stolpar så långt utrymmet räcker. Tidsutdrägten vid expeditionen grundar sig ganska säkert på den oproportionerligt stora samtalsmängden i förhållande till abonnentantalet, men detta missförhållande kan icke undanrödjas, förrän det skånska nätet omorganiserats i likhet med telegrafverkets öfrige provinsnät, der årsafgiften är lägre och särskild afgift upptages för samtal emellan de olika centralstationerne. Den nuvarande samtalsfriheten i Skåne förorsakar nemligen ett rätt stort missbruk, som i hög grad ökar samtalsmängden till förfång för affärsverlden. Det bör derföre ligga i abonnenternas eget intresse att förhindra detta hämmande missbruk och i allmänhet icke så villigt upplåta telefonapparaterna åt främmande personer. Af hvad jag sålunda anfört torde emellertid framgå att telegrafverket icke har för afsigt att spara hvarken kostnad eller möda för att se vederbörandes rimliga anspråk till godo. Jag vill begagna tillfället att här äfven besvara ingångna klagomål från Båstad och Torekow angående Båstadsledningens mindre tillfredsställande beskaffenhet under innevarande vinterperiod. Denna ledning upplades i de bästa afsigter och på vederbörandes egen begäran med koppartråd, men innevarande vinter med dess ständigt återkommande dimma har anställt svåra förödelser och isynnerhet å ifrågavarande ledning öfver åsen. Islagringarna hafva varit ända till tumstjocka och tidtals omöjliggjort reparationerna. Nu är visserligen redan öfver sjelfva åsen koppartråden ersatt med grof telegraftråd, men bristningarna fortgå emellertid oafbrutet på ömse sidor om densamma, hvarföre sistnämnda slags tråd än vidare kommer att uppläggas, så snart sådan ytterligare hinner att förskaffas. Jag beklagar olägenheterna, som måste hänföras hafva förorsakats af sådana naturförhållanden, emot hvilka telegrafverket står magtlos, men likväl reserverat sig i 2:a punkten af kontraktsbestämmel-serna. Sedan emellertid ledningen blifvit ombygd, bör kunna förutsättas, att olägenheter af dylikt slag en kommande vinter icke skola upprepas. Jag bör slutligen, på det någon orättvisa icke må misstänkas förekomma, härmed tillkännagifva, att den dubbelledning, som för närvarande anordnas till Höganäs för dess förbindelse till rikstelefonnätet, upplägges på Stenkolsbolagets bekostnad med för längre tid sedan anskaffad och derför reserverad materiel. Malmö Telegrafbyrå den 22 Mars 1891. Curt Seb:n Bergman.
Med anledning av de i torsdagsnumret av "Norra Skåne" förekommande klagomål över telefonexpeditionen i Engelholm anhåller jag härmed att få avge följande förklaring, som benäget torde intas i er skattade tidning.
Att telefonförbindelsen mellan åtskilliga mer avlägset liggande skånska platser, som har att passera flera mellanliggande centralstationers växelbord med därav uppkommen ljudförsvagning, är mindre tillfredsställande, kan inte bestridas, men denna olägenhet förekommer inom alla enkeltrådigas telefonnät och kan inte förebyggas om inte hela provinsnätet förändras till dubbeltrådigt. En sådan förändring är visserligen redan bestämd, men kan uppenbart inte genomföras på en gång över ett så vidsträckt område som det skånska telefonnätet och måste därför utföras successivt, varvid samtidigt de skånska städerna förbinds med rikstelefonnätet. Denna anordning är redan förra år vidtagen mellan stationerna i Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborg.
På samma sätt och i samma syfte kommer dubbelledningar att under innevarande år anläggas till Kristianstad, Ystad, Trelleborg och Engelholm. Dessa arbeten kommer att utföras i här nämnda ordning och i den mån bruken hinner att leverera erforderlig materiel. De överklagade olägenheterna är därmed således huvudsakligen övervunna och med sådana fördelar i sikte torde man förvänta att den nu rådande otåligheten hos vederbörande abonnenter i norra Skåne lägger sig, så mycket dess hellre som nämnda dubbelledning till Engelholm under nästa år utsträcks till Halland och Göteborg.
Att den nuvarande enkla ledningen mellan Engelholm och Helsingborg skulle vara otillräcklig för det fyrtiotal abonnenter som nu finns i Engelholm, Båstad och Torekow kan inte medgivas, då erfarenheten från andra ställen visar att ökade utvägar först fordras för ett dubbelt så stort antal. Men även om ledningen varit otillräcklig, så saknas väg för anläggning av ännu en enkel ledning, ty induktionen omöjliggör sådan både vid landsvägen, där den tidigare finns, och vid järnvägen, där telegrafledningarna löper. Det är först senare tiders erfarenhet om dubbelledningarna och dessas särskilda anordning som gör att man numera kan hantera inte bara induktion och ljudöverföring utan även ljudets framtvingande på betydliga avstånd. Man är numera ohindrad att bygga både telegraf- och telefonledningar i oändlighet på samma stolpar så långt utrymmet räcker.
Tidsutsträckningen vid expeditionen grundar sig ganska säkert på den oproportionerligt stora samtalsmängden i förhållande till abonnentantalet, men detta missförhållande kan inte åtgärdas förrän det skånska nätet omorganiserats i likhet med telegrafverkets övriga provinsnät, där årsavgiften är lägre och särskild avgift tas ut för samtal mellan de olika centralstationerna. Den nuvarande samtalsfriheten i Skåne orsakar nämligen ett rätt stort missbruk, som i hög grad ökar samtalsmängden till förfång för näringslivet. Det bör därför ligga i abonnenternas eget intresse att förhindra detta hämmande missbruk och i allmänhet inte så villigt låna ut telefonupparaterna åt främmande personer.
Av vad jag sålunda anfört torde det framgå att telegrafverket inte har för avsikt att spara varken kostnad eller möda för att se vederbörandes rimliga anspråk tillgodosedda.
Jag vill ta tillfället i akt att här även besvara inkomna klagomål från Båstad och Torekow angående Båstadsledningens mindre tillfredsställande beskaffenhet under innevarande vinterperiod. Denna ledning anlades i de bästa avsikter och på vederbörandes egen begäran med kopppartråd, men innevarande vinter med sin ständigt återkommande dimma har anställt svåra förödelser och isynnerhet på ifråga varande ledning över åsen. Islagringarna har varit upp till tumstocka och tidvis omöjliggjort reparationerna. Nu är visserligen redan över själva åsen kopparten ersatt med grov telegraftråd, men bristningarna fortsätter dock oavbrutet på båda sidorna om densamma, varför sistnämnda sorts tråd än vidare kommer att anläggas, så snart sådan ytterligare hinner att förskaffas. Jag beklagar olägenheterna, som måste ha orsakats av sådana naturförhållanden, mot vilka telegrafverket står maktlös, men likväl förbehållit sig i 2:a punkten av kontraktsbestämmelserna. Sedan ledningen emellertid ombyggts, bör kunna förutsättas att olägenheter av sådant slag en kommande vinter inte ska upprepas.
Jag bör slutligen, för att ingen orättvisa inte ska misstänkas förekomma, härmed tillkännage att den dubbelledning som för närvarande ordnas till Höganäs för dess förbindelse till rikstelefonnätet anlägges på Stenkolsbolagets bekostnad med för längre tid sedan anskaffad och därför reserverad materiel.
Malmö Telegrafbyrå den 22 mars 1891.
Curt Seb:n Bergman.
