14 april 1891

Brefkort från Båstad.(Till Lah. n. Tidn.)Båstad den 12 Apr. 1891. Det torde möjligen intressera Eder ärade tidnings läsare att äfven få litet till lifs från Båstadbugten. «Man tager efter behag» sa Kajsa Warg i lifstiden. Denna princip tillämpas på mångahanda sätt, och oalla sätt äro bra, utom de tråkigas. Till de senare ha i alla tider räknats obehörigt tillegnande af andras egendom. En här boende fodralmakare passerade härförliden handskmakare X:s garfveri och såg ett fickur hänga i fönstret. En X:s garfveriarbetare, som tidtals arbetat hos den förstnämde, råkade vara skyldig denne några kronor, ocb hvad var naturligare, tyckte fordralmakaren, än att i sagde ur, likgodt hvem som egde det, göra sig skadeslös för den obetydliga summan. På den grund gick han in och lade utan vidare «vantarne« på uret. Arbetaren anmälde tilltaget för sin mästare, som ägde tidsmätaren, hvarpå denne instälde sig hos sin yrkesbroder för att underrätta honom om misstaget, men blef hos honom mindre höfligt bemött. Besöket hade dock den påföljd, att fodralmakaren ansåg sig om någon stund föranlåten återsända uret. Härvarande badhusbolags direktion hade i går sammanträde för att antaga restauratör å Pershög. Grosshandlanden A. Tiljander blef härvid den «lycklige« (?) Han antogs dock ej genom öfverbud, ty en fru Petrén från Halmstad såges hafva bjudit samma belopp, men gerom personliga förbindelser eller i stil med den gamla inbitna Båstadssaisen: «gamla infödda hafva företrädet«, blef utgången sådan som nämts. Till att märka skedde valet då en del af samhällets och badinrättningens «stöttepinnar« anmält förhinder att närvara. Fru P. lär företedt ampla vitsord om sin kompetens, såväl från hotell «Kramer« i Malmö, som från Ramlösa helsobrunn, men hoppas vi, att hr T. gör sitt bästa för besökandes trefnad och billiga fordringars, tillgodoseende då det ju ej bör vara honom obekant att Badinrättningen och hvad dermed sammanhänger utgör en hvad man kallar lifssak för köpingen. De större lägenheterna, såsom t. ex. kapten Larsons, der grefve Knut af Knutenborg bodde då han besökte samhället, äro redan borthyrda. Sådana lägenheters borthyrande är ej så mycket beroende af, huru restaurationen skötes, ty de som hyra dessa hafva eget kök och sköta sig sålunda sjelfva efter behag. Men för alla dem, som inlogera sig i smålägenheter, är det deremot af särdeles vigt att hafva en både billig och god restaurant att tilläga.Au revoir!Q.

Brevkort från Båstad. (Till Lah. n. Tidn.)

Båstad den 12 apr. 1891.

Det torde möjligen intressera era läsare att även få lite nyheter från Båstadbugten.

«Man tar efter behag» sa Kajsa Warg under sin livstid. Denna princip tillämpas på många olika sätt, och alla sätt är bra, förutom de tråkiga. Till de senare har man i alla tider räknat obehörig tillegnande av andras egendom. En här boende fordralmakare passerade förleden handskmakare X:s garveri och såg ett fickur hänga i fönstret. En av X:s garveriarbetare, som tidvis arbetat hos den förstnämnde, råkade vara skyldig denne några kronor, och vad var naturligare, tyckte fordralmakaren, än att ta sagde ur — likväl vem som ägde det — för att göra sig skadeslös för den obetydliga summan. På den grunden gick han in och la utan vidare «vantarne» på uret. Arbetaren anmälde tilltaget för sin mästare, som ägde tidsmätaren, varpå denne inställde sig hos sin yrkesbroder för att underrätta honom om misstaget, men blev hos honom mindre höfligt bemött. Besöket hade dock till följd att fordralmakaren ansåg sig om någon stund föranlåten återställa uret.

Härvarande badhusbolags direktion hade i går sammanträde för att anställa restauratör på Pershög. Grosshandlanden A. Tiljander blev härvid den «lycklige« (?) Han antogs dock inte genom överbud, ty en fru Petrén från Halmstad säges ha bjudit samma belopp, men genom personliga förbindelser eller i stil med den gamla inbitna Båstadssedan: «gamla infödda har företrädet«, blev utgången sådan som nämnts. Till att märka skedde valet då en del av samhällets och badinrättningens «stöttepinnar» anmält förhinder att närvara. Fru P. lär ha framvisat ampla vitsordsbevis om sin kompetens, såväl från hotell «Kramer» i Malmö som från Ramlösa helsobrunn, men hoppas vi att hr T. gör sitt bästa för besökandes trivsel och billiga fördrings tillgodoseende, då det ju inte bör vara honom obekant att badinrättningen och vad därmed sammanhänger utgör det man kallar en livssak för köpingen.

De större lägenheterna, såsom t. ex. kapten Larsons, där greve Knut af Knutenborg bodde då han besökte samhället, är redan borthyrda. Sådana lägenheters borthyrande är inte så mycket beroende av hur restaurationen sköts, ty de som hyr dessa har eget kök och sköter sig således själva efter behag. Men för alla dem som inlogererar sig i smålägenheterna är det däremot av särskild vikt att ha en både billig och god restauration att tillgå.

Au revoir! Q.