16 maj 1891

Premiefond. Sjökaptenen B. Börjesson, som år 1866 afled i Göteborg, hade i testamente donerat en summa af 2,000 kr. till folkskolorna i sin födelsebygd Båstad med föreskrift att räntan som premier skulle utdelas till välartade lärjungar från Båstads och Houfs församlingar. Emellertid tycker den sistnämda socknen sig ha blifvit något vanlottad vid ifrågavarande premiers utdelande och yrkade derför nu landtbr. N. G. Thulin i Haga m. fl. i stämning å ledamöterna i Båstads skolråd att erhålla Houfs andel i donationen. Svarandena, som företräddes af skolläraren V. R. Holmer, påstodo att de icke utan laga dom ansågo sig berättigade att frånträda någon del af penningarne samt förevisade intyg öfver att premier flera gånger tilldelats barn från Houfs församling, hvilken i öfrigt, förmenade de, af testator endast i förbigående nämts, under det han deremot tydligt talat om sin födelsestad. Kärandena åter vidhöllo att, då den aflidne har sin största slägt inom Houfs område, det med all säkerhet varit hans mening att icke barnen derifrån skulle på minsta vis bli förbigångna. Parterna överlemnade målet och afkunnas utslag nästa sammanträde.

Premiefond. Sjökaptenen B. Börjesson, som år 1866 avled i Göteborg, hade i sitt testamente donerat 2 000 kronor till folkskolorna i sin födelsebygd Båstad med föreskrift att räntan skulle utdelas som premier till välartade elever från Båstads och Houfs församlingar. Emellertid anser den sistnämnda socknen sig ha behandlats något orättvist vid utdelningen av dessa premier och väckte därför stämning genom landtbrukaren N. G. Thulin i Haga och flera andra mot ledamöterna i Båstads skolråd för att få Houfs andel av donationen.

Svarandena, företrädda av skollararen V. R. Holmer, påstod att de inte utan domstolsbeslut ansåg sig berättigade att avstå någon del av pengarna. De förevisade intyg över att premier flera gånger tilldelats barn från Houfs församling, vilken enligt deras mening dessutom bara nämndes i förbigående av testatorn, medan han däremot tydligt talat om sin födelsestad. Kärandena å sin sida hävdade att då den avlidne har sin största släkt inom Houfs område, måste det med all säkerhet ha varit hans avsikt att barnen därifrån inte skulle förbigås på minsta vis. Parterna överlämnade målet och utslaget avkunnas vid nästa sammanträde.