20 oktober 1891

Inteckningsstölden i Båstad. Med häktade John Edward Gudmundsson företogs denna dag fortsatt ransakning, hwarwid han allt fortfarande bedyrade sin oskuld och uttalade den förmodan att målsegaren Kallenberg fråntagit honom wärdehandlingarne för att han skulle få betala dem en gång till. Ordföranden förestälde honom hur otroliga hans uppgifter i detta hänseende woro, enär K. wäl ej först beröfwat honom papperen och sedan låtit tilltala och häkta honom, men swaranden widhöll att han talat sanning. Under ett längre korsförhör twetalade han sig wisserligen några gånger, men alla försök och föreställningar i afsigt att få fram en öppenhjertlig förklaring strandade. Fortfarande widhöll han att det endast warit fråga om försäljning af rättigheten till de förswunna inteckningarne. Slutligen inlemnade han en skrift, hwari han på ett mycket omständligt sätt redogjorde för sina affärer med Kallenberg samt hur det tillgått den 12 Juli och war uppsatsen endast en omskrifning af hwad redan i protokollen finnes avtecknadt. Nytt war blott påståendet att han under handgemänget med Kallenberg äfwen skulle ha blifwit af med omkring 100 kr. i penningar. Brodern Paulus hade ingenting att tillägga och wisste ej hwar papperen funnos. Han hade ifrågawarande dag ej förr än senare på qvällen och då i sällskap warit nere mid köpingen. 10 wittnen hördes. Ett, häradshövding Joh. Larsson i Helsingborg, berättade att swaranden John warit hos honom och anhållit om hans biträde, hufwudsakligast för att få sina ersättningsanspråk mot målsegaren ordentligt formulerade. Wittnet hade slutligen åtagit sig saken, men när så häktningen tillkom och ställningen derigenem blifwit en helt annan hade han afsagt sig all befattning med det Gudmundssonska trasslet. Ett annat wittne, Strand i Helsingborg, hade gifwit John anwisning på Måns Andersson och hemma hos ett tredje wittne hade den häktade ungefär åtta dagar före den 12 Juli återfordrat ett lån, enär han sagt sig erna fara ner till Båstad och inlösa en inteckning hos Kallenberg. Återstående wittnen wisste endast omtala att de warit i sällskap med Paulus i Pershög sagde 12 Suli och att han derwid ej talat någonting om broderns affärer med Kallenberg. Målet uppsköts till den 3 Now., då Måns Andersson och Broddén ånyo skola inkallas och Paulus Gudmundsson wid hemtningsäfwentyr skall wara tillstädes. John återfördes i häktet.

Mordbrand. För mordbrandsanläggning natten mellan den 22 och 23 Juli hos landtbrukaren Janne Jonsson i Ingelstorp häktade drängen Olof Nilssen från Hallawara blef härefter från häktet upphemtad. På grund af prowinsialläkare Thulins utlåtande hade medicinalstyrelsen förklarat att skälig anledning finnes till antagandet att Nilsson wid brottets begående saknat förståndets fulla bruk. Med stöd häraf frikändes han från answar, men skall han genom wederbörande myndighets försorg omhändertagas så att han ej blir wådlig för allmänna säkerheten.

Inteckningsstölden i Båstad. Med den häktade John Edward Gudmundsson fortsatte förhöret denna dag. Han bedyrade fortfarande sin oskuld och uttryckte misstanken att målsägaren Kallenberg hade tagit värdehandlingarna från honom för att han skulle behöva betala dem en gång till. Ordföranden påpekade för honom hur otroliga hans uppgifter i detta avseende var, eftersom Kallenberg väl inte först hade berövat honom papperen och sedan låtit åtala och häkta honom. Men svaranden håller fast vid att han talat sanning. Under ett längre korsförhör motsade han sig själv några gånger, men alla försök och föreställningar för att få fram en ärlig förklaring misslyckades. Han höll fast vid att det bara varit fråga om försäljning av rätten till de försvunna inteckningarna. Slutligen lämnnade han in en skrift där han på ett mycket omständligt sätt redogjorde för sina affärer med Kallenberg samt hur det tillgick den 12 juli och skriften var endast en omskrivning av det som redan finns avskrivet i protokollen. Nytt var bara påståendet att han under handgemänget med Kallenberg även skulle ha förlorat omkring 100 kronor i penningar.

Brodern Paulus hade ingenting att tillägga och visste inte var papperen fanns. Han hade inte varit nere i köpingen förrän senare på kvällen samma dag och då i sällskap.

10 vittnen hördes. Ett, häradshovding Joh. Larsson i Helsingborg, berättade att svaranden John hade varit hos honom och anhållit om hans biträde, främst för att få sina ersättningsanspråk mot målsägaren ordentligt formulerade. Vittnet hade slutligen åtagit sig saken, men när häktningen kom till och situationen därmed blev helt annorlunda avstod han från all befattning med Gudmundssons angelägenhet. Ett annat vittne, Strand i Helsingborg, hade givit John anvisning på Måns Andersson och hemma hos ett tredje vittne hade den häktade ungefär åtta dagar före den 12 juli återfordrat ett lån, eftersom han sagt sig vilja fara ner till Båstad och inlösa en inteckning hos Kallenberg. De återstående vittnena visste bara omtala att de varit i sällskap med Paulus i Pershög på den 12 juli och att han då inte talat något om broderns affärer med Kallenberg.

Målet uppskjöts till den 3 november, då Måns Andersson och Broddén på nytt ska kallas in och Paulus Gudmundsson vid hemtningsäventyr ska vara närvarande. John återfördes i häkte.

Mordbrand. För mordbrands anläggning natten mellan den 22 och 23 juli hos landtbrukaren Janne Jonsson i Ingelstorp häktades drängen Olof Nilsson från Hallawara. Han blev därefter hämtad från häktet. Med grund av provinciallä­kare Thulins utlåtande hade medicinalstyrelsen förklarat att skälig anledning finns till antagandet att Nilsson vid brottets begående saknade förståndets fulla bruk. Med stöd härav frikändes han från ansvar, men ska han genom vederbörande myndighets försorg omhändertas så att han inte blir farlig för allmän säkerhet.