7 april 1892

Rörande dramat vid Petersberg befinna vi oss ännu i samma okunnighet, om hvarifrån den omkomna härstammade, skrifver "Hallands“ korr. i södra Halland. Deremot synes det mer och mer sannolikt, att hon slutade sina dagar för egen hand. De efterforskningar, som äro med all ifver gjorda af kronolänsman W. Andersson, hafva hittills ej kunnat sprida vidare ljus i saken. Banvakten vid Båstad J. Andersson observerade på ett afstånd, sedan tåget afgått, en tydligen äldre mansperson gå vägen framåt mot Petersberg, och omkring 200 steg bakefter ett fruntimmer gående åt samma håll. Detta är allt hvad han vet. Fabrikör Hanssons dotter Emilie Hansson hade ressällskap med den okända från Helsingborg till Båstad, men äfven hon vet helt litet. Den okända visade sig obenägen att meddela sig med sitt sällskap. Det enda yttrande hon hade, utom ett enstaka nej på en direkt till henne ställd fråga, var vid Båstad, då signal gafs. Hon frågade då pådanska: "Är detta Båstads station". Utkommen följde hon fröken Hansson genom en grind, som leder till Båstad, men i stället för att fortsätta ditåt, hvilket hon bort göra, då hon tog vägen genom grinden, vände hon sig åt motsatt håll och slog in på vägen mot Petersberg. Fröken Hansson stannade då och såg något förvånad efter henne; äfven hon observerade då en mansperson, som gick nedlutad åt Petersberghållet till, 20 à 30 steg före den okända. Stationsinspektor J. Osterman påstår, att ifrågavarande mansperson, som han sett förut, måste vara från Himmeslöf eller Ö. Karup. Han hade af hr Osterman köpt returbiljett till Engelholm ett par dagar förut. Det är naturligtvis mycket oklokt af denne medresande att hålla sig undan. Han kunde möjligen ha någon upplysning att lemna. Utom fröken Hansson och den okända upptogs damkupén af ytterligare tvenne damer, af hvilka en afsteg i Förslöf och en yngre dam hade biljett till Halmstad. Fröken Hansson beskrifver den okända som en ståtlig dam med regelbundna och vackra ansigtsdrag. Månne det ej ändå till sist blir det i tidningarne omtalade danska fruntimret? Hennes mystiska brefvexling öfver Jönköping med sina i Köpenhamn boende slägtingar synes vara mycket att uppmärksamma. Kunna ej hennes anförvandter skaffa henne sjelf fram i lefvande tillstånd, så behöfver väl föga tvifvel vara mera. Ett i Jönköping afstämpladt bref från Emilie Arentzen till hennes fader, hvilket returnerats dit från Köpenhamn, derför att adressaten aflidit, har öfverlemnats till myndigheterna och torde möjligen leda till upplysning i saken. Poliskammaren i Köpenhamn har ännu icke hos kon. befhde härstädes återkallat sin begäran om undersöknings anställande, huruvida den funna qvinnan är identisk med Emilie Arentzen, hvadan maskinmester Arentzens meddelande till "Politiken“ om att halfsystern finnes i lifvet synes något misstänkt. Han borde väl i första rummet återtagit sin anmälan hos Köpenhamnspolisen om hennes försvinnande, hvarpå denna icke kunnat underlåta att derom meddela sig med länsstyrelsen i Halland.

Angående dramat vid Petersberg befinner vi oss ännu i samma okunnighet om varifrån den omkomna härstammade, skriver "Hallands" korr. i södra Halland. Däremot verkar det allt mer sannolikt att hon slutade sina dagar för egen hand. De efterforskningar som gjorts med all ifver av kronolänsman W. Andersson har hittills inte kunnat sprida vidare ljus i saken. Banvakten vid Båstad J. Andersson observerade på ett avstånd, sedan tåget avgått, en tydligen äldre mansperson gå vägen framåt mot Petersberg, och omkring 200 steg bakom ett fruntimmer som gick åt samma håll. Detta är allt han vet. Fabrikör Hanssons dotter Emilie Hansson hade resällskap med den okända från Helsingborg till Båstad, men även hon vet mycket litet. Den okända visade sig obenägen att meddela sig med sitt sällskap. Det enda yttrande hon hade, utom ett enstaka nej på en direkt till henne ställd fråga, var vid Båstad då signal gavs. Hon frågade då på danska: "Är detta Båstads station". Utanför följde hon fröken Hansson genom en grind som leder till Båstad, men i stället för att fortsätta dit, vilket hon borde göra då hon tog vägen genom grinden, vände hon sig åt motsatt håll och slog in på vägen mot Petersberg. Fröken Hansson stannade då och såg något förvånad efter henne; även hon observerade då en mansperson som gick nedlutad åt Petersberghållet till, 20 à 30 steg före den okända. Stationsinspektor J. Osterman påstår att ifrågavarande mansperson, som han sett förut, måste vara från Himmeslöf eller Ö. Karup. Han hade av herr Osterman köpt returbiljett till Engelholm ett par dagar förut. Det är naturligtvis mycket oklokt av denne medresande att hålla sig undan. Han kunde möjligen ha någon upplysning att lämna. Utom fröken Hansson och den okända upptogs damkupén av ytterligare två damer, av vilka en avsteg i Förslöf och en yngre dam hade biljett till Halmstad. Fröken Hansson beskriver den okända som en ståtlig dam med regelbundna och vackra ansigtsdrag.

Månne det inte ändå till sist blir det i tidningarna omtalade danska fruntimret? Hennes mystiska brevväxling över Jönköping med sina i Köpenhamn boende släktingar verkar vara mycket att uppmärksamma. Kunna inte hennes anförvandter skaffa henne själv fram i levande tillstånd, så behövs väl föga tvivel vara mera. Ett i Jönköping avstämplat brev från Emilie Arentzen till hennes fader, vilket returnerats dit från Köpenhamn därför att adressaten avlidit, har överlämnats till myndigheterna och torde möjligen leda till upplysning i saken.

Poliskammaren i Köpenhamn har ännu inte hos kon. befhde härstädes återkallat sin begäran om undersökning huruvida den funna kvinnan är identisk med Emilie Arentzen, varför maskinmester Arentzens meddelande till "Politiken" om att halvsystern finns i livet verkar något misstänkt. Han borde väl i första rummet återtagit sin anmälan hos Köpenhamnspolisen om hennes försvinnande, varpå denna inte kunnat underlåta att därom meddela sig med länsstyrelsen i Halland.