12 april 1892

Sjelfmords- eller morddramat vid Petersberg är alltjemt insvept i samma hemlighetsfulla dunkel, men kraftiga åtgärder ha nu på landshöfding C. Nordenfalks initiativ vidtagits för att omsider få utrönt, hvem den okända döda i lifstiden varit, sedan en sådan mängd gissningar framkommit, hvilka gjort saken än mera mystisk och hittills ej varit egnade att lemna någon hållbar ledtråd för efterforskningarne. Hr landshöfdingen jemte provinsialläkaren dr J. W. Lindvall, t. f. stadsfiskal L. Hermanson, landsfiskal J. F. Rydell och kronolänsman W. Andersson besökte i lördags Östra Karup, der närmare undersökningar gjordes och det funna liket, som ännu är förvånande väl bibehållet, fotograferades af hr Axel Sjöberg från Halmstad. Två af polismännen afreste derpå till Helsingborg, der af portieren å jernvägsstationen den upplysningen vanns, att ifrågavarande qvinna sagt sig vara född i Båstadstrakten, men en längre tid vistats i Köpenhamn, en uppgift, som möjligen kan vara sann, men lika gerna uppdiktad af qvinnan, om hon hade för afsigt att dö okänd. Hon hade emellertid fällt yttranden både på danska, och svenska, hvilket åtminstone bevisar, att hon vistats i såväl Sverige som Danmark. De halländske polismännen, som i förrgår besökte äfven Köpenhamn, medförde dit och öfverlemnade, till ledning för vidare efterspaningar, åt polisen derstädes de kläder samt de örhängen och den ring af danskt guld, som den okända burit, hvarjemte hennes porträtt tillställts den danska polisen. Enligt hvad som nu synes mest antagligt och af åtskilliga omständigheter ganska otvetydigt framgår, har den ihjälskjutna qvinnan tillhört Köpenhamns prostituerade fruntimmer och troligen af leda öfver det elände, hvari hennes lefnadssätt försänkt henne, begått sjelfmord under färden till sin födelsebygd, såvida hon ej blott sökt en från sin hemvist aflägsen plats för att utföra sitt förtviflade beslut. De hållna förhören med personer, som samtalat med henne, ha ådagalagt, att hon ej kunde räknas till den bildade klassen. Enligt hvad senare meddelas "Halland", hade qvinnan i Helsingborg under flere minuter glad och munter samtalat med portieren å jernvägsstationen och derunder fällt yttranden, som antydde, att hon samma dag, den 16 Mars, anländt med ångbåt från Köpenhamn. Hon hade ock på bruten danska yttrat: Vi ses åter, när jag kommer igen! Köpenhamnspolisen har upplyst, att der i staden intet fruntimmer nu anmälts såsom saknadt, och att det ej kan vara Emilie Arentzen, hvilkens vistelseort nu är för dem säkert bekant. Doktor Lindvall tillvaratog i lördags några hudflikar af liket invid skottsåret, hvilka komma att uppsändas till rättskemisten i Stockholm för att om möjligt få utrönt, huruvida i desamma förekomma krutgas eller krutrester, hvilkas förekomst otvetydigt skulle gifva vid handen, att skottet aflossats af eller nära den döda. Fotograf Sjöberg tog af liket två fotografier från olika håll. Af dessa fotografier hafva flere här i staden trott sig igenkänna en qvinna, som för flere år sedan hade plats härstädes, ett antagande, som måste med försigtighet upptagas. Något resgods hade den döda ej med sig, men ingick i går meddelande hit från Båstad, att man i ett dike ett godt stycke från den plats, der liket påträffades, funnit en nätkasse, som antages hafva tillhört den döda. Såsom något egendomligt kan nämnas, att hvarken högra handens handske eller revolvern visat spår af blod, hvilket de med skäl anses bort göra, om den döda sjelfaflossat skottet. Deremot hafva flere blodfläckar iakttagits å väg öfvergångens stenpelare.

Självmords- eller morddramat vid Petersberg är fortfarande insvept i samma hemlighetsfulla mörker, men kraftiga åtgärder har nu på landshövding C. Nordenfalk initiativ vidtagits för att äntligen få utrönt vem den okända döda i livet varit, sedan en sådan mängd gissningar framkommit som gjort saken än mer mystisk och hittills inte varit egnade att lämna någon hållbar ledtråd för efterforskningarna. Herr landshövdingen tillsammans med provinsialläkaren doktor J. W. Lindvall, t.f. stadsfiskal L. Hermanson, landsfiskal J. F. Rydell och kronolänsman W. Andersson besökte på lördag Östra Karup, där närmare undersökningar gjordes och det funna liket, som ännu är förvånande väl bevarad, fotograferades av herr Axel Sjöberg från Halmstad. Två av polismännen avreste därefter till Helsingborg, där av portiern på järnvägsstationen den upplysningen vanns att ifrågavarande kvinna sagt sig vara född i Båstadstrakten, men en längre tid vistats i Köpenhamn, en uppgift som möjligen kan vara sann, men lika gärna uppdiktad av kvinnan om hon hade för avsikt att dö okänd. Hon hade emellertid fällt yttranden både på dansk och svenska, vilket åtminstone bevisar att hon vistats i såväl Sverige som Danmark. De halländska polismännen, som i förrgår även besökte Köpenhamn, medförde dit och överlemnade, till ledning för vidare efterspaningar, åt polisen där de kläder samt de örhängen och den ring av danskt guld som den okända burit, varjämte hennes porträtt tillställts den danska polisen.

Enligt vad som nu synes mest antagligt och av åtskilliga omständigheter ganska otvetydigt framgår, har den ihjälskjuten kvinnan tillhört Köpenhamns prostituerade fruntimmer och troligen av leda över det elände vari hennes levnadssätt försänkt henne, begått självmord under färden till sin födelsebyggd, såvida hon inte blott sökt en från sin hemvist avlägsen plats för att utföra sitt förtvivlade beslut. De hållna förhören med personer som samtalat med henne ha ådagalagt att hon inte kunde räknas till den bildade klassen.

Enligt vad senare meddelas "Halland", hade kvinnan i Helsingborg under flera minuter glad och munter samtalat med portiern på järnvägsstationen och därunder fällt yttranden som antydde att hon samma dag, den 16 mars, anlänt med ångbåt från Köpenhamn. Hon hade också på bruten dansk yttrat: Vi ses åter, när jag kommer igen! Köpenhamnspolisen har upplyst att det i staden intet fruntimmer nu anmälts såsom saknadt, och att det inte kan vara Emilie Arentzen, vilkens vistelsesort nu är för dem säkert bekant.

Doktor Lindvall tillvaratog på lördag några hudflikar av liket invid skottsåret, vilka komma att uppsändas till rättskemisten i Stockholm för att om möjligt få utrönt huruvida i desamma förekomma krutgas eller krutrester, vilkas förekomst otvetydigt skulle ge vid handen att skottet aflossats av eller nära den döda. Fotograf Sjöberg tog av liket två fotografier från olika håll.

Av dessa fotografier ha flera här i staden trott sig igenkänna en kvinna som för flera år sedan hade plats härstädes, ett antagande som måste med försiktighet upptagas.

Något resgods hade den döda inte med sig, men ingick i går meddelande hit från Båstad att man i ett dike ett gott stycke från den plats där liket påträffades funnit en nätkasse som antas ha tillhört den döda. Såsom något egendomligt kan nämnas att varken högra handens handske eller revolvern visat spår av blod, vilket de med skäl anses böra göra om den döda själv aflossat skottet. Däremot ha flera blodsfläckar iakttagits på vägovergångens stenpelare.