31 maj 1892

Rese-krönika.Allvar och skämt av Nils Lars' Per. (Forts, fr. n:r 59.)XI.Söndagen den 6 sept. avreste jag från Halmstad mot hemorten; men som jag på eftermiddagen ej kunde komma varken till Malmö eller Lund, togs en liten krokväg om Helsingborg.Det var snälltåg och snällt kan ni tro det gick, så att, änskönt dar var så många »stasjoner», kommo vi över nio mil på ringare än 3 timmar. Här var en bör-dig ort; stora hjordar av nötkreatur betade här och där. Laholm är en liten gammal stad, som varit befäst, har ett invånareantal av väl 1,000 i banko och ligger vackert vid Lagan, cirka ½ mil från utloppet i Kattegat. I ån fins laxfiske, som dels tillhör kronan, dels enskilde män. Här äro kvarnar, tegelbruk och mäjeri vid Laholms kungsgård samt tillvärkas i orten en mängd yllevaror. Så lämnade man Halland och kom in i Skåne, men jag trodde bestämdt, att tåget vändt om och kommit upp i Småland igen eller ännu längre; ty fastän det led mot kvällen såg man att landet ej liknade Skåne (slättlandet), utan mer en bärgsbygd. Där voro bärg, backar och djupa dalar; riktiga stenbärg gick tåget igenom; vi voro vid och i Hallands ås. Bärgåsen är över 600 fot hög och har sitt eget klimat; då grödan är sämst på andra ställen, är den bäst här och tvärt om; om vintern händer det, att bärgåsbon åker på släda innan grannarne nedanför åsen ännu sett en enda snöflinga; på sina ställen är den vackert prydd med bok- och andra lövträd. Under snapphane tiden hade vilda horder här sina gömställen, och även i allra senaste tid ha vissa trakter av Hallands ås varit nästen för rövare, mot vilka särskild polisvakt behöfts för att skydda fredliga resande. Ännu har det dock aldrig kommit till den amerikanska ytterligheten att svenska tåg vare sig här eller annorstädes anfallits; och vi foro här som över allt utan fara framåt och ned till den vackert belägna köpingen Båstad i Kristianstads län vid sydkusten av Laholmsbukten. Köpingen idkar sjöfart, handel och fiske samt har gjuteri, mekanisk värkstad, kalkbruk och en mycket besökt badinrättning, grundad på aktiekapital; badanstaltens värkställande direktör är B. Baumgardt. I äldre tider var här staden Boestede, hette sedermera Båtstad, nu Båstad. Under Karl XI:s krig togsäkerligen återstoden av forna stadens välmaktstid slut; att den haft anseende bevisas därav, att den i Gustay Vasas tid erlade ungefär samma skatt som Helsingborg. Den kallades en tid »fläck» (stadsfläck) och hade som sådan privilegierna att idka hökeri, handtvärk, gästgiveri och småhandel. Titeln »fläck» bar Båstad till 1858, då det erhöll köpings namn och rättigheter. Väl en mil i väster ligger det välbygda fisklägat Torekov, som har ordentliga gator och vacker nybygd kyrka; den gamla var en s. k. offerkyrka, till vilken skeppare i orten m. fl. givit ej få skärvar. Invånarne i orten äro goda sjömän. En gammal sjökapten, som jag gästade vid mitt besök en gång i Torekov, berättade att han mången gång under smuggleriets tid gav det tysta löftet att giva något visst till Torekovs kyrka om hans sjöfärd och lastens landtagning lyckades. Han trodde visserligen icke detta invärka på framgången, men höll dock alltid sin föresats. Ryssarne nedbrinde 1788 fiskläget Rå, varefter de med sina skepp lade sig vid Torekov och hotade därifrån »stadsfläcken» Båstad. Slutligen blev det allvar och de seglade rakt på Båstad. C. A. Agardh lämnar en livlig skildring över Båstads-bornas tappra försvar mot deras »fläck». Med sina skeppskanoner tvingade de ryssarne, som med båtar ville landstiga, att lyftar ankar vid de större fartygen och återvända med oförrättadt ärende. Därpå uppsamlades de fientliges kulor och fördelades som trofeer, och Gustav III sände Båstadsborna sin tacksägelse för deras visade tapperhet. Ett minnesmärke från Båstads storhetstid är dess treskeppiga kyrka i spetsbågstil. Professor Brunius sager: »Första anblicken av Båstads kyrka visar, att hon tillkommit för ett talrikare samhälle än det, vilket nu firar sin andakt däri.» Inom Båstads socken finnas kvarnar och sågvärk, däribland Öremölla med ägare Anders Nilsson, erinrande mig om alldeles samma namn så till ställe som ägare i Vemmenhögs härad. Bland gamla minnen må nämnas tvänne i närheten av Korresmölla varande bautastenar, 10 fot höga, kallade »Galta stenar» efter en fylkeskonung Galter, som haft sin borg vid byn Kålleröd och stupat här 1223.

Rese-krönika. Allvar och skämt av Nils Lars' Per.

(Forts. fr. nr 59.)

XI.

Söndagen den 6 september reste jag från Halmstad mot hemorten; men eftersom jag på eftermiddagen inte kunde komma varken till Malmö eller Lund, tog jag en liten omväg via Helsingborg.

Det var snälltåg och snällt kan ni tro det gick, så att trots att det fanns så många "stationer" kom vi över nio mil på mindre än 3 timmar. Det var en härlig ort; stora hjordar av nötkreatur betade här och där.

Laholm är en liten gammal stad som varit befäst och har ungefär 1 000 invånare. Den ligger vackert vid Lagan, cirka en halv mil från utloppet i Kattegat. I ån finns laxfiske, som dels tillhör kronan, dels enskilda män. Här finns kvarnar, tegelbruk och mejeri vid Laholms kungsgård, och i orten tillverkas mycket yllevaror.

Så lämnade man Halland och kom in i Skåne, men jag trodde bestämt att tåget vänt om och kommit upp i Småland igen eller ännu längre; för fastän det led mot kvällen såg man att landet inte liknade Skåne (slättlandet), utan mer en bergsbygd. Där fanns berg, backar och djupa dalar; riktiga stensberg gick tåget igenom; vi var vid och i Hallands ås. Bergsåsen är över 600 fot hög och har sitt eget klimat; när skörden är sämst på andra ställen är den bäst här och tvärtom; på vintern händer det att bergsåsborna åker på släde innan grannarna nedanför åsen ännu sett en enda snöflinga; på sina ställen är den vackert prydd med bok- och andra lövträd. Under snapphane-tiden hade vilda horder här sina gömställen, och även i allra senaste tid har vissa trakter av Hallands ås varit nästan förtappade för rövare, mot vilka särskild polisvakt behövdes för att skydda fredliga resande. Ännu har det dock aldrig kommit till den amerikanska ytterligheten att svenska tåg vare sig här eller annorstädes angripits; och vi for här som överallt utan fara framåt och ned till den vackert belägna köpingen Båstad i Kristianstads län vid sydkusten av Laholmsbukten. Köpingen idkar sjöfart, handel och fiske samt har gjuteri, mekanisk verkstad, kalkbruk och en mycket besökt badinrättning, grundad på aktiekapital; badanstaltens verkställande direktör är B. Baumgardt. I äldre tider var här staden Boestede, hette senare Båtstad, nu Båstad. Under Karl XI:s krig tog säkerligen återstoden av den gamla stadens välmaktstid slut; att den haft betydelse bevisas därav att den på Gustav Vasas tid erlade ungefär samma skatt som Helsingborg. Den kallades en tid "städer" (stadsfläck) och hade som sådan privilegierna att idka höckeri, handtverk, gästgiveri och småhandel. Titeln "stadsfläck" bar Båstad till 1858, då det erhöll köpings namn och rättigheter.

Väl en mil i väster ligger det välbyggda fisklägget Torekov, som har ordentliga gator och vacker nybygd kyrka; den gamla var en så kallad offerkyrka, till vilken båtsförare i orten med flera givit många gåvor. Invånarna i orten är goda sjömän. En gammal sjökapten som jag gästade vid mitt besök en gång i Torekov berättade att han många gånger under smuggleriets tid gav det tysta löftet att giva något visst till Torekovs kyrka om hans sjöfärd och lastens landtagning lyckades. Han trodde visserligen inte detta inverka på framgången, men höll dock alltid sin föresats.

Ryssarna brände ned 1788 fisklägget Rå, varefter de med sina skepp lade sig vid Torekov och hotade därifrån "stadsfläcken" Båstad. Slutligen blev det allvar och de seglade rakt på Båstad. C. A. Agardh ger en livlig skildring över Båstadsbornas tappra försvar mot deras "stadsfläck". Med sina skeppskanoner tvingade de ryssarna, som med båtar ville landstiga, att lyfta ankar vid de större fartygen och återvända med oförrättadt ärende. Därpå uppsamlades de fientliges kulor och fördelades som trofeer, och Gustav III sände Båstadsbornas sin tacksägelse för deras visade tapperhet.

Ett minnesmärke från Båstads storhetstid är dess treskeppiga kyrka i spetsbågstil. Professor Brunius säger: "Första anblicken av Båstads kyrka visar att den tillkommit för ett talrikare samhälle än det som nu firar sin andakt däri."

Inom Båstads socken finns kvarnar och sågverk, däribland Öremölla med ägare Anders Nilsson, som påminner mig om helt samma namn både till ställe och ägare i Vemmenhögs härad. Bland gamla minnen kan nämnas två bautastenar i närheten av Korresmölla, 10 fot höga, kallade "Galta stenar" efter en fylkeskonung Galter som hade sin borg vid byn Kålleröd och stupade här 1223.