SKÅNSKA DAGBLADET

24 december 1892

SKÅNSKA DAGBLADET – 24 december 1892 SKÅNSKA DAGBLADET – 24 december 1892 (forts.) SKÅNSKA DAGBLADET – 24 december 1892 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

Kärleksgudinnan iBåstad.Berättelse af »Elfkarlen», Ur Eng. T. Bland mycket annat som vid ett franskt fartygs skeppsbrott i Båstadsbugten bergades af invånarne var äfven en marmorstaty, som för tillfallet fick sin plats i ett skjul. De hederlige fiskargubbarne samlades sedan dagligen der «för att värdera bilden», som de sade åt sina gummor, men dessa tyckte till sist, att besöken blefvo för täta, hvarför de i samlad trupp tågade dit och funno då med förtrytelse hur deras herrar och män stodo försjunkna i åskådande af ett spritt naket kvinfolk. Fy skam er, mannar! Jo, det var allt någonting att sätta värde på! Slå genast sönder uselheten! skreko de uppretade hustrurna i korus och statyn skulle nog också ha blifvit knackad i småbitar, om inte hjelp i rättan tid anländt. På orten bodde nämligen då en gammal sjökapten med sin enda dotter. Gubben hade i uppväxande dagar erhållit en vårdad uppfostran, hvilken han sedan förkofrat under sina mångåriga resor på alla verldens haf. Nu lefde han i lugn och ro af sin hopsparade förmögenhet. Dottern var förlofvad med en ung häradshofding, prestson från Halland, och bröllopet skulle stå om ett par månader eller vid midsommartiden. Sjökaptenen gick händelsevis förbi skjulet och hörde oväsendet. En hastig blick öfvertygade honom, om att roten och upphofvet till tvisten var ett skulpturverk af hög rang, föreställande kärleksgudinnan Venus. Han köpte statyn och lät forsla den hem till sig, hvarest den placerades i trädgården. Några veckor efteråt anlände fästmannen, för att tillbringa tiden för bröllopet i sin blifvande svärfaders hem. En eftermiddag togo de förlofvade sig en promenad genom trädgården och sutto sedan en stund samspråkande bredvid Venusbilden. Plötsligt fick den unge mannen en befängd idé, som han skrattande meddelade fästmön. -- Vet du hvad, Signe? Det är synd om den stackars kärleksgudinnan här. Hon står så ensam och glömd. Jag skall göra henne vänligt stämd emot mig - det ha vi sedan nytta utaf i vårt äktenskapliga lif. Och med komisk patos yttrade han, i det han satte sin förlofningsring på ett af marmorstodens fingrar: - Jag trolofvar mig med dig Venus! Under skämt och löje öfver att han nu hade tva fästmör, »två gudinnor», som han uttryckte sig, gledo timmarne hän mot aftonen, och då de slutligen gingo in, glömde han att återtaga ringen, hvilken han först saknade, då han skulle kläda af sig. Tyst smög han sig ur huset och ned i trädgården. Fullmänen stod högt på det skyfria himlahvalfvet och i det klara skenet såg han redan på afstånd hur ringen glänste mot det snöhvita stenfingret. Han sträckte ut handen - men for i samma ögonblick med ett anskri af förfäran tillbaka. Bilden hade långsamt böjt ihop fingret och ringen stod nu icke till att aftaga. Med likblekt ansigte skyndade fästmannen in i kaptenens sofrum och berättade hvad som händt. Denne skrattade åt historien, men steg likväl upp och gjorde sällskap ut i trädgården, der gudinnans finger emellertid befans i den ställning konstnären gifvit det. Ringen var dock försvunnen. - Du har naturligtyis tappat ringen och drömt resten, menade gubben. - Omöjligt, då jag ännu ej varit i sängen. - Sitta och sofva går också an, käre gosse. Häradshöfdingen skakade på hufvudet.Förklara tilldrageisen kunde han inte, men att den verkligen passerat, var han säker på. Under några dagar gick han lite hängfärdig, men så småningom förbleknade minnet af den mystiska händelsen. Fästmön blef aldrig invigd i saken. Bröllopsdagen kom. Högsommaren stod i sin rikaste fägring. Många händer hade varit i rörelse för att få templet smyckadt på ett värdigt sätt till den stundande högtidligheten, men så var också nu allt färdigt och de goda strandborna gladde sig af hjertans lust åt sitt verk, ty för sjökaptenen och hans dotter hyste en hvar verklig tillgifvenhet, på grund af deras hjelpsamhet mot fattiga och sjuka. Med af lycka skimrande ögon utträdde det stiliga brudparet efter aktens slut ur kyrkan, helsadt af en i glädje hardt nära tjutande folkmassa. Många gäster voro inbjudna och allt gick rundligt till. Vid stora bord på gården trakterades ortens fiskarefamiljer rikligen med mat och dryck. Festligheterna räckte långt inpå natten. Ändtligen bröt man upp för att hvila några timmar. Dagen derpå skulle stor frukost afätas hos de nygifta, hvilka till att börja med inredt sitt hem i öfvervåningen af kaptenens hus. Det blef tyst. Bruden hade sagt godnatt till tärnorna och låg nu för första gången i den äkta bädden. Mörker rådde i rummet och derute dref en klagande vind tjocka kyliga ovädersmoln genom den ljumma med blomdoft mättade luften. Sakta öppnades dörren och brudgummen kom in samt närmade sig sängen. Han nådde den icke, ty - - Midt emellan honom och hans hustru reste sig en bländande hvit kvinnogestalt och en melodiskt klingande stämma yttrade: - Du är min. Du har en gång trolofvat dig med Venus. Och hon slog sina armar om honom samt tryckte en kyss på hans läppar, hvarefter den gåtfulla gästen ljudlöst aflägsnade sig. Men på mattan låg den unge mannen - död. På brudens gälla nödrop tillskyndade de i huset varande. Med darrande stämma redogjorde hon för hvad som inträffat och föll derefter i en långvarig svimning, uppvaknade med fullt utbildad hjernfeber och afled inom några dagar. - Intet öga fans torrt i Båstad den sorgliga stund, då under klockornas vemodiga klang de två blomsterhöljda kistorna fördes till grafven och snyftningarne blefvo högljudda, när den arme fadern stapplade fram för att ännu en gång den oåterkalleligen sista, kasta en blick på sin ålders glädje, på bruden, som låg der med jungfrukransen om bleka pannan. En tid efteråt gick kaptenen i trädgården, der han ej varit sedan den ödesdigra bröllopsdagen. Plötsligt stannade han som förstenad. Venusstatyn var borta och i mullen framför syntes djupa fotspår, liksom bilden skulle ha stigit ned från sin piedestal.

Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI